Tillbakablickar, det kan vara rätt fint.

Minnen kommer tillbaka, som man nästan glömt.

Men, med hjälp av bilder, minns man det som det vara i går.

Det här t.ex

Det vara för exakt två år sedan, i dag.

       Quila levde, och jag hade ännu inte sett några som helst teckan till att hon mådde dåligt.

Vi hittade ett "morots-träd" i skogen!!

Eller, det var inte bara ett morots-träd, ganska många, faktiskt.

Och morötter, det är ju både gott, och nyttigt!       

Ett år senare, alltså för exakt ett år sedan, i dag, då var allt annorlunda.

Den här lilla tjejen hade flyttat till oss.

Hon kom in som en "räddare i nöden", när vi alla mådde dåligt.

Som en virvelvind, dansade hon in i våra liv.

Lilla Skorpungen.

Och äntligen kunde vi se livsglädjen återkomma hos Ronja,

som under så lång tid gått ner sig totalt.

(Efter Quilas hastiga bortgång)

Och, så är det i dag!

Skorpan och Ronja har så otroligt roligt med varandra.

Fick en kommentar.......skrattade gott åt den!

"Tänk att ha en vän att sätta tänderna i"

Det vore väl underbart!! Eller?!

Något annat som jag har, det är en träningskompis!!

Det är en "ynnest" att få träna med en likasinnad, som har samma tankar om träning,

och som dessutom kan lära mig sååå mycket.

I dag fick vi en lektion igen.

Efter varje träff, får jag mig en rejäl spark i baken, och känner mig otroligt taggad efteråt.

Blir så fascinerad av våra djur.

Hur otroligt smarta dom är.

Det är bara vi själva som sätter gränserna.

Känns fantastiskt varje gång jag verkligen förstår.

Förstår HUR jag jag ska träna in olika saker.

Egentligen finns väl inga begränsningar!?

Ser nu fram mot helgen, en träningshelg.

Det ska verkligen bli spännande.....och roligt.

Och, bara fingret blir ok, kommer dragträningen startas på allvar igen.

Det ser vi också fram mot.

Kram

Susanne

Hm....Näe, jag håller med, det här ser ju inte så muntert ut, precis   

Men, jag lovar, skenet bedrar.......som tur är.

Allting är inte alltid som det ser ut att vara.......

Tjejerna väntade på klartecken!

Fick mig ett gott skratt, även denna dag   

Ronja o Skorpan tränades i att stanna, oavsett vad.

Under tiden "skuttade" matte omkring som en liten hare i skogen,

och kletade skinkost på x-antal trädstammar?

"Men, vad gör hon egentligen, tror jag dom sa till varandra!?"

Till slut var jag nöjd med "kletandet",

och gav klartecken för letandet.

Haha, tänk, så osmart, att springa till samma träd hela tiden.

Hade varit smartare att börja i varsin ända....tycker jag alltså.

"Jaha?"

"Slut-kletat?"

"Alla träd undersökta och tömda!"

Under förmiddagen kom det några "grabbar" hit, för att hjälpa till med träd-beskärning.

Det är liksom ett ganska omöjligt projekt för mig nu. (liksom en massa andra saker)

Jag är verkligen urless på fingret!   

Det hindrar mig i så mycket, det gör fortfarande väldigt ont......

När dom sa tre veckor med gips/skena, så blev jag allt annat än glad.

Tre veckor har snart gått, och joo, det hart gått otroligt fort....men det gör fortfarande skitont.

Hoppas dock på att jag får börja träna upp det i slutet av veckan.

Men, tänk vad mycket man klarar av egentligen?

Först tänker man, "Det går aldrig, att bara klara sig med en hand"

Men, ALLT går ju, bara man är envis.

Någon sa till mig häromdagen,  -"Men, det syns ju inte!!!?"

Vadå syns inte?, sa jag.

-"Näe, att du har ont!"

-"Just det", sa jag

Vem sa att det måste synas?

Det är mycket som inte syns utanpå, som inte alls är som man tror.....

(Fick ytterligare ett underbart besök i dag.......Blev så glad! Tack, gumman   )

OCH, vi hade en härlig, rolig, busig eftermiddag i skogen, Ronja, Skorpan och jag.

