Direktlänk till inlägg 2 januari 2015
Jaha, då kan jag meddela att i dag har varit en toppendag!
På alla sätt o vis, och det känns så himla skönt.
2015....då jäklar ska det bli en del ändringar, i första hand på mig själv.
INGEN ska längre bara ta och ta av mig. Får jag inget tillbaka, då kan det va, helt enkelt.
Det handlar ju om att jag vill absolut inte göra någon annan människa illa, eller såra någon någonsin.
Hur kommer det sig då att andra kan göra det med mig?
Nu så, slutpratat om det!
I dag hände något mycket ovanligt.
En av mina allra äldsta vänner, vi pratar med varandra på tfn, näst intill var dag,
och har så gjort under lång lång tid.
Men vi ses näst intill aldrig, konstigt nog, men i dag skulle det bli av.
Det blev så klart jättetrevligt, och kul att se hur hon bor nu för tiden, hehe.
Jag vet att hon blev lite besviken på mig, att inte Ronja o Skorpan fick följa med,
men det har sin naturliga förklaring.
1. Det var regnigt och skitigt ute, och du vet alla med hund hur en berner ser ut,
bara av att gå några steg på en skitig gata.
2. Ronja o Skorpan är som berner är, GLADA! Väldigt glada hundar.
Deras svansar går i hundratio, och ALLT som råkar stå i "fel" höjd,
det åker i golvet med ett ordentligt PANG!!!
Visst, jag ska väl ha sådan koll på dom att det inte händer något,
så lite handlar det ju om min egen bekvämlighet kanske.
Hur gör ni?
Tar ni alltid med era hundar till vänner?
Visst, hade jag haft en mindre ras, då hade det inte varit någon "Big Deal"
Vi hade i alla fall en trevlig stund med massor av gapskrat, som känns så himla gott.
Hemma väntade sedan hussen och flickorna på en lång härlig promenad.
Härlig och härlig vet jag inte om jag kan kalla det om man ser till vädret,
det blåste halv storm, så skogen, med alla träd som föll, det vågade vi inte.
I stället blev det åkrar och gärden, som nu är helt snölösa, och leriga!!
Ronja, INNAN det hände......ren och fin.
Och en Skorpa, som inte hunnit få en endaste lerkocka i pälsen.
Vi gick och pratade om Quila, som hade en förkärlek till just leråkrar.
Man kunde se på henne hur hon tog sats, och rusade ut i leran,
och blev som förbytt, lite halvtokig faktiskt.
Under tiden som hon sprang, kunde man se hur hon växte och växte,
och blev högre av all lera under tassarna.
Men nej då, varken Ronja eller Skorpan har ju dom ideerna....eller?
Att ta sig upp på balar som inte är inplastade, det går lätt det,
och att springa på dom funkar det också.
När dom båda helt plötsligt fick syn på dom stora, springvänliga åkrarna,
satte dom fart med sitt "tokspring", som man bara älskar att se på.
Man såg verkligen hur dom älskade det.....och jaa, jag fotade så klart,
men man ser bara suddiga streck på bilderna.....
Härligt!
Ronja halkade och gjorde världens vurpa i all leran. Hon såg så snopen ut, nästan lite skämsig...
När hon reste sig var hon nog den lerigaste bernern jag sett!
"Vadå?"
"Lerig?"
"Jag?"
Konstigt, Skorpan klarade sig riktigt bra,
men hon har ju å andra sidan inte lika stor pälsvolym som Ronja.
Hm.....Hade nog lite annat att göra i kväll än att skrapa bort lera.
Men vad gör det....huvudsaken att dom har roligt, för det är så kul att se.
Det var allt från oss för i dag.
Kram
Susanne