#fästingmedel #vidrigakryp 

                Bravecto!            

Kan inte släppa det här, trots att vi, liksom många många med oss,

har jättebra effekt av detta fästingmedel.

För mig är det så mycket annat som är viktigt.

Har lusläst allt jag kommit över,  

pratat med människor som på olika sätt är relativt insatta i ämnet.....Faktum kvarstår..... 

Jag är inte hundra till freds med tanken...OM!

Att sitta i det här höga gräset innebar att en hel jättefamilj av fästingar flyttade in i Ronjas päls.

Visserligen kunde jag plocka bort dom, under tiden dom kröp omkring, men....

Är det mig det är fel på?

Är det jag som letar efter "fel"? (biverkningar)

Fästingar och loppor behöver INTE suga blod för att få i sig giftet. 

Det räcker med att dom kommer i kontakt med underhudsfettet på hunden.

I NORMALA fall tar det över 12 timmar för anaplasma att överföras!

Det KAN gå snabbare!

Alltså är inte heller Bravecto ett hundraprocentigt skydd.

Det minskar antalet fästingar, JA, men man kan inte utesluta ATT hunden kan smittas av en fästingsjukdom.

Skit också!

"Hur ska jag göra för att komma till er den snabbaste vägen?"

Skorpan gör på Skorpans vis....HOPPAR ÖVER alltihopa, så klart!

Att få till en bild på Skorpungen som swischar förbi,

det är inte det enklaste i världen precis.

Det är inte ofta hon är stilla!

TBE är inte så vanligt på hundar, men å andra sidan hemskt besvärlig om dom skulle drabbas.
TBE anses smitta direkt vid själva bettet,

medan överföring av Anaplasmans och Brorrelians mikroorganismer kan dröja ett dygn.

Så, nu är jag så där tveksam igen.

Ronja och Skorpan har båda fått sin andra dos av medlet,

Fungerar bra på fästingarna, men....

90% av alla hundar som tar upp borreliabakterien blir inte sjuka av berreliainfektion.

Dom bär väldigt ofta på antikroppar, utan att bli sjuka.

TBE drabbar max en hund /år i Sverige.

Det finns ett stort mörkertal av biverkningar, som aldrig anmäls.

Det är därför av stor vikt att vi som ser/upplever biverkningar,

anmäler det till läkemedelsverket.

Varken Ronja eller Skorpan lider av några synliga biverkningar nu,

men första tiden efter intag av medlet, noterade jag några.

Dels dom som var vanligt förekommande, såsom dålig mage, trötthet, dålig aptit....

Men även några andra symptom, som också anmäldes till läkemedelsverket.

Både av mig OCH veterinär.

Jag har inte plockat all denna information från luften,

den har jag fått av vet. Peter Ekström på just läkemedelsverket, vid våra telefonsamtal.

Man kan aldrig lära sig för mycket.

Min stora fråga är också (den har ingen veterinär svaret på), vad händer om ett antal år?

Har det framkommit flera biverkningar då?

Biverkningar som ger hemska föjlder??

Det vill jag veta.

Vissa säger att en berner lever i regel inte så länge, så det spelar ingen roll,

dom lär inte hinna uppleva biverkningarna i alla fall.

Det håller jag inte med om.

Dagens bilder (nästan helt utan bildtext) togs under dagens långpromenad,

som innefattade svamp-plock och uppletande.

Har ni funderingar kring det här med fästingmedel?

Har ni märkt av några biverkningar som inte står i bipacksedeln?

I min värld är ett gift ett gift, kan aldrig bli något annat.

Kram

Susanne

Hämtade upp barnbarn + dotter i morse, för dagens utflykt!

Olidligt spännande, när man inte har en aning om var man ska, tyckte Milton och Meya. 

"Kan ni inte ge oss en ledtråd i alla fall?"

Nix....det kunde vi ju inte!

      Stannade för lite fika och bensträck på en mysig skogsväg.

"Åh, så pirrigt", tyckte Meya! (och även Mille) Man kan bara inte riktigt stå stilla, hahaha!

        Eh....näe, som vanligt tigger INTE Ronja o Skorpan,

    vill bara kolla lite, vad dom har i händerna, hehe  

    "Och OM ni inte orkar äta upp hela bullen, ja då, då kan vi gärna hjälpa till!"

Framme!

Målet var Karlsborgs fästning.

Vi har varit här förr när våra barn var små, och ni ville vi även visa barnbarnen.

     Ni som varit här, vet hur spännande det är att se och uppleva allt här.

När man guidas genom alla underjordiska smala gångar,

medan en röst leder oss genom allt, det är såå spännande...och lite läskigt.

