Först lite arbete!!

I dag blev vi många som besökte äldreboendet, 

maken och jag, sonen med sambo och så dom arbetande hundarna, Ronja och Skorpan.

Synd att det inte är ljud på bilderna, hundarna börjar sitt "pratande" när vi går från parkeringen.

Dom vet precis var vi ska.

"Skynda er då.....här ska vi gå in!"

    Dom turas om att ta plats, backar in sina berner-rumpor,

sätter sig till rätta, och sedan är det bara att njuta.

Uppskattat av alla parter.

Det är så mycket glädje.....

Samtidigt blir jag lite vemodig i hjärtat.

Min lilla mamma....vet inte om jag vill bli så här gammal som hon blivit.

Vi hade i alla fall en mysig stund tillsammans, alla 6

Men nu ska ni få höra!!

Fick ett tips av en vän i dag, att SLU/SVA har ett pågående forskningsprojekt om kennelhosta.

Intressant, tänkte jag, och letade genast upp information i ämnet.

Joo, man söker alltså hundar som drabbats av kennelhosta, och tydligen är det inte alls "rätt årstid" för den sjukdomen just nu.

Det är svårt att få tag i deltagare i projektet,

så självklart tog jag kontakt med ansvarig veterinär/forskningsansvarig.

Vilken tacksamhet!

Dom blev jätteglada, och att Skorpan dessutom uppfyllde kraven för ett deltagande.

Vad går då denna forskning ut på?

Syftet är att ge en bild av smittläget i Sverige,

information som är viktig för att förebygga sjukdom och förhindra smittspridning.

Det finns i dag endast begränsad kunskap om vilka smittämnen som orsakar smitta i Sverige, 

och även internationellt.

Det finns en japansk studie som visar att smittämnet endast går att fastställa i 1/3 av alla fall!

En orsak till det kan kanske vara att provtagningstillfället inte är det rätta,

provhanteringen inte är rätt, eller att det finns okända virus som orsakar kennelhosta.

Prover kommer tas på Skorpan, för att analysera både kända och ev okända virus o ch bakterier.

Det här är viktigt!!!

Jätteviktigt!

Fanns inga tvivel till att vi skulle vara med och hjälpa till

i forskningen om kennelhosta, nu när vi kunde.

OM nu Ronja ev skulle påvisa symptom hon också,

så kommer även hon att ingå i studien.

Projektet stöds av Agria's och SKK's forskningsfond,

Sveland stiftelse för djurens hälsa och livskvalitet,

samt Jan Skogsborgs stipendiefond.

"Så klart är jag med och gör vad jag kan,

för att kanske i framtiden hjälpa en "medhund" som ev får kennelhosta."

Lite cirkuskonster kanske   

Ronjas balans är det inget fel på i alla fall!

Hennes "spänst" gillar jag.....man kan nästan inte tro att berner är så pass tunga som dom är.

"Hopp hopp hopp, inga tassar i marken!"

"Luuugnt o stilla, Skorpan....luuuugnt...."

Just det ordet har hon inte fått kläm på riktigt.

Hon har det inte i sin ordbok, helt enkelt!

Att stå och hoppa jämfota så där, det går inte an!

"Vad vill ni att jag ska göra mera??"

"Jag kan många flera konster"

Skorpan är inte dålig på konster hon heller.

Nu är inte den bästa tiden kanske, att göra konster, men hon blev inte ens andfådd,

och inte hostar hon heller.

Hon har faktiskt inte hostat alls, mer än den första dagen.

Hoppas det är ett gott tecken på att hon inte kommer få så mycket besvär.

"I dag har ni spridit mer än lovligt mycket glädje, tjejer!"

Jag gillar't mycket mycket.

Kram

Susanne

Status, vad gäller Skorpungen!

Hon mår bara bra, inga direkta symptom märks av.

Så himla skönt om hon klarar sig från några att bli sämre.

Vad som gäller för hennes del, det är vila, omsorg och massor av kärlek.

Bron är på plats här hemma, den är så enkel och smidig, faktiskt den enklaste jag sett.

