Direktlänk till inlägg 24 februari 2014
Tillbaka på lasarettet!
Först röntgen, för att se så allt låg rätt........
sedan vidare till ortopeden.
Åh, äntligen skulle gipset klippas bort.
Endast en vecka, och jag tyckte det stank om handen...Bläää! Vidrigt.
Men, så skönt det var....."Nu bara måste jag tvätta mig", sa jag till läkaren
Så var det undersökning....."Rör så mycket du kan på fingrarna!"?
Det gick inte över huvud taget?
Helt stela fingrar, och det gjorde fruktansvärt ont.
"Jaa, du har ju gått väldigt länge med din artros", sa dr....
Hm.....jo, visst har jag haft ont i mina fingrar, men vad sjutton, det är inget som jag dör av.
Hur som helst, ett par veckor till med gips,
det skulle inte vara bra för dom andra fingrarna.
Så det blev en liten skena i stället.
Jätteskönt, men inte så tryggt, kanske.
Dessutom så bara for den av, när jag kom hem?
"PLOPP"! bara.....
(Bilden lånad från Google)
Har en vän, som ska hjälpa mig få till en bra lösning,
som är både stabil och sitter kvar.
(Eller hur, Ing-Marie?)
Nu så, nog om fingret!!!
Lite vårtecken kanske..............
Full rulle i stacken!
Full rulle på Ronja!!
(Med sin älskade handske, som hon "stal" från husse i går)
"Vadå!!! Det är ju vår, då behövs väl inga handskar?"
Varför köpa leksaker till hundarna?
Hade sällskap hela dagen på lasarettet av "mellan-dotter", som var ledig.
Skönt att slippa vara ensam under all väntan som dagen innehöll.
Och att vi därefter hittade ett litet fik,
som hade goda räkmackor, det var inte heller fel
Så var det hundarnas tur att få ha lite skoj.
Jag kan tycka att det är rätt roligt med lite "misslyckade" bilder.....bilder som inte
blir så där perfekt uppställda, ni vet.
Egentligen är det mycket mera liv i dom.
Skorpan Skorpan, du äter väl inget, va???
"Nääe......inte jag inte, det vet du väl Matte"
"Jag skaaaa spotta ut det..... håller ju på, ser du väl"
Som sagt, ibland vill det sig inte riktigt
"SLUUUUUTA!!!"
"Nu skiter vi i det här......."
Men, jag råkar ju vara ganska envis.....så en och annan bild blev det,
där ingen blundade, eller, var på väg någon annanstans.....
Jag vet, jag är tjatig, men jag blir ju så glad!!!
På riktigt!
Har fått så många meddelanden, sms, samtal........från vänner både "här o där"
Underbara människor, som bryr sig om varandra.
Tack såå mycket.
Det är just när det är lite tufft, som man vet vilka ens vänner är.
Det behövs så lite, för att göra någon glad.
Kramar till er
Susanne