Direktlänk till inlägg 12 mars 2016
Det har varit några riktigt härliga dagar,
(vad gäller vädret)
Bara att njuta, ta med hundarna på sköna promenader.....
Är det ingenting som känns för högt för dig, Ronja?
För mig känns det i alla fall alldeles för högt!
(självklart får hon inte hoppa ner utan hjälp, även om hon mer än gärna skulle göra det)
Skorpan har så klart lärt sig tjusningen med att hoppa opp på höga höjder.
Det roliga är att om vi ser någon liten höjd,
räcker det med att visa dom båda...."Titta där, hopp opp...!"
I det här fallet en fastfrusen höbal en bit ut i vattnet.
"Så där då....är du nöjd nu, matte?"
Jag har varit o gjort dom sista förberedelserna inför kommande operation,
och jag måste nog vara tacksam över att det nu blir av.
Har länge varit väldigt tveksam till den, en operation är alltid en operation,
men jag måste ge mig, trots en ständigt återkommande otur när det gäller operationer.
Det finns inget annat sätt att ev bli av med den hemska smärtan.
Den har börjat bli så hemsk att jag mår illa, kräks.....och ingenting hjälper.
Alla smärtstillande preparat jag står på gör ingen skillnad alls för värken i axeln.
Klart jag många ggr tänkt att mitt problem har orsakats av förslitning,
och det var en av frågorna jag ställde till min läkare.
Absolut inte, sa han, det har ingenting med det att göra alls.
Vila har ingen som helst effekt heller, det kunde jag konstatera under vår vistelse i Thailand.
Nu återstår bara den här operationen, som dom inte riktigt vet hur det kommer gå till.
Förhoppningen är att det räcker att göra en titthålsoperation, men stor risk föreligger,
att dom måste öppna större.
Något där inne ska inte vara där, men man vet inte riktigt vad det är...än.
Dom räknar även med att såga av nyckelbenet en bit, man måste åstadkomma större rum.
Onsdag är dagen jag nu väntar på.
Konvalescensen kommer bli lång, minst fyra månader,
men bara jag slipper den här hemska smärtan blir jag GLAD.
Jösses vad jag gnäller!!!
Det har blivit väldigt få blogginlägg den senaste tiden,
vilket inte på något sätt beror på att jag ledsnat på att skriva,
nej nej, återigen är orsaken AXELN.
Även små små rörelser som att skriva, både på tangentbord eller med penna,
orsakar värk och "svordomar"
😡👎🏼😁😠😖
Ronja med sin nya boll, en riktig favorit bland bollar.
Skorpan vet att det är säkrast att inte försöka ta den där rosa, fina bollen för Ronja,
hon nöjer sig mer än gärna med en annan.
Boll som boll, tycker hon. (Tror jag)
Sötnosarna i solen
Våra promenader kan vi inte vara utan, hur besvärligt den än känns.
Det är faktiskt det enda som gör att jag står ut.
Så tycker jag det är med det mesta iofs, om man mår dåligt, är ledsen,
har något som känns jobbigt...då är en skön promenad tillsammans med Ronja o Skorpan
något som får mig att må bättre, i alla lägen.
Det tar lite tid att skriva på mobilen,
men det är inte på långa vägar lika smärtsamt som att knappa på tangentbordet.
Man kan ju tycka kanske, att låt bli att skriva då!
Javisst, det vore smart....men jag tycker det är roligt....
Kram på er mina vänner
Susanne