Nu så...tillbaka, som ny, hahaha!                  

Gårdagen först!

Dragträning....det börjar bli nära nu...den kryper liksom inpå....

Jag pratar om nästa tävling i drag, och det gäller Ronja igen.

Arbetsprov III...IGEN!

Det vore väl själva den, om vi inte skulle kunna få till det i år.

Vi har tre chanser på oss.

Man får inte ligga på latsidan inte!

Kan knappt tro det, men inom en snar framtid, är det ju även dags för Skorpans första dragtävling.

För hennes del, Arbetsprov I, som bl.a innebär att föraren,

dvs. JAG, måste befinna mig BAKOM vagnen, hela tiden!

Svårt?

JAPP!!!

"Ronnie-Ponnie heter jag,

O jag är så go o gla'

Vill ni ha en liten grej,

stoppa fem kronor i mig!"

Vi skojade alltid med den här ramsan, när Ronja var liten....

...den passade in på hennes sprudlande, glada, tokiga sätt.

Då sa vi;

-"Det här, det går över! Om inte annat när hon blir vuxen"

Nu undrar jag..."NÄR blir hon vuxen???"

(Hoppas aldrig)   

Ronja blir 6 år i oktober!!!

Slalom, det svåraste av allt, i vår värld!

Första och andra "åket", det gick så himla  bra!!!

(Och där skulle jag stannat!!)

Men jag ville köra en gång till, och då blev Ronja skittrött på mig!

Hon tittade på mig med en blick som sa:

- "Men för sjutton, matte, hur många gånger ska jag behöva bevisa för dig att jag fixar det här??"

Nästa vecka ska vi försöka få till en gemensam träning, med HELA vårt "lilla draggäng".

Så sällan det går.....men kanske!

Skorpan då...jaa, hon har ju inga problem med något...ännu!

Det var första gången som vi tränande ordentligt med vagnen.

Tränade moment, som blir i "ettan".

Slalom där också, men en enklare variant.

Joorå, helt ok, tycker jag.

Dessutom ska hon dra tung last!

100 kg, inkl. vagnen ska dras 200 meter.

Vi testade lite i går, med mig som last och endast ca 50 meter.

Imponerande att se hennes muskler spännas, och hur hon tar i för att få vagnen i rullning.

Underbart!!!

Mera jobb!!!

Som "terapihundar"

Det är ett "jobb" som vi ääälskar!

Personalen på min mammas boende stormar fram när vi kommer

och vill hälsa på "flickorna", men se dom är ICKE så intressertade just då.

"Vi har inte tid just nu....måste till vår "mormor".....och så springer dom båda iväg, utan koppel!

Och alltid alltid, stannar dom vid rätt dörr......"fort fort, öppna då!!"

GLÄDJE, KÄRLEK, LYCKA!

Vad annars?

Man känner värme....  

OCH NU....akta fingret nu.....

     "Så ja, Skorpan, nu tar jag hand om dig, vet du"     

Ronja vårdar sin bästa vän ömt.

"Uhp uhp uhp, det här är MIN soffa!!"

"Bara min!"

Sötaste i stan.....!

Likaså den här tjejen   

Vem är ägare till den här söta lilla tungan då???

Om ni nu kom ner hit, så hoppas jag att ni inte fått värk i fingret.

Ibland blir allt så totalt okontrollerbart, det här med bilderna.

Bara den också....och den....och den med....

Sån' är jag, älskar bilder!   

Nu så, nu är det slut i alla fall!

Kram på Er

Susanne

 

Eva H

9 augusti 2014 12:05

Nog klarar sig mina fingrar alltid :)
Det finns nog bilder de tröttnar på men inte töserna inte!
Så där som Ronja gör med Skorpan och hennes öron gjorde Kasper med Jesper. Också just med öron.
Jag har någon (Pappers)-bild där han verkligen lagt sig PÅ J för att han skulle vara still :D
Se'n tvättade ju både K och J Simons öron (o J förstökte med Petrus men han tyckte det var liiiiite läskigt.)
Jag har funderat om det är en "flock-grej". Öron är så pass känsliga, tänker jag, så att "lämna ut" dem så till någon annan tyder ju på förtroende. Att den tvättande då liksom säger "Så HÄR snäll o pålitlig är jag!" samtidigt som den tvättade visar både viss underkastelse o stor tillit.

http://fyrfotingar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...