Dessutom otroligt stabil, lätt att handskas med för mig.

Nu tänkte jag måla linjerna, som är dom viktiga,

men tror jag sätter bred färgad tejp i stället.

Skorpan testade i dag, och den fick med beröm godkänt...det tackar vi vår snälla måg för.

Vad gör man med en vildhjärna, som ska hållas lugn och i stillhet???

(Jaa, man ser riktigt hur det lyser i dom här ögonen)

Och inte har man mycket hjälp av "Tok-Ronja", som också älskar bus och spring.

Dom tittar på varandra, och som på ett givet tecken, PANG!!

...så är dom igång med buset, om man inte ser upp.

Förklara, näe, det går ju inte direkt.

I stället fick det bli lite hjärngympa, i form av ett enkelt och lätt "lydnadspass" i dag.

Allt utan spring!

På Ronja syns inga symptom på någon kennelhosta,

och jag håller ständigt tummarna för att hon klarar sig från det.

Hennes träningspass blev lite mera ordentligt, med apportering och rutan.

Jag tycker dom är ganska duktiga båda två,

trots att vi inte alls tränat så mycket som det var tänkt från början.

Skorpan håller full koll på Ronja under pågående träning.

Se och lär....."Äh, vadå, jag är ju mycket bättre än Ronja på det där!!"   

Har läst och läst i ämnet kennelhosta, och man lär sig alltid något nytt.

Det finns en uppsjö av olika tankar och åsikter om sjukdomen,

men någonstans får man väl bilda sig en egen uppfattning,

och använda en del sunt förnuft, kanske.

Det värsta är väl att man oftast vaccinerar mot kennelhosta varje år,

och ändå är man inte alls garderad mot det.

Jag hoppas att det är så att man får det i en lindigare form om man har vaccinet i sig,

annars kan man väl tycka det är onödigt.

Vaccin är inte heller så nyttigt precis.

Kennelhosta smittar enbart via direktkontakt, nos mot nos,

eller möjligtvis om hundarna dricker ur samma vattenskål, precis efter varandra.

Vilken djungel!

Djungeln om sjukdomar, om vaccinationer....djungeln om foder, om såå mycket annat i hundvärlden.

Det är egentligen mycket man ska ta ställning till.

Men nu koncentrerar vi oss på att kunna friskförklara Skorpan snart,

så att allt blir som vanligt igen.

Som vanligt för oss, det är utflykter med ryggsäcken packad, härliga äventyr,

hitta nya leder att vandra (MED pluppar på träden naturligtvis)

DET är bland det bästa vi vet, hundarna och jag.

Morgondagens lilla lugna äventyr,

det blir som "vårdhundar" på min "lilla mammas" boende.

Där gör vi stor skillnad, gör så många glada, inklusive oss själva.

Kram

Susanne

Nog blir jag lite ledsen....

   Har haft hund hela mitt liv,

men aldrig tidigare råkat ut för att någon drabbats av kennelhosta.   

Jag vet att det är som en förkylning för oss, och i dom flesta fall ingen större fara.

Smittar enbart via direktkontakt.

Jag vet också att smittan ofta sprids på ställen där många hundar vistas samtidigt, 

ex.vis utställningar, tävlingar, läger, dagis.

Det kan ta upp till 21 dagar från smittotillfället innan det bryter ut,

och då kan jag bara konstatera att vi med stor sannolikhet fick med oss viruset/bakterien från Moheda,

när vi var på dragläger.

Varken Ronja eller Skorpan har träffat på någon annan hund inom den tiden.

Kan bara säga, att om jag skulle med mina hundar på en plats med många andra hundar,

och det fanns minsta misstanke om att dom hade någon sjukdom,

då skulle jag självklart stanna hemma.

Aldrig att jag skulle utsätta någon annan levande varelse för risken att få en sjukdom....(joo, en fästing kanske)

Klart att jag inte sitter här och anklagar någon, det skulle jag heller aldrig göra,

men av alla hundar som var med där,

vore det konstigt om inte någon mera har haft/har sjukdomen.

