Nu så, äntligen känns det som jag kan andas ut igen.

Efter en helvetes-natt.....Ronja har varit orolig, gnytt och småskrikit, så fort hon rört sig.

Ringde Norsholm, som är det närmaste jouröppna djursjukhus, för att prata och fråga.

Mest för att bli lite lugnad.

Kan väl inte säga att jag blev lugnad dirkt,

för det ställdes dom mest skrämmande diagnoserna.

Hjärnhinneinflammation, diskbråck, borrelia, och mycket mera.

Dom nämnde inte ens sträckning!

Men, jag själv kände att det vore det mest tänkvärda.

Hur som helst, vi klarade natten, jag var glad att det blev dag igen,

och startade operation, få-en-tid-till-veterinären!!!

Det är helt otroligt, egentligen.

Man ringer om en akut sjuk hund, kommer inte ens fram på telefon,

får bara knappa in alla uppgifter, och ska sedan bli uppringd av dom.......4 timmar senare!!!

4 TIMMAR!

Inte ok alls.

Eftersom jag inte tänkte vänta på det, så ordnade det sig på "annat vis"

(inte så omtyckt kanske, men det gick)

Nöden har ju ingen lag, eller hur?!

Jag tänkte då inte se på hur Ronja led av sina smärtor, utan att jag kunde hjälpa henne.

För att inte tala om den här lilla Skorpungen, hur hon led....

Hennes allra bästa bästa vän mådde inte bra, då blir man väldigt orolig, när man som Skorpan,

inte har så mycket livserfarenhet ännu.

Hon låg mest stilla, precis bredvid Ronja på gräsmattan......

Joo, lite ben att fördriva tiden med, det gick så klart ner.

Åkte så till veterinären, som gjorde en grundlig undersökning.

Gick igenom hela Ronja, från nos till svanstipp.

Och, precis som vanligt, blev Ronja en ganska ok hund när vi klev in genom dörrarna.

Det kunde dock konstateras att hon hade ont i nacken, ville ogärna böja ner huvudet.

Smärtan strålade ner över bogen.

Man vet ju själv hur jäkla ont det gör med ex.vis nackspärr.

Ingen temp har hon haft, fina slemhinnor, ätit och druckit bra.

Smärta!!

Fick även springa med henne, och hon haltar inte, men går orent fram,

vilket också stärker teorin.

Hon fick smärtlindring på plats, och ska fortsätta med det ett tag.

OCH.....hålla sig lugn, hahaha! Utmaning!

(skojar)

Nu är jag lugn igen, Ronja Ronja, du skräms.

Jag kanske överdriver, men jag mår så dåligt, blir så orolig, när hundarna inte är ok.

Så här, med huvudet nere i backen, så kunde hon inte ligga förut!

Jag är rörd till tårar, över Er alla, och alla fina, tröstande ord ni skrivit.

Det är verkligen helt otroligt.

Många av er har jag aldrig ens träffat på riktigt, men ändå känner jag äkta värme.

Det är jag såå tacksam över.

Skulle vilja krama om er alla, jag hoppas att ni känner det.

TACK!

Så lite om den där vandringen vi gjorde, till Rövarborgen!!!

Vi var alltså fyra "kärringar", och fyra hundar,

som drog iväg för att se den gamla borgen och sedan hitta till en sluss, som vi gärna ville se.

Det lär vara en kung, Gustav VI Adolf, (tror jag) som gjort utgrävningar här som ung.

Han var väl arkeolog (tror jag)

Vi var inte alls säkra på exakt var vi skulle.........

Men vacker skog var det på vägen dit.

Och så, till slut, så låg den där.

Stora Rövarborgen!

Ståtligt måste det varit, stort och magnifikt.

Vilket jobb!! Bara att tänka sig hur alla dessa stora stenar fraktades upp till toppen,

det går nästan inte att föreställa sig.

Självklart fanns även en ättestupa här.

Undrar hur många som fick sätta livet till här.....?

Att försöka sig på en bild som visar hur högt det var, det går inte.

Men inte ens Ronja vågade sig ner över kanten, det säger en del.

Så fortsatte vandringen, i jakten på Götra Kanal, och slussen som vi inte hört talas om.

Trots att jag faktiskt är uppvuxen i just dessa trakter.

Vi gick inte på några stigar precis, utan det var mera över stock o sten.

Ronja hittade ett jakttorn som ,så klart, måste utforskas närmare, tyckte hon.

Skitig hade hon också hunnit bli här, men inga tecken på smärta, eller något annat konstigt.

Vi hittade till slut både kanal och sluss, där vi intog matsäcken i solen, och hundarna simmade.

Det var livskvalitet, igen!

Här böjar vi närma oss bilarna, men ingen av hundarna visar väl tecken på trötthet,

eller något annat heller, för den delen.

Efter en kvart i bilen, stannade jag för att uträtta ett ärende,

och fick för mig, att jag måste bara kolla hundarna?

Då fick jag en känsla att det var NÅGOT?

Ronja låg på ett annorlunda sätt, tittade på mig på ett annorlunda sätt......

Äsch, hon är nog bara ordentligt trött, tänkte jag då.

Och, när hon sedan hoppade ur bilen hemma, skrek hon?

Så började det.

Nu hoppas jag att det går bra det här, och det gör det så klart.

Inga bakslag vill jag ha.

OM det skulle vara så att hon inte svarar på behandlingen, då kommer man röntga osv.

Jag är lugnad, och Ronja har inte ont.

Det är det enda viktiga i min värld just nu.

Kram till Er alla vänner där ute i etern.

Susanne

 

Susanne, Mille & Milou

17 juni 2014 07:55

Blir så rörd över att allt gick bra med Ronja. Förstår så väl din oro och ängslan över hundarna. Jag är likadan!
Jag blir ju skogstokig när Mille mår dåligt av sin anaplasma och då vet jag ändå vad det är. Skönt att Ronja mår bättre😁 Stor kram till er!

 

Sofia

17 juni 2014 08:52

Hoppas det går bra för Ronja nu och att hon kryar på sig! Paniken går inte att komma undan när man ser hur ont dom har.

http://www.echosierra.se

 

Eva H

17 juni 2014 09:40

Det är så härligt att ni, och ffa Ronja, fått hjälp!
Jag kan alldeles väldigt ärligt tala om att jag förstår din natt.... Låter väldigt likt det vi hade här rätt nyligen. (Med skillnaden då att jag visste utgången.)
Och ja - det var Gustav VI Adolf som var arkeologiintresserad :)

http://fyrfotingar.blogspot.com

 

Therese

17 juni 2014 13:26

Hej hej! Måste bara säga att jag precis hittat din sida och jisses vilka fina berner du har! Läste vad som hänt din Ronja och förstår din oro! Skönt att ni fått hjälp nu. En egen berner sennen har varit min högsta dröm sedan tonåren.. Det måste bli så en dag inom snar framtid känner jag, speciellt efter att ha sett dina fantastiska bilder! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...