Har nog sagt det förut, och måste upprepa det igen.....

Ni som retar er så otroligt mycket på mina, som ni säger, hemska bilder, och all skit som jag skriver, 

SLUTA LÄS!!

Varför bemöda sig med att leta sig in här.

Det kan inte vara bra för er gamla människor,

(ja, för det är ju just bara äldre som har dessa uttalade besvär av mig)

Tänk på era hjärtan!

Klart jag blir ledsen, och samtidigt frågande till hur det är möjligt,

att det här kan reta folk till vansinne?

Så pass mycket att man måste sprida så mycket elakheter om det jag gör.

Det måste finnas såå mycket annat i livet som är viktigare och framförallt roligare, än att vara så bitter över vad någon annan människa gör, eller inte gör.

Det är verkligen riktiga sandlådefasoner, att sjunka så lågt som ni faktiskt gör.

Andra kallar det vuxenmobbing.

Låt mig bara vara, jag är bara en vanlig hundägare, som lever tack vare våra fyrbenta vänner.

Jag vill verkligen strunta i dessa barnsligheter, och fortsätta med det jag gör och tycker om,

vilket är umgås med hundarna, fotografera under tiden, och njuta av livet.

Jag har väl samma rätt som alla andra att göra vad jag vill.

**************************************************
*************************************************

Nu, med det sagt fortsätter bloggandet och några nya bilder på vårt lilla "troll"....Tjorven!

Tjorven och den blåsiga dagen!

På upptäcksfärd i den stora vida världen.

Tror även Tjorven kommer bli en ypperlig spårhund,

så duktig, och med helt rätt stil!

"Vi ska lära henne allt vi kan!!"

Att låta en ny individ flytta hem till oss var inget som mottogs med öppna armar/tassar, precis.

Båda damerna var ytterst tveksamma i början, men Skorpan gav med sig ganska snabbt,

och kunde nog se hur kul man kunde ha det, med en Tjorven.

Ronja däremot, hon har tagit lite längre tid på sig.

"En efterhängsen liten hyena, hängandes i svansen....Näe, där går gränsen", tyckte hon

"Haha, tro inte att jag tänker ge mig, inte!!"

"Jag ska allt visa er att ni visst tycker om mig...så det så!"

Tjorven är underbar, precis som alla andra.

Visst är hon som valpar är mest, ganska envis ibland, vassaste tänderna i världen,

gillar allt förbjudet bäst....Men i slutändan, så är hon den bästa Tjorven man kan ha.

Skönt med promenaderna utan bebisen!!

Då kan man springa o busa precis som vanligt, utan att vara rädd för att trampa den lilla.

Men vi leker ofta tillsammans.

Dom gamla leksakerna har åter kommit fram, dom som Ronja o Skorpan tröttnat på för länge sedan.

Men så plötsligt vill ALLA ha samma grej!

Fina gamla bollen, t.ex

"Öh öh öh....den är ju min!! Den har ju jag fått...."

Av alla leksaker så finns bara en sak som alla vill ha....BOLLEN!

Mycket tid spenderas med att titta på hundarna när dom leker.

Ibland kan man ana deras språk till varandra, 

vilket är så intressant att se.

Liten sötnos.

En vacker dag kommer vi lyckas  med en bild på alla tre, samtidigt......

Tills dess blir det som det blir.

(Skorpan hade ingen som helst lust att vara med i dag!)

Man blir snabbt lite trött av alla intryck o lekar,

då är det skönt att vila lite i husses knä.

Tjofselinas I Pralin aka Tjorven,

passar bra in bland höstlöven.

Det var allt från oss

Kram

Susanne 

Hej!

Jag är helt ny här hemma, ja, faktiskt rätt ny i hela världen, faktiskt!

Har bott här i lite drygt en vecka, och det är helt ok....eller, det är väl bara en sak, kanske..

Jag är inte så där väldigt omtyckt av dom två "tanterna" som bodde här när jag kom....

Dvs Ronja och Skorpan!

Visst är det väl rätt konstigt va?

Alla jag träffar säger att jag är såå söt o rar, men det håller visst inte dom båda med om?

Men jag tänker inte ge mig!

Jag kommer fortsätta jaga dom, kasta mig över dom, bita dom i svansen, m.m, m.m

Jag VET att dom snart kommer älska mig, så det så!

Min matte håller ofta en svart "låda" framför ansiktet,

jag fattar inte riktigt varför,

men tydligen gillar hon det, och om man sitter stilla en liten stund,

då blir hon såå glad.

Man får t o m godis ibland, så glad blir hon!

Jag hoppas vi ses snart igen, för det blir nog många bilder tagna på oss tre.

Och även många många äventyr.

Jag ska bara växa till mig lite först, säger matte.

Vad jag heter??

Jag har också fått mitt namn efter en Astrid Lindgren-figur, 

precis som Ronja o Skorpan!

Nämligen TJORVEN....och jag gillar det!

