Kvällspromenad......kan det bli bättre än så här? 

Skorpan har inte riktigt tid att sätta ner baken ordentligt...

Finns det bara en stubbe, då vet man, att Ronja snart kommer stå där!

Går man vid den här tiden på  kvällen,

då kan man vara ganska säker på att få se några andra djur än hundarna i skogen...

Jaha, se där ja.......Rådjur

Joorå, nog ser vi dom allt!

"Typiskt, att jag inte får springa till dom...bara lite....Skulle ju bara hälsa lite på rådjuret!!!"

Kommer säkert kunna lite på Skorpungen till 100% också en vacker dag.

Man ska väl kanske aldrig säga aldrig, men i Ronjas fall,

så är jag rätt säker på att hon inte skulle sticka efter något djur...

Om jag inte sa något annat så klart.

             Under några dagar har vi haft ett himla liv.........

Det kom från fågelholken!

I dag stack den här lilla "killen/tjejen" ut näbben.....

"MAAAAMMA!!!"

"Vi är såå hungriga!!"

"Var ääär du??"

  Uj uj uj, vad dom får jobba och slita, för att mätta ungarnas magar.

Det roliga var, att prick klockan 21.00, då blev det knäpptyst!!!

Fått mycket gjort i trädgården i dag.

Fixat till några saker som jag hittat i skogarna, på våra äventyr.

Myshundarna!

Kram

Susanne

  Att få ge sig ut i skogen......men hundarna och en fika-korg,

det är ett riktigt "Må-bra-medel"

    Ibland är det skönt att göra det helt ensam, och ibland med någon likasinnad.

     Att få med sig sonen, som hade en ledig dag från "matlagningen" på Grand,

det är aldrig fel!

Det är både hundarna och jag helt överrens om.           

Inte varje dag man festar på en räkmacka.

Gott!

"Och vi då???"

"Vad får vi???"

Efter promenad och fika, hamnade vi i en sandgrop, där vi varit förr.

Det är en grop som förr användes till att provskjuta kanonerna,

som tillverkades på Stavsjö Bruk.

Ronja och Skorpan älskar att få springa i sanden...upp och ner!

Brant så in i hoppasan, så man får ta i med benen för att ta sig upp på toppen.

"Så där ja, då var man högst upp då!"

Skorpan tog sats, och kastade sig utför....

Här fick Ronja syn på en "liten figur" som kom smygandes ut ur skogen....?

Det var en äldre dam, med två små, små hundar i koppel......Jaa, vad händer då?

Joo, Ronja far iväg mot "damen"......skällandes, så klart....

Skit, tänkte jag, men sa i stället..."Kom här Ronja....så där gör man väl inte"

Döm om min förvåning, när Ronja stannar och sätter sig ner,

20 meter innan sällskapet, och är helt knäpptyst?!

Bra där, Ronja!!!

"Jag ber om ursäkt, om hon skrämde er, sa jag.....och gissa vad...."damen" svarade inte ens,

utan bar iväg med sina små hundar, in bland snåren,

förmodligen livrädd för att dom skulle bli uppätna, alla tre   

"Arbetet" i sandgropen fortsatte.....gräva, i hopp om att hitta något.

Rejäl träning att ta sig upp på toppen...

Oj då, här skäms visst Ronja lite!

Dags att vända tillbaka till bilen......då inser vi att vi "tappat" ett koppel.

Säger åt Ronja att söka.....hon springer iväg, letar.....

...gissa att vi blev snopna, när hon helt plötsligt kommer nerglidandes i sanden,

med kopplet i munnen!!!

Vilken tjej!!

Förmiddagens regnväder, omvandlades till soligt väder när vi kom hem.

Skorpan skulle då få sig ett bad.

Hon fäller som bara en berner kan fälla,

och allt ska ju bort, då kan jag lika gärna hjälpa det lite på traven.....

"Jag tar också gärna ett bad!!"

Men nej, det gälde bara Skorpan i dag.

Nästan så jag undrade om hon skulle bli helt naken?

Kamma, kamma, blåsa ,blåsa......och titta där, det finns lite päls kvar ändå?

Det blev en lång dag, men en bra dag.

Trötta hundar snarkar så väggarna skallrar.

Och nu säger även jag godnatt

Kram

Susanne

            Quila.......för er som kanske inte vet, så var Quila vår första berner.    

         Hon dog för snart 2 år sedan.....2 år!!! Men ibland känns det som det var igår.  

   Satt och tittade på bilder från den tiden, och fastnade på några,

som togs för precis 2 år sedan i dag.

Den här t.ex

Quila hade fruktansvärda smärtor, och på natten var det som allra värst.

Hon stod upp, kunde inte lägga sig, och bara skrek och skrek.

Minns att jag satt och ringde och ringde den natten, ringde till veterinärer,

i hopp om att få hjälp.

