Det går inte att göra så mycket annat än att vistas i vattnet,

och är man i poolen, jaa, då är det också rätt varmt 😅

Men, det är ju därför vi är på denna plats på jorden just nu.

Vi bara njuter av allt som finns att tillgå här.

Dvs. vädret, vattnet, maten och sist men inte minst, varandra.

Milton, Meya och mormor 😊

Det här är ju en helt annorlunda semester, mot den vi haft dom senaste åren,

(sedan våra egna barn blev vuxna)

Annorlunda, men otroligt fantastiskt, att få rå om barbarnen så här, helt själva,

en hel vecka i ett annat land.

Förutom alla pooler som är här, finns en "kanal"!

Där kan man vandra runt, med vatten till magen, eller göra som Mille,

flyta runt på badringen.

Maten.......det är helt otroligt!

Man hinner knappt avsluta den ena måltiden, förrän det dukas upp till nästa!

Ville man, då skulle man kunna äta heeeela tiden 😉

Meya älskar också att bada 😄

Har hört att det varit ganska dåligt väder hemma.

Då känns det ju som att vi åkte rätt vecka.

En blogg av mig utan bild på Ronja  o Skorpan.......näääe, det går ju inte.....😂

Våra fina ❤️❤️

Nähe, dags att slå igen ögonen ett tag.....

Det tar på krafterna att vara mormor och morfar.

Inte för att barnen är jobbiga på något sätt, nej då, tvärtom,

men man är ju inte så van längre, med allt "pass" som är.

En eloge till Mille o Meya, som är så duktiga.

(Dom sover lite länge på mornarna bara, så vi i dag höll på att missa frukosten, hahaha)

(Det ni, mamma o pappa) 😉

Kram på er

Susanne

Så där då, då var vi på plats i Side igen,

den här gången tillsammans med våra gulliga barnbarn.

Resan hit gick utan några som helst problem, inte en endaste liten försening!

Meya, hon har inte flugit så många ggr, och nu var det länge sedan, hon sa WOW!! är flygplanet lyfte från marken.

Som vanligt när man kliver av flygplanet, så häpnas man av värmen som slår emot en.

Efter en liten bussfärd till hotellet, så var vi då äntligen framme, och klockan hade då passerat midnatt.

Barnen var så otroligt duktiga, inget gnäll, allt var bara roligt och spännande.

Hotellet är toppen, servicen perfekt.....här finns allt (och lite till)

Att det dessutom är strålande sol, från en klarblå himmel, det gör inte saken sämre precis.

Svårt att med ord beskriva,

så det får bli några bilder (bara TVÅ....segt så in i vassen) härifrån.

Mille i vågorna....

Meya....  

Hundarna då?

Joo, klart man saknar dom.....men jag VET att dom har det så bra så, och blir väl omhändertagna.

Och det är det viktigaste.

Linnea sprang iväg på promenad med Ronja o Skorpan när vi lämnade dom,

och dom båda såg så glada ut.

Är övertygad om att dom kände igen sig och personalen har dom också träffat tidigare.

Sötaste ❤️❤️

Nu laddar vi om för morgondagen.....som jag tror kommer bli lika fin som i dag.

  Kram

Susanne 

               "Men kom nån' gång nu då, hissen!!!"            

Ronja har bråttom bråttom, när vi ska till min mammas boende.....

I dag fick bara Ronja följa med, eftersom Skorpan löper,

ville jag inte riskera stänk på någon äkta matta, eller så.

Hon älskar att vara med där.

"Tanterna" flockas runt henne, för att hälsa och klappa.

"Var är den där lilla, sa dom i dag, men hon kanske inte är så liten längre?"

Ronja gillar uppmärksamheten, och backar in med rumpan intill rullstol eller rullator,

och bara njuter av att bli klappad.

För att inte tala om den glädje hon sprider hos min mamma.....

Jag blir  varm inombords, avv att se det.

Så en sväng i vår skog......

Tror inte det finns en endaste stubbe eller sten i hela skogen,

som inte tjejerna varit uppe på.

Går vi bara vidare, utan att reagera, jaa, då sitter dom ändå kvar......

Tills jag fotat!!!

Väntar på klicket i kameran   

"Kolla kolla, jag hittade GULD!!!"

Egentligen är det alldeles för torrt för kantareller att trivas,

men vi hittade "ett gäng" som tydligen ransonerat med sin vätska......

"Nu var jag väl riktigt duktig, va???"

"Visst var jag väl?"

4 liter färdigrensade kantareller, varav hälften åts upp med god aptit,

och den andra hälften åkte in i frysen.