För när jag hör det namnet, då springer jag det fortaste jag kan mot rösten,

och alla blir så glada och kelar/leker med mig.

Mitt stamtavlenamn är:

Tjofselinas I Pralin

För visst är jag även en liten pralin...söt och go'

På återseende

Kramar från oss alla i gänget

/Susanne

Och eftersom jag varit ganska frånvarande den senaste tiden, 

och valt att inte skriva om orsakerna till det,

kommer inte svaret i dag heller.

Men fotat, det har jag så klart gjort, och någonstans ska jag ju göra av bilderna,

som i min blogg, t.ex

   Har varit på en föreläsning, som handlat om bl.a stressade  hundar, hundars mat,

hundars signaler, m.m

Tänk vad mycket man har att lära sig, blir nog aldrig helt klar över det här med hundar,

men lite har nog fastnat. 

Att lära sig läsa hundar, det har man stor nytta av, inte bara när det gäller ens egna vovvar,

kanske t o m ännu mera när det gäller hundar man möter.

Nej, mycket kvar innan det blir kväller....

En promenad i en stad någonstans i Sverige, några timmars sömn på ett fint hotell.....

Och sen`.....

Höst

En höstdag, när den är som bäst.

Kram

Susanne

Dagarna ägnas åt det som gör livet glatt, som får mig att gå opp ur sängen varje dag.

      Ronja o Skorpan!

Så klart har vi några andra små varelser som är väldigt viktiga, men jag har valt att inte skriva om dom här....

nämligen barnbarnen.

Så här kommer en liten uppdatering från senaste veckan.

Vädret har ju varit såå underbart, och det har blivit många utflykter.

Bäst att njuta av höstvädret så länge det nu varar.

Ronja   

Lägger en del tid på dragträningen, även att det inte blev något tävlande alls i år.

Just draget tycker jag är riktigt kul träning, även om mycket har förändrats.

Har dock lovat mina nära o kära (och mig själv) att inte lägga onödig energi på orsakerna till den förändringen,

den gör bara ont.

Hoppas kunna komma tillbaka nästa år.......

Skorpan   

Ibland gör vi våra utflykter ensamna, och ibland träffar vi vänner som gör oss sällskap.

Här är, fr hö, Kicken, Chicco, Skorpan och Ronja

För en tid sedan bestämde jag mig för att ge hundarna egenlagad mat,

istället för som tidigare, torrfoder.

Att det skulle vara bra för dom, det kunde jag ju räkna ut,

men att jag skulle se så mycket förändringar, det kunde jag inte ana.

Efter att jag skrev om det första gången, har jag blivit kontaktat av många hundägare,

som ville veta mera och som, liksom jag, numera lagar egen mat.

Visst är det lite mera jobb än att bara mäta opp mängden torrfoder i en skål,

men ser jag till fördelarna är det helt klart värt det.

Bland det första som förändrades var pälsarna.

Det bästa av allt, det är nog ändå att var o en kan göra preciiiis som dom vill   

Vår sk "Boot-Camp" är nu över.

En månad när vi hade en träningsplan,

som bl.a innefattade vattentrask och simning.

Ville att formen skulle vara så bra som möjligt när vi åkte till fjällen,

för det har ju tyvärr varit så, att hundarna drabbats

av både det ena och det andra den senaste tiden.

En sista koll hos "vår" IR-terapeut, gav ett jättebra resultat.

Allt var UA, och någon mera behandling var absolut onödig.

Mycket glädjande!

Nu blickar vi enbart framåt, backar inte igen.....det som varit har varit, 

ingen idè att vara varken bitter eller ledsen längre, det gör ingen glad.

Näe, bort bort med det gamla....nu väntar så mycket nytt.

Men, ska jag säga en enda sak till, så är det väl min undran över

HUR I HELSKOTTA DET KAN FINNAS SÅ MYCKET ELAKHET?

Kan man må bra över att göra människor illa?

Inte i min värld.

I dag var ännu en underbar dag med vänner.

En helt "knallblå" himmel, och så där lagom varmt i solen, så även hundarna klarade det.

Full fart!!

Kicken, Ronja o Skorpan i ett enda virrvarr....

Joo, det saknas en hund i bild....Han hade viktager saker för sig.....

Åh, dessa gruppbilder......Kan vi gå nu, eller?

Undrar om dom är lika goda som dom ser ut?

Knappt man tror det är sant....men i morgon är det hela fyra år sedan Skorpungen såg dagens ljus

Jösses, säger jag. hur är det möjligt?

Inte för att hon förändrats nämnvärt under tiden som gått, hon är fortfarande samma galna,

busiga, och väldigt skojiga hund, som vi alla tycker så mycket om.

Det ÄR mycket nu.....vet inte om jag hinner skriva något mera här den närmaste tiden,

men ett tu tre, så händer det plötsligt.

Tills dess......

Kramar

Susanne