Det smäller ordentligt och gångarna fylls av krutrök....allt för att få det så verkligt som möjligt.

Gångarna blir nästan helt kolsvarta ibland, man ser nästan ingenting,

hör bara alla autentiska ljud som ekar.....

Verkligen en upplevelse för alla.

Nej, hundarna var INTE med där nere bland krutrök och knallskott, dom fick vänta i bilen.

Det var helt mulet när vi kom dit och parkerade,

men jag vet hur det brukar vara.....lämnar man bilen så kan man ge sig sjutton på att solentittar fram!

Kollade lite olika möjligheter att gardera sig mot sol på bilen,

och hittade ett bra ställe bakom ett hus.

Just i det huset var en glass-cafe' .....

Gick in och pratade med personalen,

berättade att vi hade hundar, och frågade om vi kunde ställa bilen där bakom.

Personalen blev så glad att jag frågade, och det gick såå bra....dom erbjöd sig t o m att kolla till hundarna

och bilen, fylla på vatten om det behövdes,

och vi kunde lämna hela bakluckan öppen.

Dessutom fick jag lämna mitt telefonnummer, så skulle dom ringa om något inte var ok.

Så himla snällt, och vi kunde alla känna oss lugna över att hundarna hade det bra.

Det märkliga är, sa personalen, att det var första gången någon frågade om detta,

vilket är konstigt....det var massor av hundar i bilarna!!!!!

Det var så svalt och skönt i bilen när vi återvände      

Vi käkade mat intill Göta Kanal,

tittade på alla båtar som passerade.....och solen lyste.

Så mycket skratt, så roligt vi haft!

Så klart blev det stopp och paus även på hemvägen.

Massor av lek och bus.......

....men också en hel del uppletande av Milton, som gömde sig hela tiden.

Bland det roligaste som finns, att leta upp någon som saknas i "flocken",

och snabbt gick det också, att hitta rätt.

Vilken tur va?!

"Du var jätteduktig, Skorpan!"
Milton belönar! 

Säger som i går....en "Manblirvarmihjärtatdag"

Det är dom här dagarna, med dom som betyder allra mest i våra liv, det är dom som räknas.

Vänner kommer och sk. vänner försvinner (ibland förstår jag verkligen ingenting) men dom nära,

familjen, dom vet man alltid finns där.

Aldrig långt borta.

Det är ett givande och tagande oavsett vem det gäller....finns inte det, då finns ingenting kvar.

Får man aldrig något tillbaka, då känns det verkligen skit, och kan lika gärna va.

Vår underbara lilla familj, där även Ronja och Skorpungen ingår, så klart,

vi finns alltid där för varandra...

Kram

Susanne

Även om man bara varit hemifrån några dagar,

innebär det ändå en del pyssel vid hemkomsten.

Skönt att vara hemma, tyckte hundarna, och njöt med ben på tomten

(när det inte regnade förstås)

    Pälsvård ägnade vi oss åt också,

vilket är en sysselsättning som för mig är så avkopplande.

 Njutbart för alla inblandade....

Så fick vi kärt besök!!

Barnbarnet Leon med familj dök upp för en fika.

Han var lite skeptisk till hundarna i början,

framförallt när han hörde Skorpans "JAG-VILL-LEKA-SKALL"!!

 Det ekar över hela skogen, så det  var väl inte konstigt att Leon blev lite rädd.

Men nu känner han hundarna väl, och tittar efter dom, försöker klappa dom.

Och det är bara för honom att sträcka ut händerna åt varsitt håll,

för där sitter dom båda för det mesta.

Det kan ju tänkas att den lilla människovalpen tappar något?!

"Nej för sjutton, jag tigger i nte alls....håller bara Leon sällskap lite"

(Ronjas förklaring till placering)

"Öh, kolla mormor, fotar du nu?"

"Nu är Ronja helt plötsligt på andra sidan??"'

"Vill du smaka, Ronja??"

"Smultron!"

Jag smälter!!

Den finaste och gladaste lilla Leon.

Blir helt varm i hjärtat

Efter en fixardag, med allt vad det innebär,

avslutades kvällen med god mat på nyöppnad restaurang inne i stan',

tillsammans med sonen och hans sambo.

Gott, trevligt, mysigt...jaa, ALLT!

SE VCH Tjofselinas Z Diezma....vår egen lilla härliga Skorpunge.

Och SE UCH  SE VCH  SE(Ap)CH Brunnstorps Relax-Me....Ronja rätt o slätt!

Ryggen har fått tagit en hel del stryk, det vill jag inte veta av.....svårt att acceptera,

trots alla år som gått sedan olyckan.