Till slut fick vi komma till Strömsholm.

Jag minns den bilresan så väl.....Quila stod upp hela vägen.........åh, vad ont hon hade.

Det var fruktansvärt.

I dag, jaa, då tänker jag att man kanske skulle låtit henne somna in där och då.

Men veterinärerna trodde nog inte att hon var så sjuk, som det senare skulle visa sig att hon var.

Smärtlindring, kortison, antibiotika.......

Den här bilden är tagen efter att vi kommit hem, och tar en sakta tur in i vår skog.

Ronja var såå orolig, släppte inte Quila många minuter.

I dag, då ser jag så tydligt på bilderna, att hon var så trött, så trött.

Dels av alla sömnlösa nätter, och all smärta.

Allt började med hjärnhinneinflammation.......sedan gick det snabbt.....alldeles för snabbt...

Underbara Quila.......jag saknar dig fortfarande så......hon blev bara 6 år.

Kämpade in i det sista.......tills det inte gick längre, och vi fick låta henne slippa....

Ronja Ronja......utan dig vet jag inte hur det hade varit.

Nu hade vi dig att ta hand om, du som förlorat din bästa vän......

Ronja blev så sjuk....sjuk av sorg.......det tog lång tid innan hon blev sig själv igen.

Ända tills den här lilla älskade Skorpungen kom in i våra liv.

Det finns såå mycket av Quila i Skorpan....jag är säker på att vi hade någon med oss,

när det bestämdes att just Skorpan skulle följa med oss hem, den där dagen.

Det tog lite tid.....ganska lång tid faktiskt,

innan Ronja kunde släppa sin oro, och ta till sig Skorpungen.

I dag betyder dom allt för varandra....

Livet går vidare.....och även att vi ju vet att detta kommer hända,

att vi förlorar våra kära, älskade hundar, så gör vi om det....igen och igen.

För när dom finns här hos oss, så gör dom så otroligt stor skillnad.

Jag skulle inte vilja leva ett liv utan dom....aldrig.

Vi försöker därför att njuta av ALLA dagar tillsammans......

Utan dom, vore  det ganska innehållslöst för min del.

Har gråtit, men har även kunnat le, åt alla fina minnen som för alltid finns kvar.

Minnena kan ingen ta ifrån oss.

Men, kommer den där smärtan vi känner någonsin försvinna helt?

Förmodligen kommer jag skriva ner en hel del minnen den kommande tiden.

Minnen fram till den där dagen.....

På min förra blogg, som någon "stal" ifrån mig, där fanns allt dokumenterat.

Det kändes på något sätt bra att få skriva av sig där....bearbeta sorgen.

Men nu finns den inte där, allt är borta för alltid,

så därför kommer mina minnen skrivas ner igen.

Kram från oss

Susanne

Vilken dag!

Vilket ställe!

Jag hade aldrig hört talas om det här tidigare.....Palstorps Hage.

Det finns lekland....och så finns det LEKLAND!!

Allt är byggt i skogen, av enbart enkla medel.....ingen lyx,

inte flashigt på något sätt, men säkerheten har man inte "tullat" på.

Och vad är väl den här formen av lek, i jämförelse  med alla dyra, "pedagogiska" lekpalats?

Så mycket bättre, och roligare.

På riktigt, liksom.

Milton ska skörda.....

Det gäller att ha tungan rätt i munnen......

"Kom och köp, kom och köp!!!"

"Här finns det....jaa, vad finns det kvar egentligen???"

Korven.....SLUTT!

Kexen....SLUTT!

Bullar....SLUTT! osv. osv.....Lite lite senap kanske   

"Att jobba i kiosk, det är vi bra på!!"

Vad kul att man även kan ta med hundarna här!

Massor av klättring, det blev det!

"Blir det någon matsäck här, eller?"

"Kan man få en glass då, kanske??"

Det här stället rekommenderas varmt till alla barnfamiljer.

Det finns något för alla.

Även en del djur att klappa.....höns, får med sina lamm, kaniner.....

Och ALLT är i skogen, kan man säga.

Utom "Hopp-i hö" som självklart görs från höskullen.

Det är inga problem att ha hundarna med sig,

dom sköter sig så bra, så bra.....det är väl bara alla barn som vill klappa,

som blir lite mycket, kanske.

Jag sa faktiskt ifrån i dag.......

VARFÖR, blev då frågan.....

Vi tog färjan över Bråviken, både dit och hem.....Milton fick bestämma färdväg   

Är det en "Mormor-dag", då får man väl passa  på.

Summa sumarum....bra dag, med bästa sällskapet...Mammut + tvåbeningar.

Glada barn och perfekt väder.

Låter som en liten dröm kanske, men så var det, hehe.

Lämnade hem Mille, och bestämde att vi snart gör något skoj tillsammans igen.

