Direktlänk till inlägg 25 december 2015
Julafton och födelsedag över för denna gång.
Eller, förresten, vi har en dags firande kvar,
för ibland är det svårt att få ihop alla barn med familjer samtidigt.
Tog en promenad i skogen i går, innan alla skulle komma,
med bl.a uppletande av ganska många föremål/hund.
Det är så uppskattat, och jag vet att dom både får kroppen o knoppen stimulerad,
vilket känns himla skönt en dag som i går.
Att sitta och se barnbarnen öppna sina julklappar,
med förväntning i ögonen, det är underbart.
Lycka.....
Inte blir man mindre lycklig av att ännu några nya liv väntas i familjen.
Inom bara en kort tid kommer vi bli farmor o farfar, vilket är första gången för oss.
Kort därefter kommer vi få ytterligare ett barnbarn, denna gången mormor o morfar igen.
Det är Leon som kommer få ett syskon.
Man skulle väl kanske kunna önska sig att år 2016 kunde bli något mindre jobbigt än 2015.
Vi slipper mer än gärna allt tråkigt som hänt.
Dödsfall, sjukdommar, olyckor, sjuka hundar......det har liksom avlöst varandra.
Har haft massor av stöd utifrån, bl.a här i cybervärlden,
men även råkat ut för människor som bara vill illa.
Men vet ni vad....man lär sig alltid något av det också.
Inte vara så blåögd kanske, det är nog ett hett tips för mig.
I dag hade vi som vanligt planerat dagen, med stadsvandring och besök på kyrkogården,
hos svärföräldrarna som hastigt rycktes bort tidigare i år.
Höll på att säga, som vanligt, blev det inget av med det.
Efter makens olycka, kunde man ju önskat att det var nog nu,
men ack nej.....han har åkt på "något", kanske influensa, med mycket hög feber.
Mitt jobb har varit att försöka hålla tempen stången med diverse trix.
Han är verkligen aldrig sjuk, men nu verkar allt komma på en gång, allt som han inte haft under sitt liv.
Hoppas det ger med sig snart, jag tycker verkligen inte om att se honom så här,
är tillräckligt orolig andå, med allt som hittades vid undersökningarna efter fallolyckan.
Lämnade i alla fall hemmet i dag,
för Ronja o Skorpan (och även jag) behöver verkligen komma ut o rasta oss.
Och tack, det får man väl ändå säga till Ronja o Skorpan,
tack för dom håller sin matte fullt sysselsatt.
Det började med ett litet dopp i bäcken....bara lite.
Jag tänkte väl, att ok då, dom älskar det ju.
"Oohps, nu blev det så där tokigt igen....jag råkade visst gå opp fel sida av bäcken???"
"Vilket betyder att jag helt enkelt MÅSTE ta mig över till rätt sidan igen!"
"Bada igen!"
En helt oförberedd Ronja, som i lugn o ro tar sig fram i vattnet,
har inte en aning om vad som snart kommer hända!
Skorpan tar helt enkelt sats, och hoppar rakt ner i vattnet.....joorå, på Ronja!!
Då startar jakten!!
I LERAN!!
Oj, Skorpan tappar balansen, och står på näsan i leråkern!
Uj uj uj!
Ronja, än så länge ganska ren.....
Värsta skiten sköljs som tur är bort i bäcken som dom badar i.
Jag gnäller absolut inte över våra skitaktiga hundar, nej nej,
det gör mig glad när man ser dom ha så roligt.
Ser du något?
Så kom även Skorpan, och spanade på något som inte jag såg?!
Nöjda, glada, smutsiga.....precis som det ska va'
Tack för alla fina ord, på diverse sociala medier, man blir ju bara så glad över det.
Största kramen till Er
Susanne