Status, vad gäller Skorpungen!

Hon mår bara bra, inga direkta symptom märks av.

Så himla skönt om hon klarar sig från några att bli sämre.

Vad som gäller för hennes del, det är vila, omsorg och massor av kärlek.

Bron är på plats här hemma, den är så enkel och smidig, faktiskt den enklaste jag sett.

Dessutom otroligt stabil, lätt att handskas med för mig.

Nu tänkte jag måla linjerna, som är dom viktiga,

men tror jag sätter bred färgad tejp i stället.

Skorpan testade i dag, och den fick med beröm godkänt...det tackar vi vår snälla måg för.

Vad gör man med en vildhjärna, som ska hållas lugn och i stillhet???

(Jaa, man ser riktigt hur det lyser i dom här ögonen)

Och inte har man mycket hjälp av "Tok-Ronja", som också älskar bus och spring.

Dom tittar på varandra, och som på ett givet tecken, PANG!!

...så är dom igång med buset, om man inte ser upp.

Förklara, näe, det går ju inte direkt.

I stället fick det bli lite hjärngympa, i form av ett enkelt och lätt "lydnadspass" i dag.

Allt utan spring!

På Ronja syns inga symptom på någon kennelhosta,

och jag håller ständigt tummarna för att hon klarar sig från det.

Hennes träningspass blev lite mera ordentligt, med apportering och rutan.

Jag tycker dom är ganska duktiga båda två,

trots att vi inte alls tränat så mycket som det var tänkt från början.

Skorpan håller full koll på Ronja under pågående träning.

Se och lär....."Äh, vadå, jag är ju mycket bättre än Ronja på det där!!"   

Har läst och läst i ämnet kennelhosta, och man lär sig alltid något nytt.

Det finns en uppsjö av olika tankar och åsikter om sjukdomen,

men någonstans får man väl bilda sig en egen uppfattning,

och använda en del sunt förnuft, kanske.

Det värsta är väl att man oftast vaccinerar mot kennelhosta varje år,

och ändå är man inte alls garderad mot det.

Jag hoppas att det är så att man får det i en lindigare form om man har vaccinet i sig,

annars kan man väl tycka det är onödigt.

Vaccin är inte heller så nyttigt precis.

Kennelhosta smittar enbart via direktkontakt, nos mot nos,

eller möjligtvis om hundarna dricker ur samma vattenskål, precis efter varandra.

Vilken djungel!

Djungeln om sjukdomar, om vaccinationer....djungeln om foder, om såå mycket annat i hundvärlden.

Det är egentligen mycket man ska ta ställning till.

Men nu koncentrerar vi oss på att kunna friskförklara Skorpan snart,

så att allt blir som vanligt igen.

Som vanligt för oss, det är utflykter med ryggsäcken packad, härliga äventyr,

hitta nya leder att vandra (MED pluppar på träden naturligtvis)

DET är bland det bästa vi vet, hundarna och jag.

Morgondagens lilla lugna äventyr,

det blir som "vårdhundar" på min "lilla mammas" boende.

Där gör vi stor skillnad, gör så många glada, inklusive oss själva.

Kram

Susanne

 

Eva H

31 juli 2015 10:19

Skönt att hon inte blir sämre!
Men jag avundas dig ICKE för att försöka hålla en vovva med den blicken i lugn o ro :D
Jag tror alltför många tror alltför mycket på vaccin egentligen. Man känner sig "stensäker" bara hunden har fått alla sprutor. Farligt det faktiskt. Jag tänker, nästan, att jag hade lite "tur" som rätt tidigt i mitt "egen hund-liv" fick den där slängen av parvo. Alla 3 var väldigt välvaccinerade ändå blev alla 3 sjuka. (O parvo, en bara en liten släng som inte alls krävde sjukhus el så, är INTE roligt kan jag försäkra! Nog för att magsjuk hunds lämningar aldrig luktar rosenvatten precis, men detta..... Ett av diagnosmedlen var just lukten ;) )

http://fyrfotingar.blogspot.com

Susanne

1 augusti 2015 02:34

Jag är inne på helt samma linje, Eva, att folk förlitar sig på vaccinet. Då kan ingenting hända, då är dom ju helt skyddade? Men jag kan också tycka att det är vårt ansvar att ta reda på vissa saker, som gäller våra hundar. Då menar jag t.ex fakta om hundars sjukdomar. I dag är det så enkelt att få svar.
Har aldrig hört talas om någon som fått parvo. Så hemskt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...