Direktlänk till inlägg 28 januari 2015
En viss skillnad.....joo, det kan man nog säga att det är!
Jag pratar om simningen, att Ronja o Skorpan har en mycket varierande stil.
Att det här är Skorpan, det går liksom inte att se fel...det räcker att höra ljudet!
Ljudet som uppstår när en berner SLÄNGER sig ut i vattnet!
P L A S K!
"Jaa, är det något fel med det då?"
"Jag gör väl som jag vill, va?...Det har ju alltid gjort!"
"Kände för att hoppa ner i vattnet, då gjorde jag det!"
Ronja å andra sidan, henne hör man inte ens när hon glider omkring,
inte ett stänk når den som står "på land"
Nu har hon ju iofs mycket mera bad/simträning.
Jag minns att Ronja gjorde exakt likdant,
den där dagen när man skulle lära sig simma.
Hur som helst.....
När vi hölls där och simmade,
så kom det en polisbil och ställde sig precis utanför fönstret där vi var.
Två poliser kliver ur sin bil, och kommer in på "simmet"
Äh, dom ska säkert träna sina hundar, tänkte jag.
Dom ställde sig på andra sidan det stora fönstrer som är i anslutning till simmet.
"Hejade" på oss, stod där en bra stund, log och gjorde "tummen upp"...
Så gick dom ut till sin bil igen.....(hämta hundar, tänkte jag) och så....
lyfter dom ut en stor filt med något i?
Bär så där i varsin ände......ser rätt tungt ut....jag ser då att det ligger en hund där i!
Men usch, vad hemskt, tänkte jag
Till saken hör att när vi kom till "simmet" och gick in,
reagerade jag på att det luktade brandrök där inne?
Pratade med en tjej, som också kännt det när hon gick in.
"Det brinner i ett hus där borta", säger tjejen.
Hon hade åkt förbi just som branden startat, och det var inte alls så mycket rök då,
och inga brandbilar ens hade hon sett.
Så slår det mig....när jag ser hunden.....den hörde nog till det brinnande huset?
Hemskt om det var så.
Men, näe, det hade ju varit en så liten brand.....eller?
Efter en stunds simmande "landar" Skorpan, och simmar så lugnt och fint.
I dag gick inte simningen på "sparlåga" längre, utan vi körde på för fullt.
Trötta och nöjda, tvätt av hundarna, städning av simhallen, så gav vi oss av hemåt.
Tänkte lite på den där hunden som poliserna bar in,
och att den var död var det väl ingen tvekan om.
Klart jag undrade vad som hänt.....
Då, när vi rullar från parkeringen, slänger jag en blick bort mot villaområdet intill,
och ett stort svart moln väller upp mot himlen!!!
Nej! Vad händer?
Sakta rullade jag vidare, mot röken.
Nu följer två hemska hemska bilder......
Ett stort svart moln, som steg mot skyn.
En liten brand som brandmännen snabbt fick kontroll på.....som visade sig inte alls var släckt......och när brandbilarna var hemskickade igen, då small det.......En familjs hem totalförstördes.
Och, deras hund som var ensam i huset, gick inte att rädda...
Det var det hunden jag såg i filten, som poliserna bar in på djurkliniken.
Jag är så hemskt ledsen för den här familjens skull.......ALLT borta.
Det går inte på något vis i världen att sätta sig in i detta hemska.
Återigen så påminns man av att inte ta allt för givet.
Precis allt kan hända, precis vem som helst, precis när som helst.
Ingen av människorna i huset skadades, fysiskt menar jag.
Men hur går man vidare?
Skorpungen
Och Ronja, innan jag hann torka dom.
Inte lätt att få dom torra bara genom att torka precis.
Men nu så, nu är dom som nya igen.
Det tog sin lilla tid i kväll, många måsten som var tvunget att gå före.
Inte ofta något går före dom inte, men ibland så....
(Och jooorå, lekt har jag också hunnit! Lekt med ljuset, skulle man kunna säga kanske.
Vad händer med bilden om ljuset kommer från sidan, från ovan, eller underifrån?
Nu vet jag det)
Tass på väg upp!
Som en björn....en jättesnäll sådan
Kram
Susanne