Skorpan blev undersökt i dag, och det var inte svårt att fastställa hennes diagnos.

I den bästa av världar blir det inte heller så besvärligt,

kanske var det den värsta dagen i går och i natt.

Det är inte heller säkert att Ronja blir smittad, trots att dom lever så tätt inpå varandra.

Så klart att det viktigaste är att hundarna blir friska utan problem.

Men OM det skulle vara så att någon tar med sin hund bland andra,

trots att man vet om att den bär på en mycket smittsam sjukdom,

jaa, då tycker jag det är fruktansvärt dåligt och ffa oansvarigt.

Precis som med barn, får man aktivera hjärnan lite när man ska ta det lite lugnt.

Meningen var att Ronja skulle "sitta fint" här, men sängen var för mjuk,

och jag hann inte fram med kameran.....så det fick bli en "high five" i stället.

"Skorpan-status" för dagen är alltså;

Kennelhosta....men vi hoppas på en snar friskskrivning, och att Ronja klara sig helt.

Ser ni vem som är vem??

Hoppas nu vi kan vara med på det vi tänkt i höst.

Ängelholm - Drag, Stockholm - Drag, Idre - Fjällvandring,

Side - Lata dagar (och hundarna ska så klart INTE med),

Ängelholm igen - Sista dragtävlingen för i år.

Tror kanske det kommer gå....

Kram

Susanne

Då var det som vanligt igen.

Barn/barnbarn har åkt hem till sitt.

Men vi ses ju snart igen......

Konstig nog är hundarna trötta, men det är väl mest i huvudet?

Måste väl bero på att dom har full koll vad Milton och Meya har för sig hela tiden.

Vila under dagen, för att i kväll ta en ordentlig sväng i skogen.

Mera bär på G!

Hallon i massor, som jag tycker är så gott.

Tyvärr är jag inte ensam om att tycka det,

Ronja o Skorpan blev helt knasiga

när dom fick syn på allt det röda i buskarna....rusade in och slet åt sig bären.

"Ok....då äter ni två där, så går jag bort en bit här", sa jag.

Misslyckades totalt med det, för så fort jag hittade en "egen" buske,

jaa, då stod dom där, båda två!!

Åt och åt!!

Hundarna sprang och busade som vanligt,

och så helt plötsligt lät det som Skorpan satt något i halsen?

Inget som är så ovanligt, eftersom hon ju är en sakletare av rang.

Har ju sagt det förut, säger det igen....mitt mellannamn är ju ORO.

Det här "frustandet" har fortsatt, hon får också upp en del slem,

och jag tycker fortfarande det låter som hon har något  halsen, vilket jag så klart inte kan se.

I övrigt mår hon precis som vanligt, inte dålig på något sätt, ingen feber, mjuk buk, etc, etc

Kunde inte hålla mig ifrån att googla,

förstås, vilket inte hade någon lugnande effekt på mig.

Äh, jag ringer och pratar med veterinär, tänkte jag.

Sagt o gjort!

Svaret blev, KENNELHOSTA!

Jaha?

Bara så där, som en blixt från klar himmel, liksom?

Det var det typiska med just kennelhosta, sa hon.

Det hade jag inte en aning om,

eftersom jag heller aldrig haft en hund med den sjukdomen.

Vi avvaktar och ser hur det utvecklar sig, helt enkelt.

Veterinären berättade också att det kan vara så att hon bara har dessa symptom i dag?

Lurigt....

Vad har ni för erfarenhet av kennelhosta?

Om det skulle vara så, så vet jag att dom inte ska träffa andra hundar

en viss tid efter att dom slutat "hosta".

Och att det är ett virus som kan drabba alla, precis som en förkylning.

Blir lite fundersam också....trist att dom kan få det även att man vaccinerar dom.

Fortsättning följer.......

Ronja visar i alla fall inga tecken på någon hosta, eller annat,

men grimaser är hon väldigt bra på.

Puss-nos   

Kram

Susanne

                          #finastebron #baramåla #egenbro

Fortsätter sätta värde på guldkornen i livet, det som betyder allra mest.