Lämnade t o m ganska mycket kvar i skogen.

Kom på att det ska ju rensas också, vilket jag inte hade riktigt tid med just i dag.

Stubbar hoppar jag också mer än gärna upp på!!!

Om man nu ska säga något litet om vädret, så var det väldigt behagligt här i dag.

Lagom varmt, lagom blåsigt, lagom allt!

Jaa, så fick  jag en sån' där ide' igen........(och hundarna ställer upp på allt jag ber dom)

"Hur tycker du det här ska gå till då, matte???"

"Ska vi bita tag i den här, och sedan dra iväg, eller??"

Packningen, jaa, den är väl så gott som klar, både för hundarna och oss.

Ronja o Skorpan lämnas i  morgonbitti, på DoggsensHundcenter, där dom varit tidigare.

Det enda ställe jag kan känna mig helt trygg med att lämna bort dom.

All omsorg är liksom individanpassad,

och kunde dom ta hand om Quila när hon var så sjuk, då klarar dom allt.

Vi känner oss trygga, vilket är det viktigaste för oss, när man ska på semester.

Pratade med personalen i dag,

och det är så roligt när dom säger att dom längtar efter Ronja och Skorpan.

(Även om dom så klart, säger det till alla hundägare,

så tycker jag det är toppen! Man känner sig så välkommen)

Jaha ja, då får vi se....nästa gång vi ses kanske är från ett annat land.

Kram

Susanne

Dagen startade med diverse fix inför den stundande resan....

Så här sista dagarna kommer man på små nödvändiga saker, som man bara MÅSTE ordna!!!

Visserligen är vi bara borta en vecka,

men det spelar ingen roll, när det gäller vissa saker.

Nu är det gjort i alla fall!

Nu återstår bara att packa ner allt i resväskan.....

Var även och tittade på en av döttrarnas husbygge,

som går framåt i rasande fart.

När man kommer hem därifrån, är man helt fullmatad med nya ideer!

Ideer hur man skulle kunna göra om lite här hemma.

Bara lite!!!

"Det vore väl kul....hallååå, maken"!!!

"Lustigt.....inget svar"?

Skorpan har hittat bästa platsen!!!

Om man frågar, hur det kommer sig att hon ligger i den soffan,

jaa, då ser hon så där fantastiskt söt och gullig ut¨!

Ni vet, så där så att man bara inte kan låta bli att "gosa" med henne lite.....

Jooråsåatt.....det var fler som hittade en perfekt plats!!

"Mm, vad skööönt det var här då!"

Vad gör väl det om hundra år....  

Tvätt av hund, stod också på schemat för dagen.

Man ska väl vara fin om man ska bo på "kollo"?!

Efter lite simträning, när dom då ändå var blöta, tog jag tag i det.

Det som tar längst tid, det är att få, åtminstonde Ronja, helt blöt.

Skorpan är iofs på god väg att få sin päls tillbaka, men det saknas lite än.   

Kvällspromenad, full av spring!

Det har varit något svalare i kväll, vilket gillades mycket,

och tjejerna fick massor av energi igen.

Kul att se.

Dom fick syn på den här badgrejen i bilen, och tog med sig  den ut på ett fält.

Alla leksaker, bollar, försvinner så lätt,

men den här, den syns bra.

"Jag kommer, jag kommer....springer ju så fort jag kan!!!"

Ronjas päls blir som "våfflad" efter bad,

för att sedan anta sin vanliga form igen, spikrak.

Ser dentenser på Skorpan också,

hennes päls blir nog rakare nu efter hennes enorma fällning.

"Blir det bra så här?"

"Näe, jag orkar faktiskt inte titta upp mera än så här....sååå trött" , sa Ronja.

Gissa att jag kommer sakna hundarna när vi är borta!

Vi lämnar dom på samma ställe som alltid, och jag vet att dom har det toppenbra där.

Förra året var Ronja o Skorpan där....året innan, då var Quila o Ronja där.....

Då var Quila så sjuk, så sjuk, men det var inga som helst problem att lämna henne.

Den gången hade vi inget val, helt enkelt.

Dom tar hand om precis ALLT.

Nu lite sova

Kram

Susanne

Visst är det varmt....och visst har jag gnällt och väntat på värmen...

Nu är den här, och vad händer då?

Joo, kommer på mig själv med att starta ett litet gnäll??

Fy på mig...det gillas ICKE!

Dom här flickorna, att dom tycker det är tufft med värmen, det går ju inte att ta miste på.

