Direktlänk till inlägg 28 december 2014
Ännu en vacker dag, bara att ta vara på dom här fina dagarna,
för snart vänder det nog.
Då är det skönt att tänka tillbaka.....
Startade dagen med besök hos barnbarnen, visning av alla julklapparna,
"go-fika" och därefter snowracer i backarna.
En som blir helt till sig när det åks pulka och annat, det är Ronja!
Hon piper och gör allt för att vi ska förstå.
"Men så släpp mig då, så jag kan leka med alla barnen, och dra omkring på dom!!"
Hon fick dra Milton och var helt överlycklig.
Sprang så snabbt, så snabbt, med en Mille där bak, vrålandes av lycka.
Hon är verkligen en draghund...... (förutom när det gäller slalomen då, hehe)
Tänkte prova med pulkorna i morgon, då ska även Skorpan få dra.
Nu har vi tränat och tränat med selen, så den är nog inga bekymmer med längre.
Hahaha, husse har ett "snack" med sina flickor.
Såg så gulligt ut. Båda sitter och ser lite skamsna ut,
när dom får en förklaring i varför man inte får göra vissa saker när man är hund.
Och jag lovar, dom förstår verkligen vad han säger.
Han skulle aldrig komma på tanken att höja rösten, det räcker med att prata med dom, säger han.
Och så klart det gör det
Is mellan trampdynorna, det är inget skönt alls.
Det vore ju bra om matten kunde komma ihåg den där braiga "salvan".
"Tur att vi har världens bästa husse,
som är så bra på att värma isen så den lossnar lätt, utan att göra ont!"
"Tack snälla husse....."
En promenad till.....men då var det inte mycket kvar av dagsljuset.
Men farten var det inget fel på.....Spring spring spring....det är så himla kul!
"Jaha, så var det dags igen då!"
"Nu åkte kameran fram igen, du Skorpungen....bäst att ordna till sig"
Graderna börjar sjunka igen.....då blir bilderna blåare och blåare.
Nähe tjejer, tror vi får vara nöjda för i dag.....innan ni....
...får hela skägget fullt av rimfrost!
Äh, det gick visst fort, det ser redan ut som det frusit till.
Det här trädet har jag fotat många många ggr under dom senaste 30 åren.
Visst har det växt en del, men ändå inte så mycket,
Jag tycker så mycket om det, formen är så ovanlig.
Under somrarna står det alltid små kossor och söker skugga här under.
Vackert är det i alla fall tycker jag
Nu måste jag nog hämta in "snögubben" Ronja.
Förstår att hon inte fryser, för hennes päls är verkligen enorm,
men hon får inte bestämma själv i det här fallet!
Kram
Susanne