Allt annat raderas, jag har lärt min läxa.

Hundar är fenomenala på att visa glädje, sorg, jaa, på sätt o vis känslor över lag.

Ronja är så här lycklig, när det kommer någon hon känner igen och tycker om!!

I dag var det Milton, Meya och deras mamma, vår äldsta dotter,

som kom hit för lite kvalitetstid.

Att få ha dottern "hemma" och bo över natt, tillsammans med sina barn, det är verkligen kul!

Och som av en händelse blev det även i dag badväder,

det bästa barnbarnen vet är just att bada!

Det finns ju några flera som älskar just bad.....

Och jag som sagt till maken, (som väl är lite lite motståndare till bad av berner i poolen)

att dom är såå duktiga, det skulle ALDRIG falla Ronja o Skorpan in,

att kliva ner i poolen utan ett OK från oss.

OOHPS!

Det var Meya som upptäckte att Ronja var på väg, att sakta sakta smyga ner i vattnet

Vi såg det inte ens....hon är allt en liten filur, den där Ronja.

"Jag smyger sakta på tå, så märker dom nog inte om jag tar mig en liten simtur"

Smart, Ronja!   

Skorpan stod på kanten och blev förskräckt över Ronjas tilltag.....

"Nej för tusan, Ronja....du får inte!!"

Under tiden som vi "tvåbenta" lekte med diversa spel på tomten, 

hade Ronja och Skorpan dragkamp....hela tiden!!!

Den bästa "dragkampsgrunkan" ever,

det är den här "golfklubbestrumpan" (eller vad det nu kan heta)

Hållbar så in i vassen, vilket inte är allt för vanligt.

Rätt så ofattbart att den höll även i dag, för ingen ger sig!

Hahaha, jag ropade på dom, och joodå,

visst kommer dom....tillsammans.....med "strumpan" mellan sig.

Gulle er båda     som har så mycket utbyte av varandra.

Bästa vänner i vått o torrt.

Även om man stundvis skulle kunna tro att någon råkar illa ut,

av behandlingen dom ger varandra.

Inget larvigt tjafs här inte.

I dag kom det!

Sista protokollet för Skorpans viltspår.

Hon är en duktig och smart tjej, även om man kanske luras att tro motsatsen ibland.

Nu kommer snart även Skorpan ha en fin Championats-tavla!

Viltspår kommer vi nog alltid syssla med, det är något vi alla gillar mycket.

Kombinationen att,

tillbringa tid i skogen, samtidigt göra det dom gillar - spåra, kan väl inte bli bättre. 

Sist, men absolut inte minst.....äntligen har vi fått en alldeles egen bro.

(Bro till dragträningarna alltså.)

En av våra mågar "råkar" vara snickare, och "slängde ihop"  den här fina på nolltid   

Nu ska jag bara måla dom viktiga linjerna också,

så kan vi köra igång med ordentlig bro-träning.

Jag är så himla glad och tacksam!

Inte så lätt att träna broövergång inför tävlingar, när man inte har någon bro att träna på hemma.

Under tiden som jag skrev det här,

kom jag på att det var hög tid att anmäla till nästa tävling....Då ska vi till Ängelholm.

Sjutton också, jag är fenomenal på att glömma!!

Tror nog att det bara blir jag som åker på den "turnén",

men åker man med hundar som sällskap är man ju aldrig ensam.

Vi tre, en natt på hotell, det är ganska mysigt...eller väldigt mysigt faktiskt   

Nähe, nu sova en stund, för snart kommer vår/våra dotter/barnbarn in till oss från stugan,

och vill ha frukost.

Kram

Susanne 

JÖSSES!!

Nu ser jag skillnaden....Det tog tid minsann, för Skorpan att återhämta sig rent fysiskt,

efter allt som "drabbade" henne.

Majskolven som fastnade, och sedan Pyometra.

Kikade på bilder från i höstas,

och kan bara konstatera att hon nu börjar komma tillbaka till sitt "forna jag" .

Så himla skönt, att hon klarade av denna "pärs" som blev.

