Den 11 september....

Det var då allt började!!

Jösses, hur mycket kan hända egentligen?

Vad som hänt med Skorpan, det har jag ju redan skrivit om här,

och det sista är att hon nu äter antibiotika igen,

eftersom hon fått infektion en i såret.

Hon är pigg o glad, som vanligt, skulle man kunna säga, och även vattensvansen är borta.

PUH!!!

Så himla skönt, och så lättad jag är över det.

Men.....

I förrgår upptäckte jag en knöl på RONJA!

Hjälp.....jag är allergisk mot knölar!

Framförallt knölar på en berner som alldeles snart blir 6 år.

Knölen sitter bakom ena armbågen, under muskulaturen, på revbenen.

I går blev jag smått galen.....höll på att gå sönder av oro.

Åkte in till en veterinär, utan att ha någon tid bokad....jag var bara tvungen att få veta,

ville bara att någon utbildad skulle känna på den.

Pratade med en veterinär, förklarade lite snabbt om allt som hänt, och bad om hjälp.

"Ok, ta in henne du, så ska jag titta", sa han.

Min önskan var så klart att han skulle säga, "Nej då, ingen fara..."

Men det sa han inte...

I stället sa han....hm.....den här måste du nog kolla upp?!

Distriktsveterinären som jag var hos,

hade inga möjligheter att utföra den undersökningen tyvärr.

Jag höll på att ramla ihop.

Var skulle jag vända mig för att snabbt få hjälpt, och snabbt få knölen kollad?

Ringde runt lite och fick en tid till i dag,

där dom kunde göra både biopsi och ultraljud, om det skulle behövas.

Så var det dags.....åh, vad jag var nervös.

Träffade en jättetrevlig veterinär, som hälsade på Ronja ordentligt, kände igenom henne,

och hittade genast knölen.

Hon sa samma sak....den sitter inte så smart till......men vi tar en biopsi,

och kollar på cellerna i mikroskop.

Då ser vi vad det handlar om för slags celler.

Dom skulle precis börja sänka ner undersökningbordet, så Ronja kunde hoppa upp,

när hon tog ett SKUTT, rakt upp på bordet.

Jaa, så där som hon brukar göra.

"Men ojoj" sa veterinären, det är inte möjligt att en berner kan hoppa upp här?!

Joorå, Ronja kan.....

Hon rakade lite, och frågade vad jag tyckte....ska vi lägga ner henne, eller vad tycker du?

Om det är ok, så står hon nog hellre, sa jag.

Sagt o gjort, "Nu sticker jag in kanylen.......Och nu är det klart!"

Ronja rörde inte en min.

Hon stod med sitt huvud i mina händer, och bara tittade mig i ögonen.   

Nu började den långa väntan.

Bränna, färga, och massor av annat, innan glasskivan skulle läggas under mikroskopet.

Jag satt som på nålar....Veterinären var helt tyst under en låååång tid.

Hemska minuter.....så sa hon....."Än så länge har jag enbart hittat fettceller"

"Men jag ska göra det här riktigt riktigt grundligt nu"

Mera väntan...minuter som tog såå lång tid.

Så äntligen sa hon......Det finns inga cancerceller alls.

Bara fettceller, jag lovar dig det.

Jag for opp och gav henne en kram   

Så himla glad jag blev.

Det här innebär nu att jag har två friska hundar (hurraaaa)

Bara Skorpan som ska bli helt återställd.

En sten har fallit.....

Och nu undrar ni förstås VARFÖR I JÖSSENAMN JAG INTE SVARAT ER I DAG!!!

Svaret är att jag inte har kunnat!

Jag har ett litet/stort orosmoment till, som är i full gång just nu.

*

*

*

*

Vår mellandotter ligger just i detta nu och försöker "krysta fram" vårt lilla barnbarn   

Det är helt fantastiskt, också.

Vårt tredje barnbarn......som är så efterlängtat. 

Så jag har inte haft möjlighet att ens ta upp telefonen ur fickan i eftermiddag.     

Nu hoppas jag att all min otur har vänt, och att jag nu får ha lite tur också.

Nu är det så spännande, och lite nervöst,

....väntar på det där magiska telefonsamtalet från lilla dottern

Kramar till er alla

Susanne

 

Susanne P

7 oktober 2014 21:50

Men herre gud så skönt!!!!!! Jag sitter här och gråter av lycka! Gubben min undrar hur det är fatt... ;) <3
Du har verkligen haft det fullt upp med än det ena och än det andra eländigheter men NU ska du se att det vänder!
Snart har du ett litet underbart barnbarn till att lära upp som hundtränare. ;)

Kramar <3

http://www.susannep.blogspot.se

 

Christina

7 oktober 2014 22:06

Så skönt att höra!

http://socialahundar.blogspot.se

 

Sofia

7 oktober 2014 22:06

Men herregud hur mycket ska hända? En olycka kommer sällan ensam sägs det ju men allt elände måste väl ta slut nu. Kram

http://www.echosierra.se

 

marianne

7 oktober 2014 22:41

Oh vilken tur att det inte var något med Ronja, Nu har du haft nog med elände, så nu kan det bara bli bättre.

Så roligt att du ska bli mormor, Grattis.

kram Marianne

http://www.mapes.bloggagratis.se

 

SytantenSytanten

7 oktober 2014 23:07

Så skönt med Ronja att det inte var värre. Och du...Grattis till en blivande mormor och även mamman och pappan förstås. Du är värd allt positivt nu!!Kram sytanten

http://sytanten-bettan.blogspot.com

 

Emelie

8 oktober 2014 10:00

Förstår och känner såååå väääl både din oro och din glädje!!!!! helt underbart och nu väntar vi bara på nästa glädjande besked!!! KRAAAAM

http://finarossinas.bloggplatsen.se

 

Eva H

8 oktober 2014 10:42

Jag hann tyvärr inte in här igår, men såg ju på FB det var ok tack och lov.
Fnissgråter åt Ronjas hopp och gladgråter åt beskedet!
GRATTIS x 2 nu då!
(För nu hoppas jag verkligen barnbarnet hunnit ut, för sin mors skull om inte annat.)

http://fyrfotingar.blogspot.com

Susanne

15 oktober 2014 00:03

Kram

 

Quila o Ronja

9 oktober 2014 00:45

Massor av kramar och tack till er alla, för att ni är så gulliga. Ja, nu måste det vara slut på allt elände...men det kan bara bli bättre nu, känns det som.
Kramar från mig
<3

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...