Det här är vackert, tycker jag!

En sån' där riktigt gammelskog,

som man nästan räknar med att en liten tomte ska dyka upp bakom en mossbeklädd sten.

Trollsk på något vis, och väldigt mjukt o gosigt.

Inga som helst problem att slänga sig ner i mossan med flickorna.

Hit tog jag min tillflykt efter dagens veterinärbesök!

Rensade huvudet från alla tankar, som tyvärr är lätt att få i denna soppa.

Hur mår hon då, egentligen, den här lilla tjejen?

Hon är inte jättedålig om man tittar på henne,

tror inte någon som inte känner henne ens skulle märka något alls.

Men nu råkar ju jag känna henne rätt väl, och nog ser jag att allt inte är som vanligt.

Det som nog egentligen gjorde mig allra mest orolig, det var hennes plötsliga viktnedgång.

DET gillar jag INTE!!!

Då återkommer alla minnen kring Quila,

kan inte hjälpas, och dom är inte muntra på något sätt.

Visst, Skorpan är ung, men det är ingen garanti tyvärr.

Jag tror också att mina tankar är en form av gardering för mig själv.

OM.......förberedd

Men jag måste tänka positivt, måste tro....

Inte enbart mossa i den fina skogen, gör den ju bara ännu finare....

Skorpan igen.....

Hos veterinären!

En liten parentes, vi hinner bara innanför dörren så går Skorpan och ställer sig på vågen!

Skadad? Lite kanske, eller hon har varit alldeles för ofta hos veterinär och vägt sig.

Jag bev så glad!

Skorpan hade ökat i vikt, trots, eller kanske tack vare, vår vecka i fjällen.

Lycka!

Så kom en av veterinärerna för en "pratstund".

Dom är så trevliga och allt det där, men ingen vet något alls.

Ingen vet vad vi ska göra härnäst.

Såå mycket resor, kostnader, oro, men vi har egentligen inte kommit någonstans.

Jag har skickat in ett prov nu, "KollaMasken", som jag räknar med att få svar på i morgon.

Jahaa???, sa "vetten".  Det kunde ju vi gjort.....(just det)

Vad beror det på?

Känner att det alltid är så här för oss.

Först är det ingen som tror på vad jag säger,

därefter sätter dom igång med det absolut värsta tänkbara scenariot.

Jag menar, Skorpan kan ju ha en tumör, sa dom.

Joo, visst kan hon, men vad sjutton, det är ju en viss skillnad på tumör och mask!

hur som helst, jag blev glad över hennes viktökning, jätteglad,

men vi har inte kommit närmare ett svar (inte glad)

Vi tar en dag i taget.....SKORPAN SKA BLI BRA! 

Denna vecka kommer vi bara mysa och promenera.

Och så klart, flickorna ska badas.

Dagarna kommer inte räcka till för så mycket mera tror jag......

Lite packning i resväska måste vi göra också.....iofs inte så mycket, 

bör väl räcka med lite badkläder kanske  

Kram

Susanne

 

Eva H

29 september 2015 10:15

Verkligt underbar skog!
Att hon ökat i vikt (trots) vandrandet senaste veckan är lika underbart!
Hoppas på fler svar efter proverna gör jag.
Kram!

http://fyrfotingar.blogspot.se

 

Susanne

29 september 2015 23:17

Det är positivt, Eva....vikten alltså. I övrigt inte så positivt enligt mig. Jag VILL INTE se henne så här!! BASTA! Men jag har ingen lösning på hennes problem heller. (och hur skulle jag kunna ha det, när inte ens välutbildade veterinärer har det?) Jag förstår att det inte är enkelt, men det måste väl finnas någon som kan hjälpa, någon som varit med om något liknande tidigare?
Många frågor, inte många svar med andra ord
Kram och tack Eva <3

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

 

Sofia

30 september 2015 14:22

Så jobbigt att ni inte får svar på vad det är. Mår hon dåligt, alltså ser ni att hon mår dåligt?

Krya på!

http://www.echosierra.se

Susanne

1 oktober 2015 13:53

Ja, vi ser att hon mår dåligt, och blir sämre. Det är hemskt frustrerande att inte kunna hjälpa henne. Vet faktiskt inte vad jag ska göra? Veterinärerna vet heller inte....

Tack Sofia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...