Direktlänk till inlägg 10 juni 2016
Jaa, till viss del tror jag att flera skulle hålla med om hundars otroliga effekt på oss.
Då menar jag inte bara när det handlar om att dom är gosiga och gulliga,
mysiga att kela med osv.
Vi är ofta på min mammas äldreboende, och jag ser verkligen hur "tanterna" lyser opp,
när vi kommer.
Många har haft hundar i hela sitt liv,
och jag kan ju bara föreställa mig hur tomt det skulle vara att leva utan dom
Har under flera år haft "lite trubbel" med mitt bl.tr
Så många turer hit o dit....just när vi trott att det ordnat sig, skjuter det i höjden igen.
Känns ibland oroande och frustrerande, man har ju liksom bara ett hjärta.
Trots allt, så är jag säker på att det varit värre utan mina fina följeslagare.
Att se dom nöjda o glada, det får även mig att må bra,
oavsett för högt tryck eller ej.
Nya behandlingar och täta kontroller är det som gäller nu,
det sista som överger människan är väl hoppet.
Vi simmar inomhus......
Och så klart utomhus den här årstiden.
Även Skorpan har lärt sig simma långt och hämta in saker,
jättekul, tror jag dom båda tycker, för dom väntar hela tiden på att något ska kastas ut i vattnet.
Skorpan på väg tillbaka efter att ha hämtat en pinne.
Kicken är inte riktigt ok med att simma ut i vattnet ännu,
å andra sidan får han ingen chans, när Ronja sätter fart.
Han står snällt och väntar på land istället.
En till som väntar är Skorpan!
""Sluta Skorpan....du får hämta dina egna pinnar!!!"
Kampen om pinnen vanns denna gång av....Ronja!
Vi hade en härlig dag i veckan, med vänner och fika och allt det där som vi gillar.
Dessutom på en vacker plats, det kan ju få vilket bl.tr som helst att sjunka, eller hur!
Gruppbild!
Kicken, Chicco, Skorpan och Ronja.
Med oss denna dag var även Miranda, en liten hund som nog tyckt att stora hundar är lite läskiga.
Men nu har hon liksom gett opp med skällandet.....Det är ändå ingen som bryr sig om henne, haha.
Dags för skogsrace!!!
Tjohoooo!!
Sista doppet för dagen......Dags att vända hemåt igen.
Alla nöjda o glada och med sinnena påfyllda igen.
Kram
Susanne