Direktlänk till inlägg 19 september 2016
Så var vi här igen.
Fjällen!
Den här veckan varje år, den är något speciellt för oss,
och har varit ända sedan första gången.
Visst är vi ofta i skogarna hemma, visst gör vi längre utflykter under hela året,
men det här, det är något extra.
Det är såå tyst, det är såå härlig luft....man stannar ibland och ser sig om, och får något "blankt" i ögat.
Vi njuter helt enkelt, alla fyra.
Dagens utflykt gick opp på toppen av vårt närmaste fjäll,
(som vi ser från vår stuga)
Joodå, visst är det lite tungt, men det är på något sätt värt mödan, när man står där på toppen,
och har en milsvid utsikt.
I bakgrunden, Städjan.
Att solen lyser från en klarblå himmel, det gör ju inte ont alls.
Precis som dom senaste tre åren, har hundarna varit dåliga i två veckor,
just när vi närmar oss tiden för fjällresan.
Men, som tur är brukar det ordna till sig, vilket det även gjort i år.
Vi har även tränat ganska mycket den senaste månaden, vilket gett så fina resultat,
och det känns skönt när vi är här.
Man behöver krafter när man ska till toppen.
Vi hade sett "något vitt" från vår stuga, men inte kunde vi tro att det var snö.
Men joorå, döm om vår förvåning, det var snö!
Hundarnas reaktion var den bästa jag sett på länge.....dom blev bokstavligen galna!!!
Dom rullade, åkte kana, slog volter, grävde gropar.....jaa, dom njööööt av den vita, svalkande snön.
Så klart hade det inte snöat, utan här sparar man på snön.
Massor av snö packas och täcks med ett gigantiskt skynke, som faktiskt håller sig hela sommaren.
Nu hade vi en sådan tur, att dom just höll på att förbereda backarna, och avtäckte all snö,
som skulle spridas ut.
Alla "snöjobbarna" fick sig ett gott skratt, åt våra tokstollar och snöälskande hundar.
Skorpan kunde inte få nog.
Bästa i dag, tyckte nog Skorpan.
Rejäla snöområden, med gott om plats för lek.
"Kommer du då, Skorpungen?!"
"Vi ska ju opp på toppen nu!"
Oändligt, det är nog den rätta benämningen.
Matsäcken intas mitt i "paradiset",
och det är ingen risk att det blir något kvar.
"Tjoohoooo, jag kommer, jag kommer.....skulle bara äta lite mera kråkbär först!"
Fjällbäckar finns det gott om, som tur är, dagar som i dag.
Klart friskt vatten.......gott gott.
(Att Ronja ser ut som hon gör, lite smått skämsig, det har sin förklaring....
Hon var bara TVUNGEN att skita ner sig, genom att rulla sig i äckel-päckel. Gaaah!!)
I morgon ska vi uppleva gamla minnen, tänkte vi.
Från ett år när Quila var med oss här.
Hon var en jäkel på att fånga lemlar, och det året var ett riktigt lemmelår.
Lurpassade på dom som en räv, och kastade sig sedan över dom.
Jätteduktig jägare......det var bara en liten sak.......hon åt opp dom!!!!
Svalde dessa söta små......blääää.
Nu tackar vi för oss, och laddar om....
Kram
Susanne