Direktlänk till inlägg 28 oktober 2014
I dag hände något.......
Jag var verkligen helt oförberedd.
Mobilen ringer.......Norsholms Djursjukhus???
För några sekunder snurrar tankarna iväg, som dom gör på mig.
Vad/varför ringer dom?
I andra änden var Cesar!
Det var den veterinären som vi träffade senast, när Skorpan fick sitt nya, rätta penicillin.
Jag gillade honom.
Han ringde bara för att fråga hur Skorpan mådde.
Hur gick det med medicinen?
Mådde hon fortfarande illa?
Sträcker hon på sig lika mycket?
Med den jäkla otur vi haft med veterinärer, måste jag säga att jag blev rörd.
Han sa att han tänkt mycket på henne, och funderat en del.
Jag berättade att jag fortfarande kan trycka ut lite var, men det har blivit mycket mindre.
"Läcker" inte ur varje litet hål längre.
Så var det då det där med att hon sträcker på sig..........
Det skulle kunna vara att stygnen, som hon förmodligen fortfarande har kvar i magen,
som retar slemhinnan, och det känns obehagligt för henne.
(Det kan ta upp tilll ett år innan stygn som ska lösa upp sig själva försvinner)
Eller......
Det skulle även kunna vara så att tarmen växt fast i sig själv, eller i något annat organ!!
NEEEEJ! Inte det!!!
Hur tar vi då reda på det?
Går det att se på rtg?
Eller ultraljud?
Ev. kan man se det på rtg, men inte säkert alls.
AHH, jag tror jag blir tokig......
DET FÅR INTE VARA SÅ!!!
OM det nu skulle vara så att man misstänker något av detta, så finns bara en sak att göra....
Öppna igen, och kontrollera.
Stygnen får man då plocka bort....allt är läkt sedan länge nu.
Och skulle det finnas något som växt samman, jaa, då går det att fixa också.
Men hela jag skriker NEJ NEJ NEJ!!!
Inte öppna lilla Skorpmagen igen.
Det som talar emot att något skulle vara riktigt fel, det är så klart att hon verkar må så väldigt bra.
Äter bra, magen fungerar som den ska, hon är pigg och glad.
Det enda symptomen är att hon sträcker på sig.
Det var så jag märkte att något var galet, den där dagen, den 11 september.
Hon stod i vattnet i Vättern, och sträckte på sig.
Cesar, veterinären, han sa också att det varit bra att hon
inte fått vara stilla så länge som Valla sagt att hon skulle.
Att röra på sig, det är ett av sätten att förhindra att det händer.
Vad händer nu då?
Joo, vi är uppe på den "rätta" dosen antibiotika nu igen, 2 x 2 tabl, utan att hon mår illa.
Detta med hjälp av Probiotika OCH Pro-Kolin+ samt havregrynsgröt.
Skorpan ska fortsätta minst en vecka till, så får vi utvärdera efter kurens slut.
Om inget tillstöter, förstås.
Det finns inte med på min karta att det är något mera nu......Jag vägrar!!
Håll nu tummarna lite lite till bara, så att allt nu snart är bra.
Har tänkt lite på det här med att anmäla Valla
för allt Skorpan fått genomlida....men jag har ingen ide om hur?
Har heller inga större förhoppningar om att få rätt gentemot dom.
Jag vet att operationer i buken, det kallas för orena operationer,
vilket då innebär att man kan få en infektion.
"Staffar" finns ju helt naturligt på huden, så risken är rätt stor.
Och pengar...jaa, visst har vi massor av utlägg, och massor av resor...
Men det viktigaste är hur Skorpan mår, inget annat känns betydelsefullt.
Fortsättning följer.......
Bilderna är tagna i dag, på vår Linköpingspromenad i solsken.
Inte dumt alls att solen tittade fram.
Därefter invigdes Leon, mormors lilla nya "stjärnskott",
i hur mysigt det är med "go-fika"!
En riktigt mysig dag med dotter och barnbarn.
Kram på er vänner
Susanne