Det är det som är livet på en pinne!

Så där, nog om det.....  

Beställt en dekal till nya bilen har jag  gjort också.

Fin, tycker jag, och väldigt olik dom tidigare vi haft.

Tänkte, ny bil = ny dekal!

Bara en stubbe.............

"Sa ru', sa ru'?"

"Sitter jag skojigt?"

"Jag sitter bra, tycker jag!"

"Som i en stol, i sten"

"HEHEHE!!!"

Summan av allt,

ta en dag i taget, njut av den där dagen, gör det bästa av din situation.

Det är ju ingen annan som gör det åt dig.

Kram och kram och tack, till er, mina vänner,

som också gör min dag till något bra.

/Susanne

Jag vet, jag tjatar om solen......Hela tiden!!

Men, haha, i dag visade den sig, små, små korta stunder.

Joo, jag tyckte allt det kändes lite vårlikt, trots lite kallt i luften.

(Och JA, jag har fortfarande låtit Ronjas öron växa vind för våg.......men en dag, då ryker stråna bort)

Våra dagar är ganska fullspäckade nu för tiden,

men då är det, för det mesta angenäma saker som ska göras.  

Hundpromenader ligger mig varmast om hjärtat,

eftersom det liksom är mitt nuvarande vardagliga liv.

Och vad vore mina dagar utan dessa två töser?

Det har jag undrat många gånger.

För inte alls så länge sedan, hade jag en himla massa otur.

Först "slet jag av mig fingret", det bröts på två ställen. AJ AJ AJ!

Så fick jag punktering mitt i skogen, vilket är skitsvårt att fixa med ett brutet finger.

Samma dag bet jag sönder en lagning i en tand......Ont det också.

Nu fick det väl ändå räcka?

Men, fingret börjar så sakta läka, jag "slapp" det gigantiska gipset,

pga artros, som jag inte ens visste att jag hade?

Punkteringen avhjälptes snabbt med hjälp av en envis vän.......och så tanden då.

Var hos tandläkaren i går, och tro det eller ej, men det syntes ingenting?

Varken på röntgen eller undersökning?

Förklaringen! Äh, jag minns inte riktigt vad han sa,

men det kan läka sig självt, om man är försiktig. (Tror jag)

TACKAR!! Det går bra nu.............Tandläkaren är ju inte den jag älskar mest, precis.

Våra hundar tigger väl inte, va?

Pajasen Ronja, hon är bara för rolig.

Alltid något kul på gång!

PEEKABOO!!   

Här försöker hon visa Skorpan hur hon ska göra,

när man leker kurragömma, och vill tjuvkika!

Ronja och Skorpan, dom är väldigt lika....men ändå, så otroligt olika.

Skorpan, hon är en riktig liten tuffing på ytan,

men inte alls lika tuff när det gäller.

Att springa, fort, fort, det har dom verkligen gemensamt!

Gärna med något i munnen .............

"Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man springer så fort som jag!!"

"Annars kan man bita sig"

Ronja.....hon är väl egentligen raka motsatsen till Skorpan.

(Förutom springet då)

Och pinnarna   

Nu kom jag just på att jag fått en sk stegräknare för hundar i present.

Har aldrig provat den, men det vore kanske intressant att,

dels se om den fungerar, och dels då se hur lång dom faktiskt springer på en dag.

Det måste dock vara en utevistelse som garanterat är utan vattenhål,

för det tror jag inte att den lilla manicken tål.

Eftersom, eller tack vare,

det i dag var ett perfekt väder för fotografering, blir det flera bilder.........(gissa på vad?)

"Pajas-Ronja"   

"Söt-Skorpan"   

Tycker nog jag haft lite tur nu också!

Dels att jag slapp "borra" hos tandläkaren, och det bästa av allt,

mitt i allt elände, slapp jag det här!

Den förpackningen har ändrats till det här!

Betydligt mindre, och smidigare.

Eftersom jag har en skena under, så kan jag lägga om det själv,

OCH "tvätta tassarna" ordentligt vid omläggningen.   

Att inte kunna tvätta händerna, det är riktigt hemskt.

