"Jaha....här sitter vi och väntar på att starten ska gå!"

"Lite kultur och historia, Kultur-Historia, det kan väl aldrig skada, va?"

                                 Klart man undrar VARFÖR man byggde så STORT?                             

Tänk bara hur många som fick arbeta med att elda,

så hela detta gigantiska slott blev varmt.

"Dom här frågorna är väl inte något som vi fyra funderade så mycket över,

våra tankar var nog mest på NÄR SKA VI GÅ, egentligen???"

Några kompisar följde med oss i dag.

Fr hö. Chicko, Kicken, Skorpan och Ronja.

Så äntligen rörde vi på oss....

Ronja skulle bara tala om för den unga Kicken, vem det var som bestämde i dag!

Han älskade att bli jagad,

spelade ingen roll att han hade två brudar efter sig.

"Nu tar vi dig, grabben!"

Ibland kom han liiite på efterkälken,

men pinnade på bra för att komma ikapp oss andra.

Det gick bra där det var barmark.....

Lite värre där snön låg kvar.

Har man korta ben, då är det tungt....men är man en envis kille,

då löser man det också.

Och där Skorpan var, där var även Chicko!

"Kom då grabben....ta mig om du kan"

"Vänta vänta, jag kommer...."

En som inte hade några problem med snö och is, det var Kicken.

Kom kom, den här vägen ska vi gå....

"Jag kommmer.....!"

Som sagt, haaaalt på sina ställen, och rätt svårt att få stopp på sig själv!

Skrattade ibland gott åt envisa Chicko, som inte gav sig.....

"Jag kommer Skorpan, jag kommer"

Såg ut som om dom hade riktigt roligt, det var lek från början till slut.

"Här är jag, ser ni mig?"

"Nu får du ge dig, Lilla grabben!!"

"Hör du inte vad jag säger åt dig?"

Ronja, hon säger ifrån en gång....ganska ordentligt......så lyssnar alla direkt.

Medan Skorpan säkert tycker det är väldigt kul att bli jagad.

En riktigt rolig runda, med stopp för matsäcksintag så klart.

Och att det var isiga vägar, det hade inte varit några som helst problem,

om man nu inte råkat glömma "broddarna" hemma!

Löfstad Slott, ett vackert slott med så mycket historia i väggarna.

Vi säger tack för trevligt sällskap, kul att ni ville hänga med oss.

Om vi gick dryga 6 km i ibland tung snö, så sprang säkert hundarna det dubbla.

Inte undra på att dom snarkar högt och sover gott nu.

Kram

Susanne

  Runt Strömmen, där gick dagens promenad.

Att gå en promenad mit i City, det var en gång i tiden ganska "snurrigt", kan jag tycka.

ALLA dofterna, alla människorna, och hundar också för den delen, det var så mycket spännande att se och lukta på.

Nästan svårt att ta sig framåt.

Jag är glad att jag gav mig sjutton på att det här skulle funka,

att jag hade en tanke om HUR det skulle se ut när vi gick "på stan"

Nu känns det verkligen som vi är där....men i vårt fall har det då rakt inte ordnat till sig av sig självt.

Många turer till stan har det blivit, många bänkar har vi suttit på, och bara.....jaa, suttit där i "röran".

I början gick jag ofta med en hund i taget, tills jag tyckte att det var bra.

Det här är något jag är riktigt glad över i dag.

Vi slog följe med sonen till hans arbete, som är Grand Hotell, som syns i bakgrunden.

Tog en sväng upp på rådhustrappan,

hälsade på några hundkära människor, som var "klapp-sugna".

  När människor frågar om dom får hälsa på hundarna, så säger jag inte alltid att det är ok.

Ser ofta på hundarna om dom tycker det är ok (ja ja, kanske låter lite flummigt)

Men jag tror mig se det på dom, om dom är ok med det.

Jag tycker väl inte att det är en självklarhet att ALLA ska kunna klappa någons hund.            

Jag gillar det här med gamla byggnader och så.

Och just i kvarteren kring Strömmen, där finns det gott om gamla ting,

som det här gigantiska ankaret t.ex

Väl hemma igen, och tillbaka på tomten,

förundrades jag av alla svarta tassar som blev efter hundarna i snön???

