Mycket i livet är mycket smärtsamt.

Att få reservdelar insatta i ryggen för att kunna gå o stå,

att få en knäprotes insatt efter ett trauma,

Det gör ont som tusan!

Men det är ingenting i jämförelse med smärtan när hjärtat brister,

och det har nu hänt.

Jag vet, det blir lättare var efter tiden går, men just nu känns det inte så.

Vår älskade, underbara, finaste, bästa, kloka Ronja har lämnat oss.

Det är fortfarande svårt att förstå, och i våra hjärtan finns hon för alltid.

Allt gick så otroligt fort.

Älskade att arbeta och träna, och SIMMA!

Och så klart, att spåra!

Hon var en riktig stjärna.

Ronja fostrade också sina två yngre vänner, Skorpan och Tjorven,

hon hade alltid full koll.

I söndags fick Ronja somna in, lugnt o stilla i mitt knä, med sina båda vänner vid sin sida.

En mycket aggressiv form av bindvävscancer var något som inte kunde stoppas.

Hon blev 9 1/2 år.

Nu finns ingen smärta mera, nu kan hon springa och skutta som hon vill, träffa alla sina vänner. 

Och en dag, då ses vi igen, älskade hund.

Du fattas oss alla, för alltid   

Kram

Susanne