Ska till sjukgymnast i veckan,

och se om jag kan få försöka börja träna upp fingret. 

Ska bli skönt att slippa gå och "peka finger" åt alla jag möter   

En himla massa bilder blev det en dag som i dag.

Kram från oss

Susanne

Vilken spännande dag vi haft i dag   

"Vad sjutton är det som ska hända i dag, egentligen?"

Två mycket konfunderade hundar......?

Joo, vi skulle få hjälp med att "klicka in" dom två damerna.

Det märkliga är, att jag väl alltid sagt att, -"Nej, nej, klicker, det är ingenting för mig"

Men, även här har jag ändrat inställning, (som i så mycket annat)

efter att ha sett hur bra det faktiskt kan vara, i träningssammanhang.

Vad det än gäller för slags träning.

(Bild lånad från google)

Ronja redo för lektion nr 1!

Full koncentration   

Förmiddagen ägnades åt att lära MIG hur och var och när!

Det gäller ju att klicka rätt   

Med rätt kunskap, (som jag fått/får massor av hjälp med)

och av envis träning, ska väl även jag klara av detta?!

En kompis erbjöd sin hjälp att komma igång,

och jag trodde väl aldrig att det skulle gå så himla fort?

Jag är mer än snopen, över hundarnas förmåga.   

Små, små, korta pass, med en hund ute, och en inne.....

Sedan byte av hund, och om igen.

Skorpan, som inte fått några "olater" ännu, och är så ung, hon var otroligt duktigt.

Ronja var lite mera fundersam, till en början.

"Vad då klick, liksom, ge mig bara godisen!!"

Att träna med hundarna, det ger mig så otroligt mycket.

Ju mera jag lär mig, dessto mera vill jag.

Och jag är övertygad om att hundarna håller med.

Hade flera "inbokade" tider att passa i dag,

så det blev lite pusslande.....hehe   

Och när alla dessa "saker" ger något tillbaka,

då gör det ju absolut ingenting.

Hundarna fick en liten promenad i stan, vilket fungerade utmärkt, trots mitt finger.

Jag hade bestämt mig för hur promenaden skulle se ut, om ni förstår hur jag menar.

Två dragande berner går bara inte, med enbart en hand i bruk.

Jag tror......joo, jag tror att det hänger mycket på min egna inställning.

Alltså, det gick så bra.

Duktiga flickor, som gör mig så glad   

Så kom vi till slut hem.......och då följer det dagliga "snacket" med husse.

"Gissa vad vi gjort i dag!"     

Näe, egentligen skulle väl dom här vidriga krypen inte få någon publicitet alls,

men nu är dom här i alla fall   

Dags att bekämpa, så gott det nu går.

Vi hann även med en "repa" in i skogen, så springet i benen fick sitt.

Man kan ju inte bara träna huvudet o hjärnan.......

Man märker den stora skillnaden mellan fysisk och psykisk träning.

"Jag lovar, vi har haft en superkul dag i dag!"   

That's it!   

Kram

Susanne

                 Att hitta på lite skojiga grejer med hundarna, det gillar vi allihopa.                   

I dagens skitväder, kunde det dessutom behövas.

I dag skulle det sökas.

Sökas efter matte i skogen.

Sagt o gjort, jag traskade in i "vår" skog, för att gömma mig.

Gjorde det lite extra svårt, gick lite huller ombuller, och hit o dit.

Hamnade till slut under en gran, uppe på ett berg.

Tanken var dessutom att jag skulle se hundarna nästan hela tiden.

Ringde sedan hem, för att säga till att Ronja kunde släppas ut.

Hon var så klart rejält taggad.

"MATTE ÄR BORTA!!!"

(Jaa, hon var nog lite FÖR taggad)

Ronja drog iväg som skjuten ur en kanon, glömde heeelt bort att använda sin lilla näsa,

och då är det ju minsann inte så lätt.

Hon sprang nedanför berget, där jag satt, men vände tillbaka hem igen.

"VAR SJUTTON ÄR HON DÅ??"

Blev ivägskickad igen, och då gick det bättre...........mycket bättre.

Här kommer hon klättrande upp för berget.........."OH, äntligen hittade jag dig"

"PUH, vad det var jobbigt, matte!"

