Direktlänk till inlägg 5 november 2015
Skulle jag våga?
Känns ungefär som när man ramlat av en häst....det enda rätta är att hoppa upp i sadeln igen,
och låtsas som om ingenting hänt.
Och joodå, jag är fullt medveten om att mina känslor överförs till hundarna,
i det här fallet till Skorpan då.
Om jag känner mig osäker, ja då gör hon det också.
Så kom vi då fram till VATTEN!!
Dom älskar ju vatten, simma, bada!
Och Ronja var ju redan i vattnet och väntade på sin vän.
Klart jag vågade (säger jag kaxigt, vilket jag inte var)
Så klart rusade Skorpungen som en kanon rakt ner i vattnet och simmade.
"Simma simma simma, det är det bästa jag vet ,se!"
OM det som hände ev. skulle ske igen, så tror jag faktiskt jag ser det.
Kanske bara en millisekund innan det händer, men, jag ser det om jag är uppmärksam.
Det fanns inga som helst tecken på rädsla,
eller något annat konstigt heller för den delen.
Så skönt!
Kompisarna var med, Kicken och Chicco (hoppas stavningen blev rätt nu?)
Att hitta på roliga bilder är något jag älskar, hellre det än strikt stående hundar på rad,
så här är en liten idé.
"Blir det nån´fika i dag, eller???"
"Nu har vi suttit här jättelänge, juuu!!"
Den här platsen är rätt speciell faktiskt.
En liten sjö med sandstrand, grillplats och möbler, en liten stuga och ett dass.
Allt är gjort av någon med fantasi, eller/och gott om pengar.
Sjön är konstgjord, inte för så länge sedan.
Jag har också sett fina platser där en sjö skulle passa in perfekt,
men det var det där med att finansiera det hela som satte käppar i hjulen ja.
Fint är det i alla fall, och ja, har kollat att det är ok att jag går där med hundarna.
Ronja och Skorpan
Hade packat med lite "grejer" i ryggsäcken, om vi ev skulle få lust till ett uppletande.
Och så klart hade alla lust med det!
Framförallt Ronja o Skorpan.
Det är så härligt att se deras glädje, man kan inte bli annat än glad.
Bli inte förskräckta över bilderna nu.....hemskt dålig kvalitet pga mörker bland träden,
och så Skorpans framfart....som en galning!
"OK, matte, jag har hittat en grej....nu kommer jag....Tjohoooo!"
"Åååå HOPP!!"
JÖSSES!!
Wroooom......och just i wrooom går det inte att få en stillsam bild!
"Här är en grej till!!"
Chicco, med "sin " grej, överlycklig och väldigt stolt, med all rätt!
Så duktig, trots att han aldrig tidigare provat.
(Och med sina korta ben är det inte alltid så lätt att ta sig fram över stock o sten,
men inga problem, tycker Chicco)
Kicken, en tokglad golden-kille....GLAD GLAD GLAD...."Vad ska jag göra nu?"
"Hämta?"
"Vadå hämta....måste bara springa några varv till först...snart tillbaka!"
Och sedan!!!
Nu blir det spännande!!
Det här är ett gravkapell från 1843.
Här inne ligger 5 människor begravda.
Frågar mig genast varför man gjorde så här?
Var det för att man hade pengar och kunde, som man ville visa andra sin status?
En gång var tionde år, öppnas gravkapellet upp, det städas ur,
och fräscha blommor läggs på varje grav/kista.
*tänker*......Vet inte om jag skulle våga vara med när den stora järndörren öppnas.....
Ser ni hållet i dörren?
Nu ser ni va?
Historien säger att det är ett skotthål!
*En man var på väg hem sent en natt, förmodligen från en blöt fest,
han tyckte sig se en vålnad utanför dörrarna på kapellet....och avfyrade ett skott!!*
Spännande med berättelser, man vet inte om det är sanning eller "hittepå"
Och jaa då, jag försökte mig på att kika in genom skotthålet!
Såg så klart inget annat än svart, men OM jag sett något på andra sidan,
då hade jag med all säkerhet dött!
Här satt säkert festfolket och höll varandra i handen.......
Nu finns bara två berner på varsin pelare/sten!!
Själklart sätter mitt huvud igång att fantisera, när jag kommer till gamla platser.
Jag vill veta mera, jag vill veta ALLT!
Men en sak i taget, har ju ett annat "projekt" på gång, där jag fått ett tips i dag,
som jag hoppas ska ta mig vidare, en bit i alla fall.
Det var ytterligare en sak som inträffade i dag, enbart roligt och spännande,
men jag kommer veta mera i morgon i just den frågan, kanske t o m allt.
Det var allt från oss.
Två FRISKA flickor och en hoppfull matte.
Kram
Susanne