Det är när det känns så här urjävligt som jag blir påmind om allt,

och liksom ramlar ner några hack på stegen igen.

Säkert snart på väg upp igen, det får ta sin tid helt enkelt.

SKit!  Man vill bara skrika....AJ SOM......!   

(men det hjälper ju inte)

Ska försöka lösa den värsta smärtan nu, med hjälp av lite specialmedicin jag fått.

I morgon blir det träff (liten resa) med dom andra två underbara barnbarnen, Mille och Meya.

Det kan få den värsta smärtan i världen att bli som bortblåst för en dag.

Tänka sig....tre barnbarn har vi fått!

Vi känner oss verkligen lyckliga, maken och jag.

Att ha Ronja och Skorpan hos oss ger också en sådan känsla.

"Varmihjärtatkänsla"

Kram

Susanne

Efter en lång frukost och packning av bilen, vände vi hemåt igen.

Eller, inte riktigt med en gång!

"Ett, två, tre, fyr!"

"Ett, två, tre, fyr!"

Marscherande Skorpunge, (i väntan på att vi skulle bli klara)

Första stopp!

Hälsa på berner  i olika åldrar och storlekar.

Som om man skulle få nog av berner? Aldrig   

Bland annat träffade vi den här lilla killen, 12 veckor ung, med namnet O'Boy.

Så söt så söt, precis som dom är, dom här nallarna.

Hade tyvärr inte kameran med just då, så det blev enbart mobilbilder.

Här har han just smakat på mitt kaffe, eftersom han råkade gå förbi den och fick lust att prova.

Gott som tusan, tyckte han!

"Mera mera, jag vill ha mera!"

Vi blev bjudna på ett "hej-dundrande" kaffebord, med massor av hembakat.

Nu är inte jag det största kakmonstret direkt men tog några sorter, så klart.

Maken däremot, han var lycklig han!!! och proppmätt när vi lämnade bordet.

Vi styrde vidare norrut, använde oss enbart av småvägar.

Vädret var så härligt, så vi stannade ett flertal gånger på små grusvägar, som ledde oss till fina platser.

Där var det full fart på flickorna!

Just den här leken är också en favorit..."Björnen sover"

Skorpan tror/hoppas på att hon är osynlig i o m att hon pressar sig själv ner i gräset.

Så klart syns hon rätt bra.....även på håll.

Ronja har just fått syn på henne.....

"Ooohps...hon har visst sett mig?!"

Man står där som vanligt och ler/skrattar,

det ÄR så härligt att se dom leka tillsammans.

Love it   

Pustar ut!   

Nu kör vi vidare, mot nästa stopp!

Promenad i Gränna!

Mycket turister, liv och rörelse, många som vill stanna och prata, ställa frågor om hundarna.

Trevligt! 

Det här tycker jag är så fint!

Röda gamla hus, små låga fönster där det så klart står pelargoner.

Och så en Skorpunge framför alltihopa...hahaha!

Paus vid bilen, vatten + mys....kan inte bli bättre....eller?

"Joo, just det, vi hörde ordet GLASS nämnas!!"

"Kom nu så går vi igen...vi ÄÄÄLSKAR ju glass!"

Skorpan står främst, hon med ett mycket gott minne...  

Glass blev det så klart, sedan vidare igen....till Rökstenen.

Tror inte vi varit här sedan våra respektive skolresor, det är liksom då man åker hit.

I dag är jag dessutom mycket mera intresserad av det här, än vad jag var då.

Ronja o Skorpan följde med mig under protest!

Husse stannade vid bilen och fixade med deras mat...som syns på Skorpans tass....

....hon liksom står/sitter i startposition

Är väl inte den som fotar kyrkor direkt, med här var såå vackert, tyckte jag.

Röks kyrka, med rökstenen framför.

Så fastnade jag lite i historiens vingslag igen....

Det allra sista stoppet för denna helg, jaa, det var på garageuppfarten,

och då hade klockan hunnit bli mycket.

Men vad gör väl det...makens semester startar i dag!!

Är det det här som kallas "Chicken Race"?

I så fall ligger jag nog risigt till....vem flyttar sig först??

"Du eller jag, Matte??"

Kram

Susanne

      Mohedabesöket börjar ta slut.

Vi blir kvar här en natt till, bara för att...

Mysigt, och vi hade ingen lust att köra alla milen i kväll.

Poängen för Ronja o Skorpan räckte inte till i dag, och gissa vad,

jag tänker inte försöka hitta några förklaringar till det.

Det får jag hjälp med av andra duktiga "förståsigpåare"   

Det är ju skitbra ju!!