Det enda dom får tillräcklig svalka av, det är nog ett dopp i någon sjö.

Vi går även upp i "vår" lilla skog, för den känns också ganska sval.

Då blir det genast fart på Ronja o Skorpan.

Inte några långa rusher, men bus och tok-ryck, det orkar dom, minsann

Hittat godaste pinnen!

Har tränat lite med dom på ett tidigt stadie, att hämta saker.

Det kan vara precis vad som helst.

Gärna lite mindre, som är svårare att se.

Testade dom lite i dag, för att se om dom förstod vad dom skulle göra, helt utan kommando.

Ronja är riktigt duktig, måste jag säga, men då har hon ju också tränat mycket längre än Skorpan.

Jag "tappade" lite småsaker i det ganska höga gräset, t.ex en tändare, en ask halstabletter,

linsskyddet till kameran......jaa, man kan ju ha precis vad som helst.

Skojig "lek/träning" tycker vi.

I går kväll, då tog vi färjan över till andra sidan Bråviken,

för att där möta upp Mammut med sin matte.

Startade med en promenad, och trots att det var ganska sent, så var det otroligt varmt.

Det var det här som lockade mest!

"Puuuh, vad skööönt!!"

"Jag kommer stå här heeela kvällen"

Kom nu, Ronja.....korvgrillning!!!

"Vi är redo!! Blir det korv nu, eller???"

Joorå, visst blev det grillning.

Det finns nog inte mycket som slår en grillad korv i skogen, tror jag.

Sjön låg helt spegelblank, bara fiskarna som slog i vattnet.

Behöver jag säga att vi njöt?!

Tystnaden, vindstilla, fåglarna, inte en mygga eller knott.

Mammut och Skorpan har verkligen något speciellt ihop.

Dom "kelar" och är så gulliga mot varandra.

Mammut har ju varit en ganska "klumpig" gosse,

men nu har han växt till sig i sättet, och är så försiktig med henne.

Satt och tittade när solen sjönk ner i sjön.

Och det gjorde visst dom här också   

Efter flera timmars livskvalitet, vände vi tillbaka genom skogen  mot bilarna.

Det var då det hände......      

Behöver jag säga att jag höll på att bli helt tokig....IGEN!!

Att nöden inte har någon lag, jaa, det vet jag,

men hur i h*%&#!"e kan man sätta sig mitt på en gångstig och uträtta sina behov?????

Jag kan verkligen inte begripa det.

Hur är man funtad då??

Hur som helst, så hade någon äcklig människa gjort en stor hög, precis där vi gick.

Vi såg den inte, men det var ju andra som gjorde, om ni förstår vilka jag menar.

Skorpan blev värst "drabbad", Ronja var inte lika pricksäker.

Vad gör man?

Joo, vatten fanns det ju gott om i sjön, men inte hade jag någon tvål med mig precis.

(fast efter det här, som inte är första gången, får jag nog ha en schampoflaska i väskan också.)

Tänk tänk......i bilen ville jag INTE ha in dom!

Då kom min kompis på det!!

SKVATTRAM!!

Växten, som jag tycker doftar så gott, och fräscht

Vi lyckades hitta en del, och repade bort så mycket vi kunde av bladen.

Trädde på oss bajspåsar på händerna,

ner i vattnet med Skorpungen......sköljde    med vatten,

gnodde sedan in "Skvattramriset" i hennes päls, på dom utsatta ställena.

Och vet ni vad?

Det blev....hör nu...."skitbra" hahaha!

Vi tog oss hem i bilen utan att jag kände någon lukt alls.

Naturen är fantastisk!!

"GÅÅÅ nu då Mammut!!! Vi ska hem nu, i dag helst!!"

"Du stoppar upp hela spången juuu!"

En härlig kväll hade vi trots allt, sista  delen kunde jag gärna varit utan.

Vidriga människor det finns.

Man hoppar väl in i skogen, gömmer det som lämnat från sig,

under mossa, stenar, jaa, inte kan det väl vara så besvärligt?

Nu ska jag dra mig in mot sängen, för i morgon är det ytterligare en del på G.

Lekt igen!!

Kram

Susanne

Först, några ord efter gårdagen.

Det var en lite sorglig dag, en dag när många minnen kom upp till ytan igen.

Och så kommer det säkert alltid vara, på ett eller annat sätt.

Fina minnen, inte bara om allt det tragiska.

Den förtsa tiden klandrade jag mig själv mycket, för att inte ha förstått.

Men hur skulle kunna gjort det?