Så hem och slappa lite....(läs hundbus/borstning av snart pälslös tös)

"Nu vill vi faktiskt inte vara ute mera i dag.....!!!"

"ÖPPNAAAAA!"

Det var allt från oss.

Kram

Susanne

   "ÄNTLIGEN!!" sa Ronja, när vi hittade den förrymda bernern.

       Den har varit borta ända sedan Skorpans skendräktighet.......men i dag,

då äntligen kom den tillbaka igen.

"Har inte riktigt tid med dig nu, Skorpungen...måste ta hand om min lilla valp här nu" 

"Men puss på dig"

Oj oj oj, det var mycket att göra.......

"Snacka om smutsig och ovårdad!!"

"Får till och med ta till tänderna här!"

"Man blir heeeelt slut!"

"Puh, vad trött jag blev nu!"

I dag var visst kameran inställd på närbilder....MÅNGA närbilder.

Men, som vanligt, vill man inte titta, då struntar man i det......Jag vill gärna ha kvar dessa bilder,

och ser det som en smart grej att ha dom här på bloggen.

Tjofselinas Z Diezma heter jag, och jag är så go' o gla'.......

......men jag kallas för Skorpungen   

Vi åkte till Milles (barnbarnet) skola i dag, för att han skulle följa med oss honom hem.

Dels skulle han gå med morfar på fotboll i kväll,

och så ska jag och hundarna ta med honom på äventyr i morgon.

Gissa att han tycker det är spännande.

Resan går till en plats som vi inte besökt tidigare, där det finns massor av äventyr,

och dessutom får hundar följa med!!

Det ska bli så kul, det tycker även en mormor.

Pannkakorna stekta, handlat lite smått och gott att ta med i kylväskan....bilen packad......

Starten går via färjan över Bråviken...bara en sån' sak!

Och nu kom jag på.....bäst att ladda batterierna till kameran!

Kan ju tänkas att jag får för mig att ta en bild.....eller två   

Allt gott, ta vara på dagen.

Kram

Susanne

Meya, hon är såå förtjust i Ronja....och vem är inte det   

Mitt i en lek, eller bad, så kommer hon på att hon bara måste klappa om Ronja lite till....

Nej då, inte tigger väl våra hundar inte!!!

ALDRIG!

Dom håller bara Milton sällskap när han äter plättar.......

Jaa, iofs är ju plättar det bästa dom vet...men, inte tigger dom!

Äldsta dottern med barn har varit här i dag.

Alldeles för kallt i poolen, sa Milton och Meya,

för att i nästa stund vara helt blöta efter att ha badat   

Meyas första dopp var visserligen ofrivilligt, men hon gick även i av egen fri vilja.

Vi tjatar ständig om att man INTE får springa på poolkanten....tror ni någon lyssnar? Näääe!

Ett litet snedsteg, så åkte alltså Meya i vattnet...PLUPP!

Det var bara att böja sig ner och dra upp henne....inte blev hon så rädd för det inte.

Nu får barnen ALDRIG vara i närheten av vattnet när vi inte är där, för det är såå lätt att något händer.

Man skulle ju hoppas på att dom lär sig av misstagen...men det kommer säkert hända igen.

I kväll var en riktigt skön, nästan sommarkväll.

Saknas väl bara lite värme kanske.

Skorpan och Ronja fick "tok-ryck" på åkern!!!

Helt stolliga, sprang dom runt, och såg knappt varandra.

Ett tag var man nästan rädd att dom skulle krocka i farten.

"Hej Hej, här är vi!!"

"Ska vi springa ett tag till, eller??"

"Sitter jag fint nu"?, undrar vår lilla "nakenfis"   

Rådjur, fasan, och så den här lilla räven, det var kvällens möten i skogen.

Som tur var, hade vi just kopplat hundarna, när räven kom springandes rakt emot oss på stigen......

Oj, vad bråttom den hade, och såg oss tydligen inte först.

När den till slut fick syn på oss, som stod där och tittade, blev den som förstenad.

"Oj, vad ska jag göra nu då?"

Bilden blev inte så tydlig, men den såg inte alls ok ut i pälsen, och svansen var som en liten "pinne".

Skabbräv, som satte sig och kliade frenetiskt....stackars...

Och jag vill verkligen inte att hundarna ska bli smittade.

"Var sjutton tog den vägen egentligen,

den där lilla, som såg ut som en hund, men luktade något helt annat???!"

Den här stigen är som en dröm att vandra på,

när sommaren börjar närma sig....så lummig, grön och fin.

Lilla Skorpungen, som bara klär av sig mer och mer.....

och jag kammar och kammar, för allt ska ju bort, tänker jag.

Ronja, hon har bara fällt så där otroligt mycket,

som bara en berner kan fälla, en endaste gång i sitt liv.

Men jösses, då var det inte många strån kvar på hennes kropp!

I morgon, då minsann ska det hända saker, här....

Tills dess

Kram

Susanne