Bara några ord till som en fortsättning från gårdagens "hundmatsfråga"

Det är intressant och lärorikt att höra andras åsikter i ämnet.

Dom flesta tänker nog som jag, det viktigaste är att våra hundar ska må bra!

Namn/märke på maten har inte så stor betydelse om innehållet är det bästa.

Efter en del provande, hittade jag ett foder som har passat oss, och det har vi haft länge nu.

Framförallt blev magarna bra (har haft lite bekymmer med det tidigare)

Det jag funderar på nu, det är torr hud!

 Vi ska nu prova ett spannmålsfritt foder, tänkte jag, så får vi se om det blir någon skillnad.

Nu så.....till dagens cirkus!!

(Försökte lägga ihop bilderna till ett collage,

men det fungerade inte på datorn, så dom blir många!)

Ronja älskar att lära sig nya roliga saker, och är så arbetsvillig och framförallt LUGN!

Hur många ringar får plats på nosen?

1.

2.

3.

4.

Helt orörlig sitter hon, medan ringarna hängs på nosen.

Skorpan står under tiden och kollar, lite beundande ser det ut som, hahaha!

Du vill kanske prova du också, Skorpan?

Nu är inte hon så lugn i sina rörelser precis, allt går i 110 knyck,

men är man luuuugn själv, så brukar det gå.

"Ok Skorpan, då provar vi!"

Den första ringen kändes lite konstigt att ha på nosen så där.....

"Men vad sjutton....ska jag bara sitta så här...helt stilla??"

1.

"Jag kollar på dig hela tiden, matte!"

2.

"Blinkar inte ens.....!"

3.

Jaa, hurraaa, vad du är duktig, Skorpungen!!

4.

"Vi kan väl hitta på mera skoj?" 

"Alltid redo!" 

Så när vi ändå var i farten med skojiga "tricks", fortsatte vi med.....

"Hopp i badring"

"Hur då...."Hopp i badring?"

"Hålet är ju jättelitet!"

Ringen undersöktes noga....från alla håll.

Tveksamt....

"Äsch, vad sjutton, jag hoppar!!"

Ronja först igenom det lilla hålet...

"Se och lär, Skorpan!"

Ronja fortsatte hoppa...fram o tillbaka...

Och plötsligt hade Skorpan tänkt klart....hon vågade hon också.

Typiskt att inte jag var rikitgt redo med inställningen på kameran....suddigt   

Här blåste badringen iväg, just i Ronjas hopp,

så den fastnade runt midjan på henne....men hon fortsatte ändå hoppa, igen o igen.

Till slut fick jag ta bort ringen, ni vet när leken tar överhand,

och det höll på att bli en helt luftlös badring.    

 "Men kul hade vi!!"     

Och sover gott i natt också....

I dag har varit en dag att minnas....Jag är nog världens lyckligaste!

Anledningen? Det tar vi en annan dag....

Kram

Susanne

#foder #hundmat #hurskamanveta

         Har vid flera tillfällen tagit upp ämnet HUNDFODER.

Nu gör jag det igen.

Sedan sist har det kommit en uppsjö av nya foder, nya märken, alla med samma "slogan"

"Det bästa för din hund"

Vad är det allra bästa för min hund? 

Skorpan och Ronja, på en fin gammal körväg i skogen

När jag tänker efter (och det gör jag ju ibland) så säger det sig nästan självt,

att alla hundar kan inte äta samma foder.

Alla hundar, liksom alla individer, är ju olika...tål olika foder olika bra.

Dessutom har ju foderallergier ökat markant,

med symptom både från mage och kanske framförallt hud.

Läser man om det här, så märker man att många förknippar inte känslig hud,

ex. klåda, mjäll, m.m, med just fodret.

Jag har verkligen PLÖJT genom artiklar i ämnet, pratat med olika foderleverantörer,

och jag tror boven när det gäller hudproblem ganska ofta är spannmålet i fodret.

TROR alltså!

          Så då är frågan....jag har länge använt ett svenskt foder,

              (det är väl en grej jag fått för mig, att jag vill ha just svenskt foder)        

efter att ha provat mig fram.

