Direktlänk till inlägg 4 maj 2014
Så var det då sista dagen på ännu ett dragläger.
Dessa läger ger otroligt mycket för oss.
Själva tävlandet är långt från det viktigaste.
Just dragtävlingar finns inte så många att välja mellan under ett år,
och dom är väldigt spridda över landet.
Från Ängelholm i söder, till Byske i norr!
Skorpan klarade ju av sitt prov med bravur i går,
så hon fick "bara" vara publik i dag.
Tror hon tyckte det var helt ok.
Hade bestämt mig för att strunta i tävlingen i dag.....men, man kan väl ändra sig?
Tog mig en funderare, och som sagt, själva tävlingsmomenten är också väldigt nyttig träning.
Skyndade mig till plan i morse, för att se hur Ronja skulle reagera i dag.
I går gick det inte ens att få henne att passera på vissa ställen?
Hon reagerade inte alls i dag....SKÖÖÖÖNT!
Ärligt talat, så hade jag verkligen inga som helst planer,
eller ens förhoppningar, om att klara detta i dag,
men att se ett framsteg, eller två, det var förhoppningen.
Och det fick jag se.
Det var en mycket gladare Ronja, som gick in på plan, och några poäng tog hon.....men...
Så stannar hon upp, liksom fryser, och då fungerar inte ens BACKA, som hon är så duktig på.
Hon står som i en annan värld?!
Tänk, om dom kunde tala....
Tvekar inte en sekund, att säga att hon faktiskt kan det här.....hela banan.
Det har hon visat många gånger på träning.
Men tävling........det måste bero på mig!!!
Hur som helst, så anmälde jag till en tävling om 1 månad,
och tills dess.....då tränar vi lite tror jag, hehe.
Hanar är fortfarande ganska fötjusta i Skorpan, men gissa vad?
Hon har lärt sig att säga ifrån...och det med besked!!!
Jag blev snopen över hennes grova röst! Lilla Skorpunge.
Men det händer ju inte ofta, att hon "plockar fram" den grova rösten, för hon är alltid glad.
Skorpan kommer också få träning med sennenvagnen nu,
för vi tänkte ta AP 1 med henne i oktober.
Spännande!
Det som hände härom dagen, när jag blev så hemskt ledsen,
det är något som sitter kvar inom mig.
Men så otroligt rörd och tacksam jag är över ALLA fina, omtänksamma ord från så många människor.
Det är en så stor tröst, när man mår dåligt.
Alla ni fina, som har så mycket empati, och medmänsklighet, det är så fint.
Det pratas mycket om avundsjuka, men jag har verkligen INGENTING att vara avundsjuk på.
Dom som tror det, dom känner inte mig alls.
Jag försöker bara ta till vara varje dag i livet,
och anledningen till det kanske är att jag varit nära att missta det.
Men inte sjutton ska det behöva vara så.
Tack
Nu till något så där otroligt gulligt igen.
Låt mig presentera en liten karamell!
Joo, hon heter faktiskt Karamelle.
Vad ska man säga.....
Har träffat på många valpar i helgen,
men Karamelle var den yngsta av dom alla.
Hon är så söt med sin teckning,
ser ut som hon doppat näsan i en pyts med vit färg.
Hemvägen i dag gick snabbare än ditvägen...så är det nästan alltid, tycker jag.
Stannade flera gånger, för att ta en sväng, och framför allt låta hundarna leka ordentligt.
Det blir inte så mycket lek och bus på en camping, bland alla människor.
Det har hänt flera roliga och fantastiska saker i helgen, (Allt positivt övervinner allt negativt)men jag tar det i morgon.....
....nu blir det sova av.
Kram till er alla som läser och som jag lärt känna här igenom.
Susanne