Så klart det inte är bra......men lägger inte så mycket vikt i det,

mera att jag blir förvånad, hur någon som aldrig någonsin har dragit med en hund,

vet hur mina hundar fungerar.

Klart jag gärna tar emot tips och råd, men jag vill inte bli ifrågasatt hur jag gör och varför!

Skorpan ÄR MYCKET!!

Mycket att jobba med!

Hon har såå  mycket annat som bara måste göras, ALLT måste hon hålla koll på.

Spårar, läser av allt som går att läsa av.....och det är det som gör henne till den hon är  <3

"Jag har inte tid med det här nu, matte!! Måste gå åt ett annat håll."

                  Blir lite full i skratt....hundar är hundar, och inga maskiner.

I dag var vi ganska många tävlande som hade några små problem ungefär på samma ställe.

Märkligt?

Dom här träningsdagarna, dom gör oss SÅÅ taggade, man vill bara träna igen o igen!

Det var inte så väldigt varmt i dag,

lagom.....men vi tyckte ändå hundarna var väl värda bad och sim.

Total lycka......för oss alla fyra! 

     Tror dom kände lukten av sjön på långt håll.....   

En himla bra dag i dag

Hundarna är nu torra, nypromenerade, och såå trötta.

Vi tvåbenta sitter ute och har det bra,

i morgon ska vi hälsa på en god vän, innan vi vänder hemåt igen

Godnatt från oss!

Susanne

#varmt #regn #kulatttränadrag

         Bara bara träning, för hela slanten.

Det bästa är att allt vi behöver är på plats,

vi behöver inte bygga några banor, bara att spänna för vagnen och sätta i gång.

Vädret innehöll allt, som spöregn och gassande sol.

Jag vet inte vilket som är bäst/sämst.....men sol gillas väl inte av hundarna precis.

Tycker ändå att Ronja gjorde sitt bästa, trots att jag vet hur jobbigt hon tycker det är med värmen. 

Glad Ronja kommer studsande ut ur tunneln.

  När Ronja tränar, ligger Skorpan i skuggan och vilar/väntar på sin tur.

(och rullar lite tunga så länge)

   Klart man måste pausa mellan varven...då blir det fria aktiviteter på flygfältet.

SPRIIIIING!

   Det är just då, under pausen, som kameran åker fram!    

Mycket att spana på....segelflyg, berner, människor....

Vi fick en besökare i dag!

Eller snarae en släkting....till Ronja!

Hennes mamma, Zafir, kom med sin husse för att säga hej.

Jättekul att se henne igen, och att hon mår så bra.

10,5 år, och fortfarande pigg och frisk.

Hoppas Ronja har lite av dom generna i sig.

Dom här ögonen känner man ju igen.

"Ok allihopa....kom igen nu, jobba på....nu drar vi!!"

Ronja i "speakers corner"!!   

Med på allt, alltid!

Efter en hel dags arbete är det skönt att släppa loss ordentligt!

Frisbee....en kul sport det också......

"Men Skorpan, mening är inte att ta den, och sedan gömma den!"

"Vi leker här nu"

En rolig dag, en bra dag, som avslutades med grillning, tillsammans med stora delar av dragsverige.

Nu laddar vi om inför morgondagens tävlingar....med start kl 9!!

Ohps!

Nu sova....Zzz...

Kram

Susanne

#drag #moheda #träning #sennenhundar

  På plats i Moheda!

Här ska vi bo några nätter, för den årliga draghelgen.

Mycket folk, både nya och gamla bekantskaper, och så klart, massor av hundar.

Framförallt berner, men även några av dom andra sennenraserna.

Klockan var inte så mycket när vi kom fram, så vi satte igång med lite träning, nästan direkt,

(promenad först)

eftersom alla banor stod på plats.

Ronja startade....

   Skorpan behövde andas ut lite, så hon fick vänta   

Det är så mycket som snurrar ibland, i Skorpans huvud....så mycket att se och undersöka.

Hon behöver helt enkelt tagga ner  lite.

Är väl kanske inte så konstigt att Ronja känns så lugn o trygg i jämförelse med vårt yrväder.

Det skiljer ju några år.

Dessutom har Ronja varit här många gånger förr....det märks

Träningen var inte alls så avancerad, bara en liten genomgång.

Tunnel, bro, slalom, backa och platsligg

Joorå, hon får godkänt!

Skorpans tur   

Jaa, vad ska man säga....spårhunden var bara tvungen att kolla vilka som gått här före henne,

"läsa tidningen" med andra ord.

Blev nästan (men bara nästan) lite irriterad på henne.....man får liksom inte kontakt??

