Det jag kommer skriva nu, det vet jag rör upp, precis som vanligt,

men varför då envisas med att läsa det jag skriver?

Ännu en gång handlar det om känslor, kärlek, omtanke.

Joo, det ÄR viktiga delar i mitt liv, och vet ni vad, jag tänker inte ens försöka ändra på det.

Jag är den jag är, det har jag varit dom senaste dryga 55 åren och det kommer jag fortsätta med.

Jag vägrar läsa flera saker om mig själv, att jag är si eller så.

Acceptera eller skit i det, men låt mig vara i fred.

Vi lever alla vårt eget liv, varför bekymra sig över andras?

Vad är det för fel, hur kan så många leva i en lögn?

Stannar där....i detta fruktansvärda ämne.

Till något mera kärleksfullt och på riktigt.

"Vårdhundarna" jobbade lite i dag, och framförallt så var arbetsplatsen hos min älskade lilla mamma.

Skorpan hon tar för sig så fort hon kan.

Hoppade upp och lade sig till rätta i sängen, som den mest självklara saken i världen.

Hahaha......

"Plockar du päls ur munnen, eller???"

"Konstigt!?"

Tänk om en del människor hade bara hälften så mycket kärlek att ge,

som dessa underbara hundar.

Finns ingen avundsamhet där inte, inte heller elakhet....näe, bara värme.

"Tanterna på boendet får klappa mig så mycket dom vill!!"

Firade en lite tvetydig morsdag......min svärmor har inte ens hunnit begravas ännu...

Känns inget vidare, med tanke på att man vet var hon befinner sig.

Det är jobbigt, men vi kämpar tillsammans, min man och jag.

Tillsammans går det. 

Så var det dags för nästa uppdrag!

Heja på "lill-Husses" fotbollslag.

"Jäklar vilken nytta vi gjorde, Skorpan och jag!"

"Det måste vi gjort, för dom vann ju....igen!"

"Jag hör honom där innanför staketet....men varför får jag inte hoppa in till honom?"

"Jag kan ju hämta bollen åt dom!!!"

"NÄR kommer han??"

"Väntan och väntan.....tråkigt!"

"Som tur var, var det några lagkompisar som kände igen oss och ville hälsa!!"

"Så klart dom fick....och jag, ja jag blev så glad att

jag skällde som en tok, pratade bara lite, ....men det fick jag inte hålla på med?"

"Tur det fanns korv i halvlek!"

"ÄÄÄNTLIGEN!!!"

"Bästaste killen" 

"Han är bara min min min", tycker Ronja......och så har det alltid varit!

Det här kallas också kärlek       

En brunns-sittning!

           Och en till!             

"Jag kooooommer!!"

En härlig kvällspromenad, med en efterlängtad sol.

När jag är ledsen, över alla elaka ord, över falska männikskor som inte vågar ta ställning,

då ser hon på mig med en blick som säger allt.

"Var inte ledsen, matte, du har ju oss vid din sida."

Har också väldigt många gånger sett, hur Ronja tydligt visar mig vägen, visar vem som är på riktigt.

Hundar ÄR kloka! 

Ronja, vår kloka, underbara tjej.

Allting är inte bara allvar, det är mycket skoj också.

När dom sätter igång med sin hysteriskt roliga lek, då kan man inte hålla sig för skratt.

Att avsluta dagen med skratt, det känns riktigt bra.

Det var sista dagen på detta gärde för en tid framöver...

...bonden beslutade sig för att tömm kossornas "kiss-brunn" i dag!

BLÄÄÄ.....det stinker vidrigt   

Det var allt jag hade att skriva i dag.

Och snälla ni, som trots allt läste till slutet, skriv gärna, men låt oss hålla en vuxen ton.

Jag vet att det går att ställa in kommentarsgranskning,

för att sålla bort kommentarer som inte är schysta,

men jag har valt att istället ta bort dom som bara gör ont.

Jag mår bra av att se andra må bra, och förundras så över dom som känner helt tvärtom.

Dom som mår bra av att göra andra illa.

Alla är vi olika, acceptera det!

Kram

Susanne

#vårdhundar

#omtanke

#kärlek

#tarintemera

 

Eva H

1 juni 2015 10:19

Vill bara skriva en sak: om folk/någon har problem med det du skriver så är det verkligen så - att DE har problem. Stora sådana!
KRAM!
(Jo, se'n vet du vad jag tycker om dina töser (mycket <3 alltså), att deras samspel med din mamma är underbart att se, att Ronjas kärlek, känsla o klokhet är fantastisk. Men det vet du ju som sagt redan så det behöver jag ju inte skriva egentligen :D )

http://fyrfotingar.blogspot.se

 

Lena

1 juni 2015 14:51

Hej, såg att du svarat mig på förra inlägget, tack för det ☺
Vi köpte vår första Berner från Baurenhofs kennel i Mjölby 1988 men tyvärr fick han hjärnhinneinflammation vilket var mycket ovanligt då och pga att han fick äta så mycket pencilin så fick han ena sjukdomen efter den andra, så vi fick avliva honom bara 15 mån gammal.
Våra uppfödare var då snälla och hjälpte oss att hitta en ny valp. Den kom från ett par nere i skåne som hade en tik som var importerad från Schweiz och parad med en Championhane här i Sverige. Han blev mycket frisk istället med helt fria armbågar och höfter, han blev 12 år.
Efter honom så avvakta vi ett tag och tänkte inte ha någon hund men så ringde ett par ytligt bekanta som själva hade köpt en Berner från Kain Kayenns kennel.
Den uppfödaren hade fått tillbaka en hane från en tidigare kull som då var 15 mån och behövde omplaceras, dom tyckte vi skulle vara perfekta att ta över honom så det gjorde vi. Han hade ganska dåliga höfter vilket vi visste men han var världens godaste hund och blev 7 år innan vi fick ta bort honom pga diskbrock 2009.
Efter det så har vi i gen ny hund och känner väl inte att det är läge för någon ny heller men man vet aldrig i framtiden 😊
Hur som helst så ligger Berner varmt om hjärtat och det är jättekul att läsa din blogg!
Helena "Lena"

Susanne

3 juni 2015 01:24

Tack för att du delar med dig, alltid kul att höra bernerhistorier ;-) Men det är aldrig kul när våra berner lämnar oss för tidigt, i allt för unga år ;-( Vår förra tik, Quila, hon fick somna ifrån sina plågor när hon bara var 6 år, cancer. Det är tre år sedan om en månad, och jag saknar henne fortfarande massor.

Näe, man vet aldrig...kanske blir längtan så stark att det blir en ny liten nallebjörn ;-)
/Susanne

 

Helena "Lena"

1 juni 2015 20:37

Vad världen är liten...
När jag tittade lite närmare på bildena och ser att det är Stenberg i Kuddby!
Vår äldsta son Per har spelat i Kuddby några år men har tagit en paus nu pga jobb. Och när jag visade honom bilden så sa han - ja dom har Berner ☺

Susanne

3 juni 2015 01:26

Jaa, det är helt galet vad världen är liten, och jag tycker det händer ofta i "cyber-världen" Det startar med att man inte vet någonting om personen man "pratar" med, sedan visar det sig att man nästan bor grannar :-)
Haha, vad kul!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...