Direktlänk till inlägg 25 januari 2015
BLOGG!
Det här med blogg!
Det startade jag med för ett antal år sedan, och anledningen till det,
det var nog att jag hade fått en systemkamera av "lilla maken" i födelsedagspresent.
Jag fotade mer och mer, och var sjuton skulle jag göra av alla bilder??
Sonen kom med den här idén, att "Jag fixar en blogg åt dig!" mamma....
Och på den vägen är det.
Kul att både fota, lägga in bilderna där, skriva några rader...
Jaa, det blir som en form av dagbok, skulle man kunna säga, och jag tycker det är kul!
Kul att kunna backa tillbaka, och hitta vad man gjorde för flera år sedan,
och dessutom se bilder tagna då.
Men så hände något sorgligt.
En tidig morgon, sommaren 2013, fick jag ett telefonsamtal från vår bank?
Dom undrade var jag var, i vilket land, och massor av andra frågor.
Jag stod som ett frågetecken?
Banken hade blivit kontaktade av en bank i England, som fått ett mail, skrivet i mitt namn,
som sa att jag var i svår knipa, i just England.
JAg vet att många av er också fick ett mail, skrivet i mitt namn, med ungefär samma innehåll.
Det gick ut på att jag var strandsatt, inget pass, inga pengar, osv, osv....och kunde nu inte ta mig hem.
Det var fruktansvärt!!!
ALLT var borta, jag var liksom inte jag längre, min mail och ALLT jag haft där var borta, stulet.
Man känner sig såå kränkt.
Massor av jobb följde, telefonsamtal hit och dit, för att inte tala om all kontakt med polisen.
Vad som också försvann, och blev stulet, det var min dåvarande blogg.
Där hade denna någon, anmält mig för att ha stulna saker på bloggen. Bilder t.ex
Och bilderna var så klart bara mina, eftersom det var mina hundar som var fotograferade.
Jag var förtvivlad!
Hemskt förnedrande.
Vad som var allra värst då, det var allt jag skrivit under hela Quilas sjukdomstid.
Hur allt började, vad som gjordes,
hur alla försökte göra underverk med att bota henne från allt det hemska.
Dagen hon somnade i min famn, känslor, jaa, ALLT.....
Kan tyckas som en baggis kanske, men det var det inte för mig.
För jag kände mig så fruktansvärt kränkt. och det fanns ingen hjälp att få.
Denna någon som orsakat allt detta, han/hon satt på ett internetcafé,
någonstans i Liberia, och förstörde för massor av människor.
VARFÖR?
Joo, för att han/hon kunde, helt enkelt.
DUKTIGT va!?
Men så igår, så av någon märklig anledning skrev jag in den tidigare bloggens adress,
och döm om min förvåning när jag fick upp den?
Den såg inte likadan ut, men den hette detsamma, och "ÄGDES" av en man från Indien.
Ett riktigt datasnille, vad jag kunde läsa mig till på hans fb-sida.
Kunde också få reda på att han hade massor av bloggar som blev stulna samtidigt som min.
Ja ja, jag vet inte om det här leder någonstans, men jag har i alla fall skrivit till,
vad jag tror, några ställen som jobbar med just detta.
VAD SKULLE NÅGON ANNAN HA FÖR GLÄDJE AV MIN BLOGG???
Det finns ju inga pengar att tjäna precis.
Får se vad som händer nu?
Nu blev det lite bilder tagna även i dag (som syntes här ovan) + att vi jobbade lite också!
Som små sällskapsdamer då.
I dag satt "tanterna" på min mammas boende i dagrummet när vi kom,
och dom blev så glada, att inte ens filmen dom tittade på var viktig längre.
"ÅÅH, kom lite med dom här, så vi får hälsa och klappa dom ordentligt"
"Inga problem alls", sa Ronja o Skorpan, "ni får klappa hur mycket ni vill",
och så backade dom in med sina små...nåja....bakdelar
Det var en fröjd att se dom alla i dag, det gjorde mig så glad.
"Puss på dig"
(Joorå, ni ser rätt, bilderna är suddiga....för trots att min lilla mamma är 92 år, så är hon alt ganska fåfängd, och bilderna blev synade....."Näe, det där får ingen se!!!" sa hon)
Så jag lovade göra allt lite suddigt
För nästa gång vi är och hälsar på, då kommer frågan...."Får jag se bilderna nu!!"
"Den lilla tänkaren" (Skenet bedrar, hon är mera en SPRINGARE!!!)
Nu har jag sagt det!!
Var vi ska i morgon, alltså.....Ronja o Skorpan lägger sina söta huvuden på sned,
och förstår preciiiis vad jag säger....KANSKE?
Bäst att vara lite fåfängd kanske, för det är trots allt snygga grabbar som ska besökas.
Kvällsfika med riktigt riktigt gamla goda vänner i kväll, det gjorde den här helgen fulländad.
Kram
Susanne