Direktlänk till inlägg 21 januari 2016
Det tar aldrig helt slut, inte ens för ett ynka litet år.
Det är nog inte meningen helt enkelt.
Att beklaga mig är inte min melodi, gillar det verkligen inte, på riktigt alltså.
Om någon frågar hur jag mår, så mår jag BRA. PUNKT!
Ingen blir glad av att någon mår lite dåligt, allra minst jag själv.
Jag bryr mig dock väldigt mycket om hur andra mår,
gör mitt bästa för att mina nära o kära ska må bra.
Mitt yrke valde jag så klart av en anledning, tycker om att "Ta om hand"
Hur som helst, i dagbokens namn,
vill jag även få ner några ord om dagens uppvaknande.
Den där förbaskade trafikolyckan för "100 år sedan" (inte riktigt kanske)
den gjorde rätt mycket illa, mycket mera än man kanske anade från första början.
I dag är all dignostik så otroligt utvecklad och förfinad, att man ser ALLT!!
Och ibland lite till (som man kanske helst sluppit.)
En axel som trilskats en del med mig....ja, under en hel del år,
skulle i dag undersökas genom alla dessa nyamodigheter.
Allt gick så himla fort!
Från att en läkare noterat att hur jag bar mig åt och sa "Så här kan du inte gå omkring",
till ett telefonsamtal som sa, "Kan du komma i dag".
Tillbringade stora delar av dagen på lasarettet, allt gick som smort,
in på rtg, ut igen, in på ultraljud, ut igen, promenad med hundarna, in igen, osv....
Ja, ni fattar
Så till sist, träffa en helt fantastisk doktor, specialist på just....axlar!
Det är inte möjligt, hur kan du vara så glad, frågade han....din axel är totalt förstörd, har aldrig sett något liknande, du måste ha hemskt ont.
Njaa, näe....ont har jag ju, men.....
Operation!!
Nästa vecka!!!!
Uhp uhp uhp.....nej nej, det går INTE!!!
Jag ska ju åka bort....
Ok, då tar vi det när du kommer hem, sa han.
Nu blev jag lite rädd.....så snabbt, aj som tusan....massor av tankar...å andra sidan, jag har inget val.
Det lär inte bli bättre med åren, snarare sämre, och jag har inte tänkt lämna in än!
Jaha, då vet man det då.......
Erfarenheten av operationer är väl inte toppen precis,
men någon gång ska man väl ha lite medgång också.
Eller vad tror du, Skorpungen?
Fina små skogsdungar även runt ett lasarett.
Och solen lyser så klart även där.
Vi hade det rätt mysigt på våra små turer i dag, Ronja, Skorpan o jag
Det blev lite tillfällen till fotografering också, hur kan jag låta bli....går inte.
I byggnaden i bakgrunden fick jag se att det stod några o vinkade till oss i fönstren.
Vinkade så klart tillbaka......någon av dom kom runt hörnet när vi var på väg till bilen igen...
"Hej, jag var bara tvungen att se dom fina hundarna på nära håll...är det berner sennen?"
"Ja, så klart", sa jag och skrattade....
Fick ytterligare en uppdatering på hur målningen av Ronja fortskrider.
Kan inte fatta hur det går att få det så otroligt fint.
Bladder bladder, det är vad jag håller på med....heeela tiden.
Kram
Susanne