Jaa, just det.....så här svarta blir dom av en stadspromenad!

Tur vi bor på landet, kände jag då.

Det var bara att låta dom springa av sig skiten en stund....

"Om ni frågar oss, jaa, då gillar vi nog skogen/landet allra allra mest!"

"Vi har just upptäckt att det vankas matsäck.....förmodligen i morgon?"

"Undrar så var vi ska, och om det kanske är så att vi får med oss några kompisar??"

"Spännande!!"

Godnatt alla vänner.....

Kram

Susanne

Halkan är bedrövlig för tillfället, svårt att ta sig fram utan att slå omkull,

därför passade det bra med en sim-dag i dag.

Och som vanligt är det ett "tjut och ylande" i bilen, när vi svänger in på parkeringen

Ronja är värst!!

Och för att det ska bli lugnt, så får hon oftast börja.

Flytvästens storlek blir mindre och mindre.

Detta för att hon ska jobba, inte flyta omkring bara.

Koncentration....."Säg det nu då!!"

"SIMMA"!

Skorpan väntar under tystnad, är väl inte riktigt lika "hemma" på simning i bassäng som Ronja....inte ännu.

Men hon blir tuffare och tuffare för varje gång, och simmar hon i sjön,

då är det inga frågetecken alls minsann.

Hon kan nog "lukta sig till" vatten på väldigt långt håll.

Det går väldigt snabbt i början, lite "stressat" kan jag tycka,

men jag tar henne till kanten och bara håller stilla,

så lugnar hon snart ner sig, och allt går fint....

Det hände något riktigt trevlig på "simmet" i dag!!

Jaa, jag tyckte i alla fall det.....

(och ni som retar er på små saker som detta, saker som jag blir glad av, ni ka sluta läsa här)

Vi höll på och simmade och hade det roligt, hundarna och jag,

så vinkade några människor utanför glasfönstret.

"Hej hej", vinkade jag tillbaka...Tänkte väl att det var några som skulle simma efter oss kanske....

Men så efter en stund, så "knackade" en av personerna på dörren, och kom in till oss.

Hon berättade att dom var från Danmark, där dom arbetade på ett stort djursjukhus,

jaa, på rehab avdelningen där.

Dom var på besök några dagar, för att se hur det fungerar i Sverige, och just Norsholms djurklinik,

och deras rehabavdelning.

Dom var så imponerade av att vi hade några så väl fungerande "simhallar",

som även privatpersoner fick utnyttja, sk "frisimstider"

Nu hade dom stått och tittat på just Ronja, som är en duktig simmare

(jo, hon har ju hållt på i många år nu)

Vi fick så många lovord att jag blev generad, dels för Ronjas ögonkontakt med mig hela tiden,

hur jag använder handtecken så vänder hon, jaa, jag blev såå glad,

så glad över dom fina orden om Ronja.

Dom frågade också om det var ok att filma och fota henne,

för att använda i utbildningssyfte i Danmark, vilket det så klart var.

Usch, det känns som jag inte är smart som skriver om det här,

ni vet "Jante-lagen" den är inte nådig ibland.

"Tro inte att du är något"!

Och jag lovar, det gör jag verkligen inte!!!

Vad jag är, så är det glad och lycklig över våra hundar,

och när någon annan ger mig "kred" för allt det arbete som vi faktiskt lägger ner på våra hundar,

så visst sjutton måste man få bli lite glad, va?!

Dom kikade även på Skorpans "simtur", och vi skrattade gott åt skillnaden mellan dom båda.

Joo, men jag är nog övertygad om att även Skorpan kommer att bli god vän med bassängen.

Hon behöver bara lite mera tid....

TVÄTT!!!

Bort med "löp-lukten"....Jaa, nu är det så himla bra.

Ni vet när fällningen är över, löpet över (till skendräktigheten sätter in)

Härligt!

Gillar rena hundar......

Som behåller sin päls på sin egen kropp,

och inte lämnar hälften på den som vill "berner-mysa"

För vem vill inte berner-mysa?

Det vill väl alla, va?

I dag kom det fina "Back on Track" täcket väl till pass.

