Direktlänk till inlägg 5 januari 2016
Vi strövade omkring i denna historiska plats,
som en gång i tiden var ett stort rekreationsområde i Norrköping.
Har varit här flera gånger som barn, tillsammans med mina farföräldrar,
minns inte så mycket, och intresset vid den tiden var nog lika med noll o inget.
Men i dag är det annorlunda, jag går verkligen i gång av platser som den här.
Vill veta ALLT, och mycket mera.
"Historiker", det har jag visst blivit minsann, jättekul!
I bakgrunden, Norrköpings Hamn.
Svårt att se det framför mig, hur det en gång på 1800-talet var fullt "hålligång" här.
Det fanns gott om restauranger och små caféer.
Måste varit ett underbart fint ställe, som tyvärr i dag är mest förfallet.
Nu när löven ligger på marken är utsikten fantastisk mellan grenarna.
Moas trappa!
Ett spår av vad "Sylten" en gång varit är "Moas trappa".
Moa Martinsson arbetade som servitris vid en servering på Syltenberget utställningsåret 1906,
och fick då springa upp och ned för denna långa trappa, 80 trappsteg för att vara exakt.
Det här har hon senare skrivit om i sin romane, Kungens rosor.
Just i den trappan gick vi i dag, samt såg många många flera efterlämningar från förr.
Kom att tänka på
"Stairway to heaven"
Högsta punkten.
Här fanns en gång i tiden ett utkikstorn, men det är sedan länge rivet.
Gamla husgrunder, spännande minnesmärken, små, men så betydande.
Så synd att man på 50-60-talet rev o rev allt.
Allt gammalt skulle bort och ersättas av nytt.
Det bor fortfarande några få människor i detta område.
Gissar att det är äldre människor vars hus funnits i generationer.
Fick en snabb tanke att jag kanske kanske skulle våga knacka på ett hus,
och helt enkelt berätta om min nyfikenhet av historian kring området Sylten.
Undrar hur det skulle mottas?
Har gjort det på några ställen tidigare, på några gamla gårdar jag "hiottat".
Jag har alltid blivit mycket väl mottagen, och människorna har mer än gärna berättat sin historia.
Man kan ju bara få ett nej.....
Fastnade som sagt i letandet av mera information om denna plats.
Under allt det här, under berget som allt ligger på,
där finns flera underjordiska skyddsrum.
Men där gick gränsen!!!
Inte skulle jag våga sticka in nosen här inte.
Näe, vi håller oss ute i dagsljus, tror jag.
Med oss på vår historiska promenad var sonen.
Det är också han som tagit denna fina fina bild ,
och några till i dagens blogg
En härlig dag med spännande inneåll.
Kram
Susanne