I dag är det verkligen en mycket minnesvärd dag.

Vi hade haft en ganska tuff tid sedan sommaren........Ronja mådde allt annat än bra.

Början till magsår, deprimerad, håglös.........så full av sorg.

Det var så hemskt att se henne.

Allt detta berodde på att vår älskade berner, Quila, lämnat oss mycket för tidigt,

pga cancer, denna fruktansvärda, hemska sjukdom.

Hon var endast 6 år.

Vet inte om det var en slump,

      eller kanske var det förutbestämt..........vad vet jag?

Vi hade tittat på flera olika valpar...........men jag hade ju träffat Skorpan,

som vid vårt första möte bara var 11 dagar.

Hon tog sin plats i mitt hjärta direkt!!!

     "Inget snack", sa hon......jag ska bo hos er.     

   Ni som följt bloggen, minns kanske hur det var.

För ett år sedan flyttade den här otrolig söta lilla varelse in hos oss.

Tjofselinas Z Diezma aka Skorpan.

Vissa saker går bara inte att förklara.

Det bara händer.

En annan sak, som var lite märkligt i sammanhanget,

det var att vi sommaren 2012 var på en utställning och dragtävling med Ronja.

Visst hade vi tittat lite efter valp, men vi visste ingenting alls ännu.

Då upptäcker jag, att jag tagit flera bilder på en speciell hund.........en hane,

som jag tyckte var så fin.

Hade ingen aning om vem han var,

och jag brukar ALDRIG ta bilder på hanhundar, när vi är på utställningar.

Knappast på andras hundar över huvud taget.

Men han tittade på mig så härligt.

Rakt in i kameran........

Gissa vem han var?

Jo, "Zante", som skulle bli Skorpans pappa.

Vad var det som spelade in här?

Det mest tragiska, och så hemska, det är att denna härliga hund,

dog hastigt, dagen innan Skorpan och hennes syskon föddes.

Men vilka underbara valpar han lämnade efter sig!

Lilla söta Skorpungen..........hon kom just i rätt tid.

Ronja mådde snart mycket bättre.

Och trots att hon inte ville visa att hon gillade Skorpan från första stund,

så vet jag att hon blev jätteglad över att hon kom in i hennes liv.

Älskar denna bild, tagen dag 1, när dom båda försöker bekanta sig lite med varandra.

Skorpan var såå försiktig.......läste nog Ronja direkt.

Flög inte på henne, på valpars vis, utan bara fanns där, straxt intill.

Tänk vad fort det här året har gått.

I dag känns det som att Skorpan alltid funnits med oss.

" I dag har vi även varit "vårdhundar"........"

Att kunna glädja andra, det är bland det bästa som finns.

Jag försöker ta med Ronja o Skorpan så ofta som möjligt, till min mammas boende,

förutom när det är "lervälling" ute.

 Alla dom boende blir så glada när hundarna är med.

Som vi ju vet, så blir man lugn i hjärtat av att klappa en hund.

(Och en berner älskar ju att bli klappad......"Win-Win")

Så tog vi en långpromenad i stan'.

Och fick sitta och vänta lite på husse.........

Skorpungen.

Ronja.

Inget är som väntans tider..........

"Du tittar däråt, så tittar jag häråt......så  ser vi om han kommer"

Vi har även provkört lite flera bilar i dag........

Ju flera man provar, dessto svårare blir det att bestämma sig.

Jättesvårt!

Men en vacker dag inom snar framtid, då har vi bestämt oss.

I morgon blir det stora bak-dagen här hemma.

Då kommer barnbarnen hit för att hjälpa till att kavla....och kavla......

Pepparkakshus kommer också byggas.......med Nonstop på taket....