Ronja fick ha det på sig efter simmet i bilen hem, tror hon tyckte om det

Kram

Susanne

        Det är ju ett av mina värsta problem, den där oron.              

Allting var som vanligt i går, såg inget konstigt alls när vi var ute...

Men så helt plötsligt, ser vi hur Ronja haltar!?!?!

Det är egentligen inte alls så konstigt, med tanke på hur hon far omkring.

Hoppar och studsar, upp och ner, och dessutom är det rätt isigt ute nu.

Jag hade väl egentligen svaret på vad som hänt, att hon sträckt sig när hon halkade till på isen.

Men så irrar sig tankarna vidare i mitt huvud.

Helt plötsligt har jag gått händelserna i förväg,

och börjar dessutom fundera på att Ronja blir 7 år i år!

Ingen ålder, egentligen.....men vi har ju berner.....

Hon tog det lugnt resten av gårdagen,

jag klämde och kände igenom henne, utan att hon reagerade alls.

Sakta men säkert börjar jag nog tro på att det inte var någon anledning till oro.

Hon fick inte göra några större "rusher" i dag,

tänkte att hon skulle hålla alla sina tassar i marken...

"Husse husse husse!!!"

"Kan du leka med mig??"

"Va va va???"

En skogsrunda med hundar och barnbarn i dag, med trädklättring....

Mille är liten tuffing, och på backen står mormor med hjärtat i halsgropen!

"LUUUGN mormor, det är luuugnt!!"

"Hahaha, var inte rädd mormor, jag håller mig i ordentligt!"

Meya kramade som tur var trädet riktigt hårt"

(och morfar stod beredd under henne)

"Ujuj, vad vi har haft mycket att stå i, Ronja och jag!"

"Vi måste ju hjälpa till att kolla Mille och Meya, se om dom äter något t.ex,

och då städa undan om det ramlar ner något på golvet."

"I natt var jag tvungen att se till så dom inte frös,

eller kanske drömde något otäckt, så jag lade mig hos dom...."

"Det gillade dom, tror jag"

Stor killen.....det har gått så otroligt fort allting.

Helt plötsligt kan han läsa och räkna??

Det var ju inte länge sedan som han låg i famnen på oss?

Att ha dessa två små "trollungar" här, det är allt bra härligt.

"Kolla då mormor, vad högt upp i trädet jag är!!"

På marken står jag och.....just det, oroar mig!!!

Ronja och Skorpan har fått hjälp med sina pälsar också!

Tror det är en ganska ömsesidig känsla det där.....

Hundarna älskar att bli ompysslade, även av barnen,

och barnen älskar att krama och fixa, klappa och mysa med Ronja o Skorpan.

Men oavsett hur mycket jag litar på både hundar och barn,

så skulle jag aldrig någonsin lämna dom ensamna tillsammans.

Det är min skyldighet!

Glädjande nog, har SKorpan nu kommit in i nästa fas.

Nu tror jag det kommer vara lugnt ett tag....tills hon ska "valpa", men det tar vi då   

Kram

Susanne

"Hur blir det egentligen?"

"Ska det bli mera snö.....?"

"Vi bara undrar lite, för vi skulle vilja komma igång med dragträningen igen"

Joo, vi har dragit pulka o så, men träning av arbetsprov,

det har helt legat nere en tid.

Det bara kom över mig i dag, helt plötsligt.....Är så himla taggad och sugen på att sparka igång igen.

Kanske det berodde på att vi var och undersökte platsen för årets första tävling i dag.

Kollade lite ordentligt på OM platsen var ok, och den kommer bli toppenbra!

Vi måste ju kunna få plats med alla grejer, och vissa moment tar ganska stor plats.

Som slalomen t.ex....min akilleshäl!!!    Jag säger min, för Ronja, hon kan det....

Sist var det matte som klantade sig, och tog ett endaste litet felkliv i just slalomen.

Klaaant!

Men nu har jag jobbat med detta!

Att få dom där nerverna under kontroll.

Jaa då, det går såå bra så!!       

När man står där vid starten, och känner att alla kommandon som vi använder,

sakta men säkert börjar försvinna ur mitt huvud, då kommer paniken smygandes

Äh, det kan väl inte bara försvinna, tänker ni kanske...