Jag gjorde det jag trodde var bäst, jag hoppades och hoppades, in i det sista.

All den värme och alla fina ord som jag får här av Er,

som jag vill kalla mina vänner, det gör så gott i hjärtat.

Stort varmt TACK till er för stöd, det gör skillnad.

                       Då kom den till slut!                     

Sommarvärmen

Joo, visst är det den vi väntat på, men hundarna håller nog inte med om det.

Det enda som riktigt hjälper är bad!

Och eftersom vi var hemma i dag, så fick det bli bad här.

Det tar inte alls lång tid innan poolen är renad, och hundhåren lägger sig fint i breddavloppet.

Det är dom värda, tycker jag, att få ordentlig svalka.

(Trots att jag var absolut emot det från början)

Lugn lugn...bråttom bråttom i vattnet....

Ronja får så klart inte bada ensam, så matten fick "offra" sig. (inte svårt)

Hur mycket vatten ryms i pälsen efter ett bad?!

Kanske man skulle mäta?

 Skorpan hade ingen större lust att bada i dag,

hon tycker det är lite läskigt att gå ner för trappan, tror jag.

Lite konstigt, med tanke på hur badtokig hon är i sjön, och vid simträningspoolen.

Men hon blev avsvalkad på annat sätt.

Ronja verkar dessutom tåla värmenn bättre än Skorpan,

trots den enorma skillnaden i pälsmängd för tillfället.

Hon gav sig ut för en fotbollsmatch med husse!!

"Jag tar den, den är min min min!!!"

(För sjutton, Ronja, nicka den INTE!!)

"Är du med, nu skjuter jag!!"

"Nej, jag springer och tacklar en motspelare i stället!!!" 

 Vår älskade "TOKA"!

STRAFF!!! 

 "Näe, jag trivs bättre häääär, i skuggan bland växterna"

 Ronja gjorde sällskap efter avslutad match.

Framåt kvällen, jaa, då blev det lite fart på Skorpan också.

Skogrunda med kantarellplock, och i sällskap med dom skällande rådjuren.

I kväll har dom båda legat på alltanen, med kalla handukar över sig,

så nu känns dom riktigt avsvalkade, båda två.

Barn och barnbarn har varit hos oss under dagen,

och då måste man ju som hund hålla full koll på dom små....hela tiden. 

Även om det  innebär att man då måste vistas i solen.

Tokhundar   

Dags för S O V

Kram

Susanne

Minns den här dagen så tydligt.......den 6 Juli 2012

Quila, vår första berner, hade varit sjuk en ganska kort tid,

och ingen trodde väl att det var så illa, som det visade sig vara.

  Det var drygt 1 månad tidigare, som jag första gången "kände" att något var fel.

En magkänsla bara......

Alla sa åt mig att sluta oroa mig hela tiden (vilket jag tyvärr ofta gör),

men jag kunde inte släppa det.

Några dagar senare, var allt i full gång!!!

Quila hade fruktansvärda smärtor, vi åkte till Strömsholms djursjukhus,

jaa, jag vet inte hur många gånger, mitt i natten.

  INGEN kunde hjälpa henne...

Jag vet inte heller hur många olika diagnoser hon hann få under den här månaden.

Borrelia, så klart...diskbråck, huggormsbett.....m.m, m.m

Första rätta diagnosen var hjärnhinneinflammation.

Åh, så ont hon måste haft i huvudet....det syntes på hela henne.

Hon genomgick en helvetesmånad, med alla undersökningar och olika medicineringar.

Hon låg även inlagd för smärtlindring.

HAde jag vetat då, vad jag senare fick veta, hade jag självklart inte låtit henne lida en endaste sekund.

Men veterinärerna var hoppfulla...medicinen ska bara ställas in ordentligt.

Hon fick bl.a cellgifter, kortison, antibiotika, och mängder av smärtstillande.

Den 6 juli, var vi åter på djursjukhuset, för att återigen ta prover,

för att se om blodvärdena ändrats något.

All personal som vid det här laget kände Quila,

tyckte hon såg piggare ut......men när provsvaren kom, jaa, då rasade ALLT.

Dom frågade sig hur hon över huvud taget kunde stå på benen.

Det var riktigt illa.

Kunde det vara fel på provet??

Ett ultraljud togs nu.........det visade CANCER!!

I lever och mjälte.

För att göra en lång hisoria kort, så tog vi med oss Quila hem.....hon var ändå rätt ok just då.

"Ta med henne hem, och när hon blir sämre, så kom bara", sa vår underbara vet.

1 timma senare var jag på väg tillbaka till djursjukhuset.

