Jag skrev rubriken....så smart, ja rent av vitsigt faktiskt, tänkte jag.....?

Men vad sjutton, så glömde jag helt bort VAD som var så där smart o vitsigt.

Ibland blir jag verkligen mörkrädd för mig själv   

      Något blir det naturligtvis skrivet ändå, och vem vet,

en vacker dag kanske jag åter får användning för den geniala rubriken.

I dag var det åter dags för en titt på det där huset vi funderade på.

In i skogen bar det, och joo då, maken fick jag "in i bilen" också.

(Tack o lov att han vaknat upp ur den höga febern igen....det var otäckt som tusan)

Och solen!!

Den gör gott för oss alla.

Mera ingående inspektion av det man missat första gången,

hur mycket jobb är det egentligen?

Man vill ju sätta sin egen prägel på sitt boende, få det som man själv vill ha det.....

Står fortfarande och stampar åt två håll.

Ja - nej - ja - nej-....

Tror att den negativa känslan kommer av allt som hänt oss nu,

man orkar nästan inte starta något nytt projekt.

Ja, vi får se.....

Det bästa av allt, den där promenaden vi tog efteråt.

Sakta, strosande bara....

(inte hundarna då så klart, dom for som vanligt omkring och njöt på sitt egna sätt.)

STANNA!

Bra träning flickor.

"Har du en aning om hur det känns i baken?"

"Att trycka ner ändan rakt ner i dom vassa vassa frusna stråna?" 

"INTE SKÖNT NÅGONSTANS, MATTE!!!"

"Var snäll o skynda på.....!!"

Tror dom tänkte ut precis hur dom skulle gå till väga!

Ligga kvar så duktigt så, och på "friordet" studsa opp samtidigt, springa mot matte, springa PÅ matte,

liksom låtsas att dom inte fick stopp på sina kroppar...

"Här ska du få för fota!"

Nej då, jag skadades inte, föll inte hårt, mera välte lite bara.

Och att sedan få dom här två björnarna över sig,

så lyckliga, så glada, det är mest bara roligt/mysigt.

Skrattandes tänker jag...."Så bra man kan må av så lite".

Hundarna blir ju verkligen överlyckliga när man är lite tokig själv, liknar en kedjereaktion,

för dom gör verkligen sitt bästa att få oss att skratta.

Maken har ju lite svårt just nu med att vara tokig och rumla runt,

men snart snart, hoppas jag allt är bra igen.

Del 1 av utredning startar i morgon.....

Näe, titta på mig var svårt just här!

På gärdet bakom mig skuttade "Hoppe-Hare" raskt förbi,

och frågar ni mig så var han/hon fullt medveten om att Ronja o Skorpan inte skulle komma efter.

(hur han nu visste det?)

Jag är mest imponerad över Skorpan, som faktiskt stannade kvar, utan att röra en "fena".

Man skulle kunna tro att hon senare skulle ta upp spåret, men ICKE!

Kanske kanske kan man få ordning även på små Skorpungar.

Skönt var det, men helt plötsligt sjönk solen snabbt nedåt, så var den borta.

Innerst inne var nog alla nöjda med dagen,

även om det blev lite sura miner när vi skulle återvända till bilen.

"Men Skorpan....vi kan inte vara ute o leka hela dagarna, det går bara inte"

Hon kan se så otroligt ledsen o sur ut....

Inte konstigt att vi sätter ord till våra hundars beteende,

dom är verkligen individer, egna individer allihop.

Kram

Susanne

(Undrar fortfarande VAD rubriken handlade om???)

 

Siv E

29 december 2015 01:06

Lugn, Susanne! Du kommer att sätta dig upp i sängen kl 02.00 på natten och komma på det!
Förstår vimmeltankarna omkring huset. Kan bara säga LYCKA TILL vad ni nu bestämmer er för!

 

Eva H

29 december 2015 10:05

SÅ skönt vi är fler! :D
Och helt underbart maken orkade hänga på! Det gjorde säkert töserna ännu tossigare (hur nu det fungerar....).
Rätt åt dig du damp i backen ;) Var det vassa strån där också?
Kram!

http://fyrfotingar.blogspot.se

 

Inga-lill Jansson

29 december 2015 15:41

Vilka underbara kort och dessa ljuvliga tjejer

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...