Ingen verkar behaga tända "lyset" utomhus dagtid!

Det råder ett mörker, skulle man kunna säga,

och långpromenader i skogen med ficklampa, det är inget för mig.

Då får man se till att pricka in dagarnas ljusa timmar,

och därefter helt enkelt börja gå igenom alla bilder i datorn.

En uppsjö av opublicerade foton, många foton som åker direkt ner i papperskorgen,

några som hamnar i "kanske-spara" mappen, och många som jag inte ens tittat på ordentligt,

dom är bara överförda ur kameran.   

Ganska kul, för många minnen ÄR roliga,

medan vissa bör glömmas, snarast!

Tänk att man på "ålderns höst" lär sig mycket nytt om livet.

När jag ändå var igång med rensning, fanns en del annat att gå igenom på hårddisken också.

Så finner man sig själv sittande med alla minnen,

bra minnen, mindre bra, och så några få hemska minnen.

Framförallt handlar det om anklagelser jag fått från, det jag trodde var vänner, men tji fick jag.

Mycket lärorikt!

Jag gråter inte över det längre, inte alls, jag har i stället gått vidare,

ägnar mitt liv åt viktigare saker, åt dom som står mig nära.

När jag nu igen läser alla anklagelser om mig som person, hur jag är,

och att det kan leda till TRÅKIGHETER?, då känns det nästan som ett hot.

Självklart tas detta bort ur mitt liv, men alla dessa skrivna ord kommer jag för alltid ha kvar.

Jag vet i dag vilka som står mig nära, vilka som inte gör det.

Sparar bara på den förstnämnda gruppen människor,

för i den andra gruppen klarar vi oss nog väldigt bra utan varandra.

Ibland hopar sig olyckorna, men det är kanske då man får hela livet reviderat.

Det känns som det öppnar opp för ett mera klarsynt sätt att se på allt, livet.

Det har hänt mycket, därför har väl texten här handlat mycket om just det, livet.

      Men, jag skriver vidare om det jag tycker är viktigt i just mitt liv, så gör andra som dom vill.

Talesättet, "Inget ont som inte har något gott med sig",

jag tror faktiskt det har en betydelse som stämmer ganska bra.

Det finns nog en mening med allt i våra liv.

Veckans otäcka olycka, hur kan den ha något gott med sig,

kan man kanske undra, men joo, den har faktiskt det! 

Vi fick sol i dag!!

En sol i form av en liten solstråle, vid namn Leon, den yngsta av våra barnbarn.

(ännu så länge)   

Ett av dom tre underverken!

(ännu så länge, hehe)

Det ÄR en hisnande tanke, inte bara att man har tre underbara vuxna barn, 

nästa steg på stegen är ju just barnbarnen.

Och alla kommer dom liksom från oss, vi hör ihop, för alltid.

Jag älskar dom alla så mycket.

Och inom en snar framtid,

då får vi lära känna ytterligare en underbar varelse....

Morfar behövde verkligen en påhälsning av en liten ögonsten i dag,

det gjorde gott i hjärtat, det är jag övertygad om.

Skorpan har varit lite tveksam till en så liten krabat tidigare,

men vi har tydligt sett hur hon mer o mer gillar läget.

Det kan så klart bero på att Skorpan är en väldigt matglad tjej,

och om man håller sig väldigt nära en liten människa som äter något,

då får man alltid smaka.

Det är också häftigt att se hur försiktig hon är när det sträcks fram en liten hand mot hennes mun.

Även om kanske hela handen försvinner in i Skorpans mun,

skulle hon nog aldrig komma på tanken att stänga munnen,. 

Hon tar såå försiktigt så.

Vem vet, det kanske blir en "stor" hund av dig också en vacker dag, Skorpan!?!

En sen promenad i dag och för en kort kort stund bröt solen igenom molnen.

Stunden var skitkort, men jag blev glad ändå 

Mitt sk "schema" som jag haft i veckan, det gick ju åt skogen redan på måndagen.

Men vad gör väl det, det finns nog inget mera oviktigt just nu.

Julafton lär det bli oavsett,

och jag är nästan helt hundra på att den dagen kommer inträffa just den 24:e december.

Precis som vanligt, inget nytt alls.

Summa summarum, det är rätt ok nu.

Kram mina vänner

Susanne

 

Eva H

19 december 2015 19:38

Jul blir det garanterat ja.
Och det viktiga är ju att ni har varandra, stora o små!
Jag tror då också att något (om ibland än litet) gott kommer ur allt.
Kram!

http://fyrfotingar.blogspot.se

 

Susanne

20 december 2015 00:37

Det anar jag också, Eva. 😉
Kramar 💗

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...