Quila hade kämpat så.....inte visat oss hur illa det faktiskt var.

Nu visste vi, och hon kunde slappna av.

Ronja låg och puffade på Quila, slickade henne i öronen......

Det här är så hemskt jobbigt att skriva om....men jag vill det ändå.

Hela historien, och mycket mycket mera, fanns på en blogg jag hade tidigare,

som tyvärr blev "stulen", så jag skriver det igen, för jag vill minnas.......

Vi satt på golvet i ett rum, fyllt av tända ljus.......bara Quila och jag....

Hon satte sig upp, lade tassarna på mina axlar......slickade mig i  ansiktet......

(som var helt blött av mina tårar, precis som det är nu.)

Så lade hon sig ner i bädden, med en tass i min hand......

När hon fick sprutan, behövde veterinären knappt börja trycka,

förrän hon slappnade av i varje muskel, och somnade så skönt.

Ifrån all smärta, som fått henne att skrika om nätterna......jag kan fortfarande höra henne,

det hemskaste som finns, detta skrik.

Nu var hennes kamp över.

Ronja, Ronja...hon hade misst sin käraste vän, och hennes ledare.

Nu blev Ronja sjuk....sjuk av sorg.

Hon åt inte, rasade i vikt......hon var så bedrövad och ledsen.

Magsår!

Man kan dö av sorg.

Som tur är, fick vi bra hjälp och medicin för henne, så hon kom tillbaka till livet igen.

Den som gjorde stor skillnad i hennes tillfrisknande, det var......

...så klart Skorpan!

Hon kom in i vår familj som en liten virvelvind.

Och hon har såå mycket av Quila i sig, den här lilla damen.

I dag, 2 år senare, har dessa två flickor blivit dom allra bästaste vänner.

I vått o torrt.

Vi ser ofta beteenden hos Skorpan,

som påminner så mycket om Quila.

Skorpan åker ofta i backen med ett nacksving av Ronja....

...men lika ofta är det tvärtom också!

Skorpan har växt till sig, och nu är dom båda rätt jämna när dom har brottning.

Måste även nämna lite om helgen som varit.

Våra vänner, tog alltså med oss på en överraskningtripp.

Vi visste absolut ingenting, vilket är så galet roligt.

Platsen vi hamnade på tillslut, där vi också övernattde i en stuga, den var så otroligt fin.

I skärgården, bland kobbar o skär......ett underbart väder, med alla våra hundar med....

Det kan väl inte bli bättre.

Vår vänskap går tillbaka över 35 år, så vi känner varandra utan o innan.

DET är vänskap.

Att även våra hundar är bra kompisar, det är också kul.

Nova, som sitter till vänster, hon blev helt galet kär i Skorpan,

vilket syns tydligt på den här bilden.

Hon riktigt trycker sig mot sin vän.

Tack våra vänner, för en, som vanligt härlig helg.

Och Quila....hon kommer för alltid finnas i våra hjärtan.

Sorgen är hemsk....den gör så ont, så  ont.

Just i dag var det extra jobbigt igen.....men  det känns också skönt att få gråta, och minnas.

Nu, efter 2 år, så gråter jag inte varje dag......men hon finns där inom mig,

är med mig...ALLTID.

Den alltid leende Quila, du fattas mig

Kramar

Susanne

Jaha.....

Då åker vi igen, mot helt okända mål

.........och eftersom matten glömde kameran??? Så blev det inte mycket till bilder i dag inte.

Så här tycker jag om det...😖😖😖😖😖

Hur kan det hända? Den frågan ställer sig alla i min närhet!

Hur som helst, vi träffade våra kära vänner, och sedan var det bara att följa deras bil.

Första stopp = Stendörrens naturreservat.

Så otroligt vackert, med  alla fina kobbar och skär.

Där grillade vi korv ,  hundarna badade , och ja, vi hade det helt enkelt ganska skönt.

Efter några timmar i denna härliga natur, som även innehöll hundpromenad,

fortsatte vi vår resa mot....?

Svärdsklova!

Hade aldrig tidigare hört det namnet,

men jag kommer absolut att lägga på minnet.

I kväll, god grillbuffe på Campingens restaurang,

där vi, tro det eller ej, kunde sitta ute, utan att frysa!?

En härlig dag.....UTAN bilder dock, vilket retar mig en aning.

I morgon får det bli ändring på det, minsann!

Hoppsan....hade visst några bilder i "PADDAN"?! 😊

Kram

Susanne

🐾🐾🐾🐾🐶🐶