Hej på er mina kära vänner.

Såå länge sedan jag var här nu, vilket har sina förklaringar,

men jag tänkte nu försöka uppdatera lite om allt.

Jag har verkligen saknat Er, skrivandet och för att inte tala om att fotografera,

men, med en högerarm som varit ganska obrukbar, har det helt enkelt inte gått.

Ibland är det nog ganska bra att vara envis,

i mitt fall har det hjälpt mig att komma tillbaka snabbare än väntat.

Och utan Ronja o Skorpan hade jag nog gett opp många ggr.....             

Jag skulle alltså få min axel opererad, en artroskopi/titthål,

där man skulle göra mera plats i ett allt för trångt utrymme,

som orsakat jobbig smärta under lång tid.

Det visade sig tyvärr att det var värre än läkarna hade tänkt sig,

och operationen blev tuffare än väntat.

Den tog lång tid, hjärtat härjade i bröstet, slog slag som inte alls skulle finnas där

trycket var i topp, skötte sig inte alls bra kan man säga, så väntan blev lång på att få komma hem.

Så här efteråt är det nog bland det värsta jag varit med om faktiskt,

för jag har ju en förmåga att hamna i så mycket konstigheter.

I det här fallet blev det också trassel med alla smärtstillande mediciner,

inte allt är kompatibelt med varandra.

Nu har jag i alla fall tagit mig igenom det värsta värsta.....

Under operationen upptäcktes det också att ett muskelligament var väldigt trasigt,

och man fick till slut skruva fast det med hjälp av titanskruvar "ankare".

Nu är det viktigt att vara rädd om den här lagningen, jag skulle absolut inte önska att göra om den.

Jag ska räkna med sex månader, kanske opp till ett år, innan jag vet hur resultatet kommer bli.

Under tiden pågår sjukgymnastik, smärtlindring, läkning.....

promenader, som enbart innebär att använda vänster arm.

Ett ryck eller en hastig rörelse med högern, kan förstöra allt.

Som tur är kan flickorna ofta vara lösa, men skulle jag behöva ha dom kopplade,

så har jag skaffat ett hundförarbälte. Suveränt bra för mig, och jag kan behålla högerarmen i fickan.

Skorpan gör kullerbyttor!

Och Ronja njuter i solen!

I övrigt tror jag att våra hundar känner på sig hur vi mår,

och gör sitt bästa för att vi ska må lite bättre.

  Motion och lek, det får dom så klart.....så skönt att dom har varandra

.....och lite bad blir det också, nu när isen släppt.....

Jag bara njuter av att se dom ha roligt,

att åter kunna gå små lätta promenader tillsammans, det är det som helar mig.

Jag måste också säga ett stort stort tack!

Jag har gråtit, jag har blivit glad, det har värmt så mycket när det varit tufft,

att få era fantastiska hälsningar o rara ord.

Det har tagit tid att kunna röra lite på armen, kunna använda den något alls,

detta på grund av dels att det gör ont, så klart,

men också att den varit flera ggr större än vanligt.

Svullnaden har nu börjat försvinna helt, färgen börjar se helt normal ut också,

och träningen blir mera ordentlig.

Nu fick jag ju ytterligare ett problem, och det var det där med hjärtat.

Det sköter sig inte alls som det ska, näe, jag mår egentligen inte alls så bra av det.

Nu påbörjas flera undersökningar, och förhoppningsvis finns snart en lösning på problemet.

Har ju länge medicinerat för detta, men nu har allt förvärrats igen,

och det är oroligt.....jäkligt oroligt.

Symtomen finns där hela tiden, dundrandet och bankandet,

men det finns en stund som får mig att ändå må ok.....gissa vad?

Det här!

Att vara tillsammans och strosa omkring med Ronja o Skorpan,

se dom båda njuta av livet......det är mitt andningshål.

Då mår jag ganska ok.

Ronja

Skorpan

Ställer mer än gärna opp på bild.....ibland med en rolig min....

.....ibland bara väldigt söt.

Vad betyder det här?

Ronja sprang in i en skog......hoppade opp o satte sig på en sten,

precis just där solen lyste ner på henne.

I övrigt var skogen helt i skugga.....bilden gör väl inte rättvisa åt hur det faktiskt såg ut,

men man kan kanske ana hur vackert det var.

Det här var bara en liten liten uppdatering från oss.....Det är fortfarande lite knöligt att skriva,

men jag var bara tvungen nu....såå länge utan att ens varit i närheten av cybervärlden

Abstinensvarning nästan!

En väldigt viktig sak till måste jag självklart berätta!

Vi har nu även blivit farfar o farmor, åt den här fantastiskt söta lilla killen.

Tänk va, så fantastiskt livet ändå är, och jag önskar så att alla kunde vara ödmjuka inför själva livet,

och ta vara på varje dag vi har tillsammans.

Barnbarn nr 4 är ytterligare en efterlängtad liten människa.

Vår senaste lilla gullunge.....William  som föddes för några veckor sedan.

Farmors fina lilla pojke.

När man sitter med en ny liten människa i famnen fylls man av värme...så liten...så betydelsefull...

Bara en bild till.......man kan ju bli helt förskräckt av denna syn.

Två superskitiga hundar!!!

Men två superduktiga hundar, utan dom båda hade det aldrig gått, det vet jag.

Dom kämpade båda två.....men med vad, det ska jag berätta en annan dag.

(Doften var inte heller den bästa)

Jag skulle vilja ge er alla en stor stor kram, som tack för alla rara ord ni skickat till mig.

Är så glad att ni finns.

Kram på er

Susanne

 

Liz Kilsson

3 april 2016 23:53

Krya på dig 😀

http://lini57.wordpress.com

 

Eva H

4 april 2016 08:08

Ääääääntligen! utropades här.
Självklart för att jag saknar att se er men ffa för att du orkar o kan igen. Då går det ju ändå åt rätt håll.
STOR kram o synnerligen skarp order att ta hand om dig, vara rädd om dig, umgås med de där 2 lurviga medicinerna o andra som hjälper hjärtat att sansa sig.

http://fyrfotingar.blogspot.se

 

Gun

4 april 2016 09:43

Hej, skönt att se dig tillbaka saknat dig så. Många Kramar o var rädd om dig.

 

Liza Hansson

4 april 2016 10:35

Åh vad skönt att höra av dig! Du har tydligen haft det väldigt tufft och har mycket framför dig. Skönt med två underbara flickor som lyser upp tillvaron. Och det nya barnbarnet...stort Grattis!
Försiktiga bamsekramar!

 

Inga-lill Jansson

6 april 2016 17:20

Vad underbara kort roligt att få läsa och se dina underbara kort på dina fina vovvar. Skönt att operationen är överstånden. Grattis till den lille fine killen. Barnbarn är verkligen livets efterrätt.

 

Annelie

7 april 2016 15:21

Så roligt att du är tillbaka på bloggen!

Susanne

10 april 2016 00:17

Tack, Anette

 

JUNITJEJ

11 april 2016 18:52

Krya på dig! Hoppas det läker bra!

Hundarna måste vara den bästa medicinen efter det nya barnbarnet!

http://www.junitjejen.se

Susanne

14 april 2016 01:06

Jaa, hundarna betyder massor för tillfrisknandet, önskar att flera skulle få möjligheten att upptäcka det.
Tack snälla :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...