Är så himla besviken.
Har fått genomgå en mängd operationer i mitt liv,

och jag tror inte någon har lyckats på första försöket.

Men den här gången, då kände jag att det minsann skulle bli bra.

Operationen av axeln skulle bli bra, det var jag övertygad om, allt såg ju så bra ut.

Efter tre veckor hade jag åter full rörlighet i armen, något jag inte haft på många många år.

Jag var såå glad.

Visst gjorde vissa rörelser ont, men det här skulle ta tid, det visste jag,

och jag var på helt rätt väg.

Då hände det!

Skulle sätta ihop vattenslangen med munstycket, inget tungt, ingen styrka användes alls.....

Men så KLICK!

Samtidigt som munstycket "klickade" på plats, klickade det till i axeln.

Det gjorde fruktansvärt ont.....men inte kunde väl det lilla förstört något?

Nu, två veckor efteråt. Nu vet jag att det inte behövdes mera än så.

Stygnen som skulle hålla ligamenten på plats, dom brast.

Skruvarna sitter inte heller där dom ska.

Jag vet inget mera i dag, än att det gör hemskt ont, och rörligheten är på minus igen.

Väntar på att läkaren ska komma på en lösning, och hoppas jag får ett svar i morgon.

Under tiden då.....för att orka med det här eländet, är jag åter så glad att dom här tjejerna är med mig,

hela tiden.

Dom tröstar (jo, ledsen är jag) dom får mig att skjuta smärtan åt sidan på våra promenader.

För utan promenader skulle jag nog bli tokig.

Ronja o Skorpan vid ett gammalt torp i skogen.

Hälsade på goda vänner på dagens promenad, där det bjöds på fika i solen.

Hundarna fick samtidigt en välbehövlig vätskepaus.

Jag måste komma ihåg att ta med vattnet nu när solen visar sig.

Det är varmt när man är svart!

Som vanligt tigger inte Ronja alls....nej nej, hon är bara sällskaplig.

Att hålla kameran o fota är inte alls skönt, skulle behöva ha stativet med,

vilket så klart inte fungerar. Alldeles för krångligt att bära på nu.

Några bilder togs trots allt, och ibland får jag för mig att även hundarna gillar det?

Skorpan rakt in i kameran!

Vet inte hur många önskningar man kan få, 

men jag hoppas att den som gäller att få ordning på axeln ska slå in.

Gärna så fort som möjligt, så mitt liv kan starta igen.

Inte mycket, men ändå några rader om läget i "lägret"

Tack ännu en gång för alla gulliga hälsningar

Kram

Susanne

 

Eva H

25 april 2016 09:16

Jag tycker så synd om dig så det finns liksom inte ord!
KRAM!

 

Inga-lill Jansson

25 april 2016 16:27

Nu får det väl räcka med bekymmer från din axel tycker så synd om dig

 

Annelie

29 april 2016 07:46

Hoppas du blir bra och kan njuta fullt ut av dina utflykter med hundar och kamera.

 

Susanne

29 april 2016 23:34

Tack för era värmande ord ❤️
Susanne

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...