Det är ju ett av mina värsta problem, den där oron.              

Allting var som vanligt i går, såg inget konstigt alls när vi var ute...

Men så helt plötsligt, ser vi hur Ronja haltar!?!?!

Det är egentligen inte alls så konstigt, med tanke på hur hon far omkring.

Hoppar och studsar, upp och ner, och dessutom är det rätt isigt ute nu.

Jag hade väl egentligen svaret på vad som hänt, att hon sträckt sig när hon halkade till på isen.

Men så irrar sig tankarna vidare i mitt huvud.

Helt plötsligt har jag gått händelserna i förväg,

och börjar dessutom fundera på att Ronja blir 7 år i år!

Ingen ålder, egentligen.....men vi har ju berner.....

Hon tog det lugnt resten av gårdagen,

jag klämde och kände igenom henne, utan att hon reagerade alls.

Sakta men säkert börjar jag nog tro på att det inte var någon anledning till oro.

Hon fick inte göra några större "rusher" i dag,

tänkte att hon skulle hålla alla sina tassar i marken...

"Husse husse husse!!!"

"Kan du leka med mig??"

"Va va va???"

En skogsrunda med hundar och barnbarn i dag, med trädklättring....

Mille är liten tuffing, och på backen står mormor med hjärtat i halsgropen!

"LUUUGN mormor, det är luuugnt!!"

"Hahaha, var inte rädd mormor, jag håller mig i ordentligt!"

Meya kramade som tur var trädet riktigt hårt"

(och morfar stod beredd under henne)

"Ujuj, vad vi har haft mycket att stå i, Ronja och jag!"

"Vi måste ju hjälpa till att kolla Mille och Meya, se om dom äter något t.ex,

och då städa undan om det ramlar ner något på golvet."

"I natt var jag tvungen att se till så dom inte frös,

eller kanske drömde något otäckt, så jag lade mig hos dom...."

"Det gillade dom, tror jag"

Stor killen.....det har gått så otroligt fort allting.

Helt plötsligt kan han läsa och räkna??

Det var ju inte länge sedan som han låg i famnen på oss?

Att ha dessa två små "trollungar" här, det är allt bra härligt.

"Kolla då mormor, vad högt upp i trädet jag är!!"

På marken står jag och.....just det, oroar mig!!!

Ronja och Skorpan har fått hjälp med sina pälsar också!

Tror det är en ganska ömsesidig känsla det där.....

Hundarna älskar att bli ompysslade, även av barnen,

och barnen älskar att krama och fixa, klappa och mysa med Ronja o Skorpan.

Men oavsett hur mycket jag litar på både hundar och barn,

så skulle jag aldrig någonsin lämna dom ensamna tillsammans.

Det är min skyldighet!

Glädjande nog, har SKorpan nu kommit in i nästa fas.

Nu tror jag det kommer vara lugnt ett tag....tills hon ska "valpa", men det tar vi då   

Kram

Susanne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...