Johooorå, det kan dom visst!

Kan bara säga, då är det illa!!

Riktigt illa.

Och rätt dömt att misslyckas.....om jag då inte kan minnas att jag bara låter Ronja fixa det själv.

Hon vet precis vad hon ska göra, så lägger jag inte min näsa i blöt,

då kan det gå lika bra utan min inblandning.

Kanske det, kanske   

Bort med isen nu bara, så kör vi....

Tror det var så också, att när Skorpan opererades, och inte fick dra något,

då tappade jag sugen i höstas.

Men nu hoppas vi att ALLA får vara friska.....

April, då äger den första tävlingen rum, på hemmaplan!

Har även varit "duktig" och bokat boende inför den årliga träningshelgen i Gävletrakten.

Ser vi fram mot mycket.

Alla vi som håller på med denna sport, bor väldigt utspridda i vårt avlånga land,

så dom arbetsprov som äger rum under året, det är då vi har möjlighet att träffas.

Platsen för tävling.

Inhängnat, och även tillgång till lite annat "smått o gott"

Skoj skoj!

Nu ska nog mormor sova lite, så man är pigg när barnbarnen vaknar.

(Iofs sover dom länge, och inte väcker dom någon heller....uj ja, dom börjar bli så stora?)

Kram

Susanne

Hästar!

Det var mitt stora intresse, innan den där hemska olyckan   

Den dagen tog det liksom slut.

Kanske var det därför som jag i dag ägnar så stor del av mitt liv åt hundar.

För djur, det kan jag inte vara utan.

Djur, oavsett vilket, så ger dom så otroligt mycket.

Dom har inga som helst baktankar med någonting, dom är rakt igenom ärliga,

och finns alltid där för oss.

Jag är så glad att jag har möjlighet att få träffa hästar fortfarande,

även om just ridning är ett helt och hållet avslutat kapitell i mitt liv.

Quinzy!

En otroligt fin/snygg/vacker tjej, som ägs av sonens sambo.

Vi åkte för att hälsa på i stallet i dag, och få känna stall/hästdoften.

"Men guuud vad du fotar, människa!!!"

Ridhuset var tomt, och hundarna är INTE nybadade.....så vad sjutton,

vi släppte in dom där, för en stunds spring i sågspånet.  

WOW, sa dom, och blev som förbytta, båda två.

UNDERBART!!

"Vilket härligt ställe.....det luktar/smakar mums"   

Att få till bilder på lösspringande hundar i ett ridhus, det var en omöjlighet för mig.

Vi har ju vid några tillfällen varit på utställning i ridhus, och jag avskyr det.

Man kommer dit med rena fina nybadade hundar,

kliver in i skiten i sina låga skor, och vips så är allt förvandlat.

Man har INTE längre rena hundar, man har spån/hästskit i skorna.....

Men i dag, då var det bara roligt.

Ronja o Skorpan såg nästan ut som pigga små hästar, (med betoning på SMÅ)

som stått stilla lite länge.

Efter stallfika, hundspring och häst bilder, var det dags att vara "vårdhundar"!!!

Neeej...det gick inte för sig i dag inte, inte som dom såg ut.

Sorry, tänkte inte på det   

Hundarna fick helt enkelt vänta i bilen, vilket dom inte har något emot alls.

Tog sedan en tur till med dom, bara för att vi gillar't   

Skorpan flyger över marken.   

Nu laddar vi för Mille/Meya-helg!

Myyys med barnbarn =   

Kram

Susanne

                     I dag gick det undan!!                     

Massor av spring och glädjeskutt, på våra fyrbenta "små" vänner   

Medverkande i dagens föreställning var;

Ronja = Den ordningsamma, duktiga, hon som håller koll så att allt går rätt till!

Skorpungen = Den vilda, tokiga, busiga, alltid redo för lek!

Sist, men absolut inte minst.....  

Mammut = Scooby Doo's kopia, den man skrattar sig trött åt, roliga, klumpiga killen!

Häng med nu, nu kör vi!!

Så här såg det ut under större delen av dagen!

Först kan man kanske tycka...Stackars Mammut som blir jagad av TVÅ tokiga "berner-tjejer".

