Direktlänk till inlägg 1 november 2015
"Hade ingen som helst användning av dom här i dag!!"
"Såg inte en endaste liten gnutta sol"
"Men jag var väldigt förberedd, hehe!"
"Ser ni inte vem jag är??"
"Det är ju JAG!! SKORPAN!"
Tassen är helt ok på denna tös, efter gårdagens skada.
Sicken tur, att det inte blev så stort, för en gångs skull.
(hon har ju en tendens till att slå på stort när hon råkar ut för något)
Och just i dag blev det inget spring utan kontroll, om ni förstår,
allt för att det inte skulle spricka upp igen.
Men det klarade sig alltså!!
(Hon har inte heller gjort några ansatser till att slicka på det....Duktig flicka)
Känner mig lite orolig över min lilla mamma,
och som vanligt när det gäller mig, så vill den inte riktigt försvinna, (oron)
Förra veckan startade det magsjuka på hennes boende, vilket ju kan få förödande konsekvenser,
om man är gammal och klen.
Trodde nog hon skulle klara sig ifrån det, men icke.
Sprang upp till henne en sväng i dag, maken, hundarna o jag,
för att kolla till henne.
Joorå, visst blev hon jätteglad och lyste upp, men.....hon var så trött.....så klart.
Vi tar en dag i taget.....det finns ju faktiskt saker som jag inte kan göra någonting åt alls,
hur mycket jag än vill.
Dety togs många bilder den där dagen,
när vi skulle få ihop alla fyra hundarna på samma bild, stillasittande MED solglasögon på.
Jag skrattar högt var gång jag ser dom, för o inte tala om alla bilder INNAN vi fick till det!
Så roligt!
Det finns också en tanke bakom dom här glasögonbilderna som togs häromdagen.
Bara några bilder till, från en gammal borgruin vi besökte.
Balansgång...tungan rätt i munnen, och matten står ofta med hjärtat i halsgropen.
Dessa höjder som hundarna älskar...
Nåja, bordet var ju inte så högt!
En lugn dag, som gett mig lite oro.
Kram
Susanne