Direktlänk till inlägg 7 september 2016
Den här månaden har varit riktigt kul!
Inte bara för mig, utan även hundarna har haft roligt, (tror jag)
Det har blivit mycket träning, som t.ex "vattentrask" och simning, dragträning, enskilda och gemensamma promenader,
och så klart, mycket lek o bus.
I dag tog vi vår dagliga långpromenad utmed Göta Kanal, ryggsäcken med fika var så klart med.
Här vimlar det av båtar under sommaren, så ett riktigt tecken på att hösten närmar sig,
det är just bristen på båtar.
Inte en endaste liten roddbåt i sikte i dag,
och bryggorna låg helt öde.
"Uj, vilken blåst!"
Men kossorna, dom är fortfarande utomhus, och som alltid väldigt nyfikna.
Undrar hur länge dom skulle kunna stå och bara titta på oss?
"Vilka är ni, egentligen?"
Varmt i solen, så vi rastade i skuggan.......och naturligtvis fick tjejerna ta sig en simtur i kanalen,
vilket uppskattades mycket.
"Bästa svalkan, om ni frågar oss!"
En av alla broar över kanalen.
Jag fascineras lika mycket varje gång vi går här,
när jag tänker på alla människor som grävt denna gigantiska kanal,
mestadels för hand.
Jösses, vilket enormt arbete....och allt fungerar fortfarande.
Jag har absolut ingen längtan att åka på denna kanal, kallad "skillsmässodiket",
bara namnet avskräcker, haha.
"Ska vi fika här, eller?"
Det bästa man har, sätter man väl på bordet, eller hur?
Så mycket fika blev det nu inte för hundarnas del,
eftersom dom ännu en gång lyckats få i sig något olämpligt.
Ronja har klarat sig rätt bra, men Skorpan, som ju alltid ska vara värst,
hon har inte mått så bra i magen.
Att dom aldrig lär sig!
Allt som luktar och ligger på marken går INTE att äta, Skorpan,
när ska du lära dig det?
Klara, Färdiga......SPRING!
Just här har jag vandrat i snart trettio år, med olika hundar som vi haft under åren.
"Vår" gamla banvall, som är såå vacker.
Alla årstider har sin tjusning, och jag tänkte ta en bild just här vid varje skifte.
Dröjer nog inte länge förrän löven börjar ändra sin färg, och allt blir sprakande vackert.
Jag har fått många mail och frågor på annat sätt angående hundarnas mat,
som jag numera kokar själv.
Jag själv är så glad över hur bra dom mått, och hur stor skillnad det blivit,
både vad gäller måendet över huvud taget, och mängden avföring.
Nu "skiter" dom liksom inte ut allt längre, utan tillgodogör sig maten, med allt vad det vill säga.
Jag vet så klart att inte alla delar min uppfattning, men vet ni vad....det gör iiingenting.
Om var o en gör det man tror på, det man känner är bäst för just sina hundar, då blir det jättebra för alla.
Det här med vårt matbyte, det har självklart föregåtts av en hel del efterforskningar.
Det var inte så att jag bara kastade mig in i det, utan vidare.
Kostexperter, (en del har även skrivit böcker i ämnet) och flera andra som har kunskap i foderdjungeln,
har jag varit i kontakt med, och jag har fått såå mycket hjälp med det här.
Även ett flertal veterinärer med ett stort intresse för kostens betydelse för hundar,(och andra däggdjur)
har jag haft diskussioner med, som varit mycket lärorika på många sätt.
Jag tror på den här kosten (för mina hundar).
Ägnar lite (läs mycket) tid åt planering!
Den närmar sig snabbt, den årliga veckan i fjällen,
med långa, härliga vandringar i en magisk natur.
Men visst är det väl liiite märkligt, att vi under tre års tid, haft en krasslig Skorpa,
så fort den här fjällveckan närmar sig.
Första året Skorpan var med, då hon bara var ett år, så var hon relativt nyopererad,
efter den hemska majskolvshistorien.
Vilken pärs det var!
Men, hon fixade det utan problem.
Förra hösten var hon dålig länge länge,
och fick en mängd diagnoser under tiden, t.ex kennelhosta, tumörer, lunginflammation......och
mycket mycket mera. Ingen ville lyssna på mig, ingen trodde mig, ska jag kanske säga.
Ja ja, slutet gott då också, och hon HADE ett ax som kilat fast sig i svalget.
Så, om man jämför, så är hennes nu dåliga mage, en "Piss i Missisippi", tycker jag!
(ursäkta mitt språk)
Det var allt från oss för denna gång....."Over and out"!
Kram
Susanne