Därför är det här jättenyttigt för en virrpanna som hon.

Jag kan höra hur det låter i hennes huvud;

"Oj oj, vad mycket folk det är här....HEJ HEJ...här kommer jag!"

"Å vad kompisar!! Ska vi leka lite....jag är världens snabbaste Skorpa!!"

"Nähe....vadå? Ska vi inte leka och så nu??"

OSV! OSV!

MYCKET MÄRKLIGT?

Vi körde i alla fall några små övningar.....  

I morgon går det säkert mycket bättre, när hon fått en god natts sömn.

Nu snarkar dom båda HÖGT, så jag måste nog peta till dom lite....

I morgon är det träning hela dagen.

Just på dessa draghelger blir träningen extra kul.

Inte mycket bilder tagna denna dag, men misstänker att det ser annorlunda ut efter morgondagen.

Kram

Susanne

Den här veckan har varit, och är mycket speceill för mig.

Kan komma på mig själv med att sitta och le, när jag tänker på allt som hänt, och som vi gjort.

Vad beror det på då?

B A R N Våra fina underbara barn.

Det är ju dom som är det allra mest viktiga i våra liv, 

I dag är dom alla vuxna, men kommer för alltid vara våra barn.

Inte vet jag om det har med min egen ålder att göra, eller vad som fått mig att begrunda, 

och egentligen gör det väl detsamma varför.

Mycket beror nog på allt jag fått tagit emot av anklagelser och skitsnack, 

det är heeelt galet, när jag tänker på det.

Men jag har nu valt att "Vägra göra om mig själv"

"Vägra vara på något annat sätt", bara för att behaga andra.

Varför skulle jag göra det?

Jag ÄR känslig...OCH?

Vad jag inte förstår är varför andra ska störa sig på det?

Människor som över huvud taget inte vet någonting alls om mig....känner mig inte mer än flyktigt.

Hur kan dom ödsla så mycket energi på hur jag är, eller inte är?

Jag är den jag är....passar det inte, så skit i det.

Nu vet jag, utan tvekan....har passerat vägskälet, i helt rätt riktining...

Nog om det!

Blåbär skulle plockas idag, tillsammans med barnbarnen Milton, Meya och deras mamma   

Joo, jag vet, ni två skulle också med....HAHAHA!!

Dom är fullkomligt galna....

Om man ropar; "Här finns det massor av stora fina blåbär!!"

Gissa vem/vilka som är först på plats?

Exakt!

Ronj och Skorpan.

        Att plocka blåbär var riktigt roligt             

Blev så full i skratt, när jag hela tiden hörde barnen ropa....

"Men Ronja o Skorpan, måste ni ligga mitt i dom finaste blåbären??"

"Japp, det måste vi!"

En liten söt blåbärstjej.

Meya fick ihop bra mycket blåbär....men så hände det där som inte får hända...

Hon tappade burken hon plockat i. Det var mindre kul...

Tänk om man kunde lära hundarna att lägga blåbär i burken!!

Som det är nu får man vakta så dom inte tömmer det man redan plockat!

Jag vet hur magarna kommer vara i morgon!!!

  Det var flera än vi som ville plocka blåbär i "vår" skog!

Bäst att hålla ordentlig koll.

Det var varmt i skogen, så alla var ganska överens om att inte stanna där hela dagen.

Ska vi åka hem o bada, kanske?

Gärna ett bad, sa Ronja!

Men, jag hade lite annat att göra i dag,

och badande hundar innebär en hel del jobb efteråt.

Men fotande och bus, det blev det!

Med lite fantasi kan man fixa hundleksaker av vad som helst.

Den här är mycket populär för tillfället,

något som sonen ordnat från någon avlagd golfutrustning.

"MYCKET hållbar....det har vi testat!!"

"Det ska gå!"

Haha, Ronja lyckades inte dra sönder den i dag heller.

"Ska jag hoppa över dig, eller??"

"Om vi inte får bada, så kan vi ju vara med Mille ändå,

och följa honom vid kanten, slicka honom i ansiktet lite och så"

Meya simmar....på sitt egna sätt.

Vilken dag......

Det här är livskvalitet, att tillbringa tid med det bästa vi har....våra barn

Fyll inte livet med dagar

fyll dagarna med liv....det har jag gjort, och kommer fortsätta med det.

"Må-Bra-Dagar"

I morgon åker vi mot sydligare delar av landet.

En hel helg med sennendrag...JAA, vad kul!

Drag-Tävling?? 

Så klart....på söndag tävlar vi, både Ronja, Skorpan och jag.

Kram

Susanne