Både Ronja o Skorpan har varit lite känsliga i magen,

då blir man glad när man hittar något som magarna mår bra av.

"VA??"

"Menar du att JAG båda ska hämta och komma med frisbeen??"

"Ok....jag kommer väl då!"

"Mig behöver du inte ens be om att jag ska komma....jag kommer direkt, matte!"

"Visst är jag världsduktig va?"

Är egentligen inte så villig att hålla på att byta foder,

men OM man nu kan hitta något som passar just Ronja o Skorpan ännu bättre,

jaa, då är det ju bara bra.

"Oss spelar det inte så stor roll VAD vi äter...huvudsaken ATT vi får mat!!"

SKorpan och Lilla goa Leon   

Mat....ett stort ämne som man kan prata länge om.

Hur resonerar ni i matfrågan?

Vad är viktigast?

För mig spelar det inte så stor roll vad fodret heter,

det är innehållet jag vill vara lite säker på.

Kan man vara det?

En dag med riktigt "hundväder"....kallt, ösregn hela dagen,

som nu bytts ut mot en konstig värme och tät dimma.

Skulle kunna tänka mig att det kommer åska inom snar framtid.

(Dagens bilder...jaa, dom är så klart INTE tagna i dag, utan i går, då kameran inte gillar regn)

Kram

Susanne

                I dag har vi haft mycket att stå i!             

När barnbarnen är här, då har Ronja o Skorpan svårt att sova/vila ordentligt,

för dom MÅSTE bara hålla koll, på vad barnen gör.

Så inget händer, liksom.

Ultimata barnvakterna...det är vi det...ser och hör allt!

Leon och hans familj har varit hos oss i dag, och så här glad blev Leon över gungan vi satt upp.

Han älskar att gunga!

Man kan inte bli annat än överlycklig när man ser den här glada minen....

Bad är också en favoritsyssla....Här kast med liten Leon i poolen!

Han bara skrattar när han far mellan morfar och pappa.

"Näe, vi fick inte bada i dag....bara ligga här och se på....urtrist, om ni frågar oss!"

"Tur vi har varandra, du Skorpungen....så vi kan busa o gosa lite mellan varven!"

Ronja har alltid varit väldigt förtjust i små barn.

Hon gillar att vara nära dom och pussas.

I början tyckte Leon att hundarna var lite väl stora, tror jag, men nu har han vant sig.

"Puss puss Leon"   

Så söta....   

Vädret tillät att vi kunde både bada och vara ute hela dagen, 

det har vi inte varit bortskämda med den senaste tiden.

Vilken otrolig tur vi har, som får ha våra barn och barnbarn så pass nära oss.

Det betyder så mycket.

"Men jisses, så stora ni är!!"

"Tur ni är så otroligt snälla."

Att få klappa och kela med  livs levande nallebjörnar, det är inte så dumt alls.

Leon verkar gilla det, precis som Milton och Meya också gör.

Efter en dag som i dag, när man äter både nu o då, känns det riktigt skönt med en promenad,

både för oss och hundarna.

Jag har väldigt svårt att sitta stilla längre stunder,

då händer det "saker" i min rygg och i benen. 

Frisbee är kul och går att kasta långt.

Är då gräset lite högt så får hundarna söka ordentligt för att hitta den.

Ronja är duktig på att spåra....men ingen spårar som Skorpan!!

Hon är helt galet duktig.

Hon missar ingenting.

Man ser på henne när hon fått upp ett spår på något intressant.

Sätter nosen i vädret....och stoppas hon inte då....   

I dag stack hon iväg ganska långt bort, och återvände direkt med....en stor benknota från en ÄLG!!

Den placerar hon vid mina fötter och sätter sig ner....så ser hon så där söt ut, ni vet, hahaha

Ronja med frisbeen!

"Jag hittade den....nej jag hittade den....ge hit den nu....den är MIN!!"

Trötta hundar som varit barnflickor i dag, det skötte dom så bra så!

Dom kan man minsann lita på, skulle aldrig lämna sin post!

Kram

Susanne