En från vardera hållet...

Som vanligt tar då Mammut sikte på Skorpan,

för se Ronja, henne törs han INTE ge sig på.

"Woohoo, nu kommer han!" (tror jag Skorpan tänker)

Och som sagt...Ronja håller koll, så allt går rätt till!

"TOKER"   

"Näääe, nu har jag ingen lust mera, dom får reda ut det själva....."

Ronja har viktigare saker för sig, som att se om någon har något ätbart med sig, kanske   

TJONG i backen!

Alltså....ärligt talat.....jag tror faktiskt Skorpan ligger och gapskrattar!!!   

Livet, jaa, ALLT är ju så fruktansvärt roligt

 "Så där då....då har jag brottat ner henne....min tjej.....Eller?" 

"HAHAHAHA, brottat ner mig?"

"Sällan grabben, mig brottar man inte ner inte!!"

"Kom an då, ta mig om du kan!!"

Man står där och bara njuter!

Njuter av att se våra hundar ha så himla roligt, och bara få vara...just det, HUNDAR!

Ronja fick en idé!

"Ok, nu ska vi se.....ska bara ta mig upp på den numera murkna stubben....Försiktigt...."

"Jaha, då är jag på plats!"

"Var är ni andra....tänkte vi skulle placera oss för en fin bild här"

"Ok, bra där Skorpan....nu saknar vi bara en......MAMMUUUUT!!!"   

Kolla kolla!!

"Vad tycks hörrni...det fixade vi väl bra va!??!"

Alla nöjda och glada....och lite trötta.

En liten semla på det, och man mådde som en prins....Eh, prinsessa   

Tack våra vänner för i dag, det gör vi som vanligt snart igen   

Kram

Susanne

 Näe, jag tänkte....jag struntar i det i dag.

       Det händer inte ofta, men ibland händer något som får mig lite ur "balans",

joo, visst vet jag varför, men det tänker jag inte "besvära" er med.

Tråkigheter passar inte in här, det har jag bestämt.

Men så kom jag ju på att jag, tro't eller ej, haft kameran med ut även i dag!?!

Konstigt, va?

Jag "kämpar" med att prova olika inställningar på kameran....ibland lyckas det, ibland inte alls.

Och  när jag själv tycker om bilden, då får jag en "kick", blir GLAD!

Så hade jag då lagt in några bilder även denna dag.

I dag var en växlande dag.

Sol, moln, om vartannat.

Har trampat upp en runda i "vår" skog, som väl är dryga km, så den är perfekt.

Bävar bara för att en dag "krocka" med dom nyanlända!!

I snart 30 år har jag gått i dom här skogarna, och varje år sagt samma sak.

Tur att vi inte fått hit vildsvin!!!

Nu har jag just fått veta att det finns en flock med grisar, som rumstrerar i just den här skogen.

Om det tycker jag INTE!!

"STOPP SKORPAN!!!    Inte ett steg till, då slänger jag ner dig i snön!!"

Skorpan var väl inte direkt förändrad till det bättre i dag inte.

Stackars Ronja, tycker jag ibland.

Hon har en Skorpunge hängande i baken hela tiden.

Och stannar hon, jaa, då vänder Skorpan upp baken......rätt upp i ansiktet   

Gissa att "någon" åker i backen många ggr på en dag.

"Men det gör iiingenting", säger Skorpan!

Åter till grisarna, som tydligen är ett litet "gulligt" gäng på ca 20 stycken

En granne som nyligensett dom,

berättade att när dom förflyttar sig till en närliggande skog, går dom alltid på led.

Först går suggan, ledaren av gänget, därefter alla barn i olika storlekar,

sist, och störst, där går galten!

Och han är tydligen stor som ett hus!!! (kanske lite överdrivet)

Det roliga med att se dom, det var att INGEN går ur ledet,

alla håller sig på en rad, tills dom är framme vid målet.

Alltid lär man sig något nytt.

Måtte jag ALDRIG ALDRIG få se dom!!!

"Vad säger du Ronja? Ganska högt va?" 

Vår selfie!

Det är väl det närmaste selfie vi kommer.....det är liksom inte riktigt min grej   

Kram

Susanne