Så var det då den "lillas" tur!

Hon var mycket mera skärpt, och använde sin näsa direkt.

Spåra, det är så skoj, tycker Skorpan.

Hon tog det dessutom ganska lugnt, och kom snart fram till målet.....Matte.

Här kommer hon fram bland granarna, uppe på berget.

"Bäst att hålla ordentligt koll på dig, matte, så du inte försvinner igen"

Roligaste leksaken fick följa med till skogen,

men Ronja släpper den inte gärna ifrån sig.

Under tiden som Ronja springer omkring o "fjantar" med den här,

står Skorpan och väntar på sin tur.

Att försöka ta den från Ronja, det kan hon inte, för då får hon en rejäl utskällning.

Men till slut så, då vill Ronja leka MED Skorpan.

"Kom igen nu då, DRAAAA!!!"

Oj, halt på mossan..........

(inte bryta några ben!)

Efter massor av lek och jagande på den hala mossan.........

...så gav Ronja bort leksaken till kompisen.

"Äh, ta den du" sa hon.....jag vilar lite här i stället.

Och Skorpan då, hon blev ju glad och så,

men att bara stå där med bollen i munnen, det var ju inte så kul precis.

Vi vände hemåt, för att äntligen ta tag i det här med pälsvården, som var planerat.

Men.....det är skitsvårt att fixa till det med en hand......Det brutna fingret värker......

Båda hundarna blev i alla fall ordentligt genomborstade/kammade.

Så nu är det bara resten kvar..........En vacker dag....DÅ!!!

Fingret läker väl nån' gång!

Så blev det helt plötsligt kväller igen, efter en väldigt mörk och grå dag.

Då händer detta!!!

Det börjar snöa så in i vassen!!!

NEEEJ!

Vill inte ha mera snö!!

(Det var nog ingen som hörde mitt rop)

Snön ligger säkert inte kvar länge,

och just därför var det väl väldigt onödigt.

BLÄÄÄ!!

Helgen över, måndag igen....

Önskar er en bra vecka, oavsett väder.

Kram

Susanne

Eller, det är ju på riktigt, men med en liten "twist"

Det var så himla mörkt och trist ute i dag,

och jag tyckte bilderna blev så tråkiga, så då roade jag mig med lite Bild-lek.

Jätteskoj, tycker jag!

"Nog säkrast att sitta helt stilla i dag,

matte blev ju inte så värst glad i går............"

Har man massor av spring i benen,

då är det verkligen inte helt lätt att vara stilla.

Och Ronja hon var verkligen full av det där springet i dag.

         Plockade fram en "ny" leksak, och genast blev så himla skoj,

tyckte Ronja o Skorpan!  

"Kolla, kolla, Ronja.......ta den då, ta den då!!!"

Det var här ungefär som det började......

"Husse, var är han egentligen??"

Ronja hade i dag stora bekymmer om var han var.

"Lördag! Då brukar han ju vara hemma?!"

Vad vi än gjorde,

så kunde Ronja inte låta bli att ha ett öga bort mot vägen.

Skorpan bryr sig inte så väldigt mycket om vem som är hemma.....än.

"Men jag, jag kollar på dig, Matte!!"

"Så här, t.ex blir det bra så?" 

"Du måste väl ändå förstå, matte, att jag bara MÅSTE kolla om

han kommer.......och nu tyckte jag att jag hörde bilen!?!?"

Lite, men väldigt ok träning fick vi till i dag!

Framförallt med Skorpungen

"ALLTID REDO!!"

Näe, nu är Skorpan lite trötter........vi går in och tar en siesta.......efter "passet"   

Ronja vägrade att följa med in!

"Näpp, jag ska ligga vid grinden och se när han kommer....Min Husse!"

"JAAAAA...........Jag hör bilen, jag hör bilen!!!"

"Nu kommer han.......TJOHOOOO!!"

GLADAST!!!  

"Åh, vad jag saknat dig"

Vår älskade "lilla" knähund, Ronja     

"Läget är lugnt i lägret, alla på plats, och jag kan koppla av helt och hållet"

Skön lördag, i (nästan som vanligt) hundens tecken   

Kram på er där ute

Susanne