Kram och fortsatt trevlig första adventshelg

Susanne

 

siriosmilla

30 november 2013 23:22

Ja, vad fort tiden går! Inte kan man tro att det är ett helt år sedan ni fick Skorpan! Vilken härlig hund! Det är sådan tur att man har dom!

http://www.siriosmilla.blogspot.se

 

Quila o Ronja

30 november 2013 23:30

Visst är det, Brita! Vad skulle vi göra utan dom?
Ja, Skorpan är väldig speciell på många sätt. Hon har dessutom väldigt mycket likheter med Quila.........

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

 

Titti

1 december 2013 00:01

Jag får en tår i ögat när jag läste din blogg i dag om Quila som gick bort i cancer och lilla Ronja som nästan sörjde i hjäl sig av saknad efter Quila och vackra Zante som inte hann få träffa sina valpar.
Man ser på bilden hur lilla Skorpan närmar sig Ronja med försigtighet, som om hon säger till Ronja : här är jag, jag behöver din kärlek och hjälp att växa upo i den stora världen.
I dina bilder i dag så kan man se att dessa två vovvar verkligen äkskar varandra och att livet är underbart.
Tack för att du delar med dig Susanne, om ditt liv med dina hundar.

Kram
Titti

 

SytantenSytanten

1 december 2013 00:09

Hon är så söt lilla skorpan och tungan hänger där den ska...ut genom munnen. Hon ser så glad ut på alla bilder. Kram Sytanten

http://sytanten-bettan.blogspot.com

 

Quila o Ronja

1 december 2013 00:50

Det ÄR sorgligt, att förlora en vän. Det tog lång tid att sluta gråta.
Du har precis rätt i det du skriver, jag tror verkligen att dom betyder så mycket för varandra.
Alla behöver en riktig vän.
Tack själv, Titti, för att du tittar in till oss.

Kram
Susanne

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

 

Eva H

1 december 2013 10:53

Tänk att det redan är ett år.
Jag tycker ju fortfarande att de växer för fort, de där valpisarna ;)
Men de är ju så söta även som "vuxna" ("" för Skorpan då....)
Visst är det underbart att få glädja andra! Skulle inte förvåna mig om det sovs bättre och rent allmänt är lugnare när tjejerna hälsat på.

http://fyrfotingar.blogspot.com

 

Sussa

1 december 2013 12:50

Tänk vad tiden går! Milou är ju över året nu. Fattar inte att vi har haft honom så länge, det lilla yrvädret. Vad jag skulle säga var att när jag titta på bilder av Ronja så hajar jag till först. För jag tror att det är Mille du har på bild, fast att han har mer vitt än henne. Men nu vet jag vad det är som gör dem lika, det är det där lugna ansiktuttrycket som de har. De lugna, mörka och fina ögonen. Kram på er :)

 

Sofia

1 december 2013 15:39

Så söt hon var som valp!

http://www.echosierra.se

 

Susanne P

1 december 2013 21:58

Jag har följt dej och dina underbara hundar i många år så jag har verkligen känt, upplevt och gråtit och skrattat massor med er...

Men sen kan man undra; vad är det som gör att man liksom fastnar för en viss hane/valp?
Vad har han/hon som ingen annan har?
Varför just han/hon?
Hmmm....jag tror du förstår vad jag menar. ;) ;)

Men så är det bara. När man hittar rätt så är det bara RÄTT! ;)

Kram & tack än en gång för underbara bilder. <3

http://www.susannep.blogspot.se

 

Quila o Ronja

2 december 2013 00:54

Hej Sussa!
Just det....där har vi det! Det där uttrycket, som faktiskt inte alla har, det är så fint. Ögonen säger så mycket.
Kram till er också <3

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

 

Ute på landet med hundar & höns

2 december 2013 19:15

Usch , det gör så ont i hjärtat med våra älskade änglahundar.
Men visst kommer jag ihåg när skorpan flyttade in.

Tänkte också på att Meya växt jätte mycket. Jag har ju följt bloggen ett tag nu ;) Hon var ju inte änns född när jag började läsa.

Kram Anna

http://www.annaslantligaliv.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...